Posts Tagged ‘Socialdemokraterna’

Taktiska, men ostrategiska socialdemokrater

november 21, 2013

I dag fattade Socialdemokraterna ett historiskt beslut genom att omkullkasta sitt eget välrenommerade budgetregelverk i riksdagen och som tjänat Sverige väl genom att våra ständiga minoritetsregeringar har kunnat föra landet framåt. Precis som Lena Mellin föredömligt skriver, är det rena valtaktiska orsaker bakom beslutet men det finns mycket talar för att det är ett strategiskt haveri som vi ser. Skillnaden mellan taktik och strategi i det här fallet är att det första handlar om att på kort sikt vinna en fråga medan det andra handlar om hela det kommande valet, den socialdemokratiska berättelsen och hur den egna politiken hänger ihop med kommunikationen.

Samtidigt är det ett logiskt beslut av Socialdemokraterna att blåsa till strid om brytpunkten, just eftersom partiet saknar en sammanhängande berättelse. Håkan Juholt kallade det för ”popcorngryta” och syftar på problematiken med att det poppar upp utspel och förslag åt olika håll som sedan inte hänger ihop. Ett av Sveriges kanske tydligaste varumärken som byggde Folkhemmet, blev ett med hela staten och landet i decennier har förvandlats till något som ingen längre vet vad det är.

Otydlighet, osäkerhet och frågetecken är det sista du vill signalera när du ska möta väljarna mellan fyra ögon sista veckorna innan valdagen när det är dags för svenska folket att bestämma sig. Trots det envisas Socialdemokraterna med att helt överge det strategiska arbetet till förmån för kortsiktigt taktiserande. Beslutet att till varje pris bekämpa en mycket liten skattesänkning för att samtidigt acceptera en stor är ytterligare ett sjukdomssymptom för ett parti som är vilse.

Därför förlorar S på brytpunktsbråket: 

  1. Det har redan inneburit en pinsam förlust i riksdagen genom att gruppledaren missade en votering och därmed förstärkte bilden av regeringsodugliga socialdemokrater som inte längre har företrädare med erfarenhet som klarar av uppgiften.
  2. En miljon löntagare påverkas som därmed får betala högre skatt på grund av att de arbetar för mycket. Det rimmar illa för ett parti som vill värna jobben, framstå som framtidsinriktade med framväxande tjänstesektor i storstäderna som berörs mest och påverkar alldeles för många för att den fördelningspolitiska klasskampsretoriken ska kunna bära.
  3. I sak drabbas storstadsväljare som Socialdemokraterna behöver som mest för att kunna vinna valet. Det är storstäderna som växer och utan dessa går det inte att vinna valet. Bara i Stockholms län som växer med 37 000 invånare årligen bor var femte väljare, S-höjningen påverkar 345 000 stockholmare samtidigt som hundratusentals i Göteborg- och Malmöregionen påverkas.
  4. Beslutet bidrar till en ännu mer otydlig bild av partiet. Ett parti som accepterar 12 miljarder kronor i skattesänkningar innan det ens är presenterat för att sedan blåsa till storstrid om 3 miljarder är svårt att greppa för en väljare. Är S för eller emot skattesänkningar? Vad vill Socialdemokraterna med Sverige? Vad blir det för regering om jag röstar på S?
  5. Ansvarstagandet är som bortblåst. I många år har Socialdemokraterna försökt ta åt sig hela äran för hanteringen av 90-talskrisen, för att nu kasta en bärande del av den trovärdigheten i papperskorgen. Det egna budgetramverket och riksdagens budgetregler kommer inte längre att respekteras av något parti efter S-beslutet att nu överge det, vilket bidrar till osäkerhet och risk för att landet lamslås alldeles oavsett regering i framtiden. Så beter sig ett småparti.
  6. Att ge SD inflytande vinner inga nya väljare. I många andra fall kan det anses förståeligt att S lägger fram sin egen politik oavsett andra partiers positioner, men i det här unika fallet som alltså handlar om hela statens budget väljer S att aktivt gå samman med samtliga oppositionspartier för att bryta loss ett redan fattat beslut. Det är att ge ett rejält illa omtyckt parti rekordstort inflytande.
  7. Motståndarna mobiliseras. Om det är något Alliansväljare uppskattar så är det arbetslinjen, att det ska vara lönsamt att arbeta med en politik som möter upp den lutherska arbetsmoralen hos svenska folket och att du får behålla mer i plånboken om du också bidrar mer till samhället. Vad som kunde blivit sofflocket eller nyfikenhet hos osäkra mittenväljare som tidigare röstat på Alliansen har förvandlats till ett rött skynke som även mobiliserar gräsrötter bland motståndarpartierna.

Tack Socialdemokraterna i Norrköping

april 23, 2013

Oviljan att förnya den egna politiken, det egna partiet och inte längre bejaka samhällsutvecklingen för att kunna leda den är huvudförklaringar till varför Socialdemokraterna gör sina sämst val i modern tid. Därför är dagens besked från S i Norrköping att ersätta första maj-tåget med Amy Diamond ett symboliskt beslut i rätt riktning som kan förändra bilden av ett parti som lever kvar i det förflutna. Ett parti som kanske kan börja längta framåt, som värnar tjänste- och kunskapssamhället och är modernt i sitt sätt att uttrycka sitt engagemang för ett bättre Sverige. Kanske skulle det också kunna bidra till politisk förnyelse.

Det tråkiga är att beslutet kommer 20 år för sent och att det bara är fattat på lokal nivå för en enda stad. Trots att rapporterna från media duggar tätt varje år om allt glesare första maj-tåg och att ingen längre känner igen sig i fenomenet att demonstrera mot samhällsutveckling eller att sjunga Internationalen som spridit skräck hos miljontals förtryckta i kommunistdiktaturer, så fortsätter det. Röda fanor, banderoller med budskap från 60-talets verklighet och en längtan tillbaka till ett Sverige som inte längre finns. Frågan är hur många och vilka som känner igen sig i ett sådant parti.

Ett stort tack till Socialdemokraterna i Norrköping för dagens kloka beslut. Ett bättre och mer relevant oppositionsparti gör Alliansen och framförallt Sverige bättre. Det är välkommet ifall så många som möjligt bidrar till en samhällsdebatt som handlar om hur vi kan göra framtidens Sverige ännu bättre genom att börja leva i verkligheten istället för att motverka den. Kanske kan framtida S-kongresser handla om vilken del av partiet som presenterar de mest visionära och tillväxtfrämjande förslagen? Det vore definitivt bättre än att 2013, mer än 20 år efter att Sovjetunionen brutit samman och planekonomins konsekvenser blivit vida kända, handla om huruvida vinst över huvud taget ska få finnas eller inte.

Jag tror trots allt inte att Amy Diamond ställer upp gratis på 1 maj. Det gäller nog för fler i det moderna Sverige.

PR-byrån samlas för kongress

april 2, 2013

Socialdemokraterna har förlorat två val i rad och gjorde senast sitt sämsta valresultat sedan den allmänna rösträttens införande. I förtroendemätningar ligger den egna partiledaren efter statsministern samtidigt som kandidaten till ny finansminister inte har en chans mot Anders Borg inför ett val där plånboksfrågorna avgör. I opinionsmätningar ligger partiet stabilt på bottennivåer 10-15 procentenheter under partiets historiska förmåga att locka väljare. Kort sagt: socialdemokraterna har förvandlats från det stats- och maktbärande partiet för den breda allmänheten till ett parti bland alla andra.

Istället för att ta tag i grundproblemet, initiera en idé- och politikutveckling och långsiktigt återvinna förtroende har (S) ställt hoppet till kommunikativ kosmetika, paketering och yta. Socialdemokraterna är vår tids politiska PR-byrå.

Påståendet är inte nytt. Redan i höstas skrev Per Schlingmann om Löfven som politikens PR-man, men istället för att ta åt sig av kritiken har socialdemokraterna i motorvägsfart fortsatt på exakt samma pr-spår för hela partiet. Det är riskabelt för ett politiskt parti att bygga upp stora förväntningar, förstärka budskap och inrikta all kommunikation för att åstadkomma en bildsättning som sedan inte existerar i verkligheten.

Att lansera en affärsplan och flirta med näringslivet faller snabbt pladask om du samtidigt lovar skattehöjningar, regleringar och höjda arbetsgivaravgifter. Att kalla sig för Framtidspartiet och samtidigt kasta ut det egna ungdomsförbundet från det verkställande utskottet, fördubbla arbetsgivaravgifterna för unga och där största debatten på partikongressen handlar om huruvida Sverige ska vara som på 1960-talet eller 1990-talet faller snabbt pladask. Att göra en poäng av att värna svenska jobb och samtidigt vägra ge besked om ny kärnkraft faller snabbt pladask. Att gå till val med nästan exakt samma politik som 2006 och 2010, fast med nytt namn och snyggare logga kommer sannolikt falla pladask.

När jag jobbade som pr-konsult träffade jag många kloka företagsledningar som sökte strategisk rådgivning snarare än kortsiktigt taktiserande. Många var beredda att avsätta många års arbete för att förändras och lyckas förtjäna förtroende. Ett företag som inte längre lyckas sälja sina produkter kan antingen ändra på sig själva och produkten eller idiotförklara kunderna. Som om problemet för socialdemokraterna är att väljarna inte har förstått partiets briljans. Två val i rad.

Imorgon samlas PR-byrån för kongress i Göteborg. Räkna med coola oneliners, riggade presskonferenser och budskap som testats för hundratusentals kronor i fokusgrupper. Räkna också med att självkritik, förändring och ny politik kommer att lysa med sin frånvaro. Om yta slår innehåll återstår att se, men tillåt mig att tvivla.

Konsten att göra sin hemläxa

mars 5, 2012

Reality is about perception är en klassisk konsultklyscha inom kommunikationsbranschen men sanningen tål att upprepas när tidningar, TV och radio fylls med påståenden från socialdemokraterna och moderaterna som nu slåss om bildsättningen av jobben i Sverige. Förtroendekapital staplas just nu på högar som växer sig allt större av både Fredrik Reinfeldt och Stefan Löfven som iskallt kör all in med det egna förtroendet som insats. Sveriges två största partier har bestämt sig för att valrörelsen 2014 ska handla om jobben. Så var det 2006 och så var det 2010, men lite tyder på att socialdemokraterna har gjort sin hemläxa sedan två underkända valprov. Och även regeringen måste på egna meriter förtjäna nytt förtroende.

När nya moderaterna, 2006, på bara tre år lyckades nedmontera ett 117-årigt arbetarparti som då regerat landet i 65 av 74 år genom att vinna svenska folkets förtroende i jobbfrågan berodde det på att egna framtidsförslag och en ny sammanhängande politik mejslades fram. Symbolen för detta i valrörelsen 2006 blev jobbskatteavdraget som ställdes mot mer av det gamla. Fyra år senare ställdes ny skatte- och arbetsmarknadspolitik inom tjänstesektorn med RUT-avdrag och löften om sänkt restaurangmoms mot mer av det som fanns innan det gamla. Tydlighet ställdes mot ovisshet.

Allt detta talar för att vinnaren 2014 är framtidsinriktad, lyckas formulera en ny sammanhängande arbetsmarknads- och skattepolitik och är extremt tydlig med att sammankopplas med jobbfrågan. Politik är att prioritera och då går det inte att likt socialdemokraterna gå ned i ideologisk spagat om vinster i välfärden, driva perifera frågor och sakna egna förslag. Om Stefan Löfven och Magdalena Andersson ska lyckas med samma sak som Fredrik Reinfeldt och Anders Borg måste sossarna helrenoveras. Frågorna är många; finns det politiska mandatet? Vad säger över 100 000 partimedlemmar om en tillförordnad partiledare vald av blott sju (!) personer i VU plötsligt vill förändra allt? Sitter Leif Pagrotsky på alla svaren i skattefrågan, eftersom alla alltid hänvisar till hans arbetsgrupp? Vad händer på nästa ordinarie partikongress? Vad vill socialdemokraterna?

Senast idag uttalade sig Ylva Johansson kritiskt om arbetslöshetssiffrorna i Sverige. I brist på egna svar och egen förmåga att ta sig ur den idémässiga ökenvandringen skapas vattenoaser med regeringskritik. En klok strategi på kort sikt som säkert inger förhoppningar inför framtiden men livsfarligt på längre sikt eftersom det också skapar förväntningar på att leverera i jobbfrågan. Just nu talar allt för att socialdemokraterna gör om Mona Sahlins misstag dvs. vägrar ge besked inom centrala politikområden, hänvisar framåt och stiger tillfälligt i opinionen när väljarna bygger upp sin egen önskebild medan regeringens så klart upplevs sämre. När valdagen sedan närmar sig och hemläxan fortfarande inte är gjord, så förvandlas allt till en mardröm när gruvligt besvikna väljare söker sig till ett tydligt alternativ som åtminstone har en sammanhängande politik – oavsett arbetslöshetsstatistik.

Det störa hotet mot alliansregeringen just nu är alliansregeringen. Även den behöver göra sin hemläxa eftersom samma principer från 2006 och 2010 fortsatt gäller inför 2014 men med nya krav på att ge besked. Vilken är Alliansens sammanhängande arbetsmarknads-, skatte- och näringspolitik för Sverige 2014-2018? Jag är inte helt säker på att någon kan svara på det just nu. Jobbskatteavdrag och RUT är dåtid. Nu står vi inför en spännande framtid.

Flytta mobbaren

januari 19, 2009

Jag blev nyligen stolt medlem i Facebookgruppen: ”Flytta mobbaren – inte offret! Ut med Astudillo!” med anledning av de personliga påhopp som socialdemokratiska riksdagsledamoten Luciano Astudillo ägnat sig åt i Sveriges Riksdags talarstol. Att använda interpellationsverktyget, den demokratiska möjlighet oppositionen äger för att driva oppositionspolitik, till den grad att ansvarigt statsråd måste ägna mer än 3 500 minuter (!) innehållande direkt personliga påhopp – efter bara halva mandatperioden – är minst sagt tveksamt.

Gränsen mellan å ena sidan mobbing och politiskt haveri på hög nivå och å andra sidan demokratiarbete  är en gräns Astudillo rubbat på vid flera tillfällen. Sverige och förtroendevalda i demokratins tjänst förtjänar bättre än så.

Läs mer här, här, här, här, här, här , här, här, här och här.

(S)edelpressen

januari 14, 2009

I dag dundrar socialdemokraternas Mona Sahlin och Thomas Östros att utbildningslinjen ska gå hand i hand med arbetslinjen i retoriken, men i politiken är det samma gamla sedelpress som dammas av för återanvändning. Sossarna vill nämligen ”investera Sverige ur krisen” och slussa ut tiotusentals i olika utbildningsprogram för utbildningens. Har vi hört den förut? Det låter bra i teorin och det ser bra ut i statistiken. Men det har lite med verkligheten att göra.

Det berättas väldigt lite om hur socialdemokraterna tänker finansiera alla sina löften. Var ska pengarna komma ifrån till alla dessa åtgärder? Och framförallt; om vi nu befinner oss i en kris till följd av att vi har investerat över våra tillgångar, är då verkligen lösningen att, i ett läge utan pengar, investera ytterligare? I mina ögon är det viktigt att statens finanser är i ordning när behoven är som störst. Tack vare en ansvarsfull ekonomisk politik är Sveriges statsfinanser ett av de mest stabila i hela den Europeiska unionen. Vi står väl rustade.

När sossarna i dag kräver ca 10 miljarder i olika reformer helt utan finansiering börjar allt fler ställa sig frågan vart sedelpress-politiken skulle ta Sverige. Detta är alltså oppositionens alternativ. Löften utan verklighet. Reformer utan finansiering. Retorik utan verklighet. Bevare oss från (s)edelpressen.

Hej då, socialdemokraterna!

januari 5, 2009

Jag noterar att Marita Ulvskog beklagar sig över att socialdemokraterna ratas bland unga människor och att det blir svårt att förankra den egna politiken på landets skolor eftersom fotfästet försvunnit. Detta samtidigt som Moderata Ungdomsförbundet befäster sin roll som Sveriges största partipolitiska ungdomsförbund.

När vi utvecklar Moderat Skolungdom som är större än på länge och samtidigt helhjärtat förankrar Moderata Studenter vid landets högskolor så letar socialdemokraterna efter något annat än SSU. Vi skåningar är kända för vår ödmjukhet men vi kan väl konstatera att framtiden inte är socialdemokraternas.

Kompis, det går bra nu! #2

oktober 31, 2008

Det var inte längesedan Frihet är inte gratis kunde konstatera att det går bra nu för moderaterna som vinner alltfler sympatisörer i opinionen. Den senaste mätningen av DN/Synovate visar på historiskt ras för socialdemokratin och en fortsatt statistiskt säkerställd ökning för moderaterna. Kombinationen av Mona Sahlins utestängning av vänsterpartiet till förmån för miljöpartikramande och den rådande lågkonjunkturen där moderaterna som parti har störst trovärdighet att hantera ekonomiska frågor, spelar så klart roll. Men då får vi inte glömma bort att det bästa fortfarande ligger framför oss och att valet 2010 kan bli ännu en rysare.

Låt oss påminnas om varför det går bra nu:

  • Moderaterna har Fredrik Reinfeldt samlar tre andra partier, en hel regering och det svenska folket med sig i uppslutningen kring jobbpolitiken och åtgärderna för att möta den lågkonjunktur som drabbar Sverige utifrån. Socialdemokraterna har Mona Sahlin som inte ens kan samla sina egna partimedlemmar, inte ens sina oppositionskollegor och ännu mindre svenska folket förlorar både i opinionen och i mätningar efter debatter mot Fredrik Reinfeldt.
  • Lågkonjunkturen och den s.k. finanskrisen har flyttat fokus från välfärdsfrågor, från integration och från miljöfrågor till plånboksfrågor och områden där moderaterna har hög trovärdighet hos väljarkåren. Vi uppfattas som det bästa partiet att sköta landets ekonomi och skapa bäst förutsättningar för att vi ska klara oss ur krisen medan vänstern inte upplevs så. Framtiden då? Moderaterna befinner sig i en stor utvecklingsfas där välfärdsfrågor genom ”Välkommen till verkligheten” gör att vi på allvar kommer att presentera en bred politik inom området i takt med att Anders Borgs arbetsgrupper presenterar sitt arbete inför partistämman 2009.
  • Det parti som vinner förstagångsväljarna vinner också valet 2010, om man ska följa traditionella trender och valanalyser. Moderaterna har Sveriges största ungdomsförbund som samlar närmre 10 000 medlemmar i samtliga län i Sverige med fungerande distriktsverksamhet, fungerande samordning vid landets lärosäten och gymnasieskolor genom Moderata studenter och Moderat Skolungdom som en del av MUF. Socialdemokraterna har inte ens det näst största ungdomsförbundet som brottas med efterskalven av skandaler, konflikter och interna problem. Vi har bäst förutsättningar för att vinna första och andragångsväljarna inför valet 2010.
  • Det svenska ordförandeskapet 2009 innebär minst ett halvårs fokus på EU-frågor där moderaterna som regeringsbärande parti med Fredrik Reinfeldt som statsman för över en halv miljard människor kommer att göra sitt bästa för att få mer Sverige i Europa. En statsman med ambitioner att flytta fram Sveriges positioner och bidra till utvecklingen tillsammans med Carl Bildt som utrikesminister med decennier av meriter ställs mot en splittrad oppositionsledare utan erfarenheter att leda Sverige i internationella sammanhang. Vi har stört trovärdighet. Igen.
  • Valet till Europaparlamentet är en styrkemätare och sätter trenden för det fortsatta självförtroendet med toppkandidater från båda läger. Moderaterna ställer upp som Europaparti och det första partiet i Sverige att säga ja till EG-tanken med Carl Bildt som tänkbar kandidat som EU-kommissionär, Gunnar Hökmark som är vice ordförande i största partigruppen i parlamentet EPP-ED och Christofer Fjellner som är näst yngsta ledamoten av samtliga 788 st. Sossarnas laguppställning med Marita Ulvskog, en gång medlem i Kommunistiska förbundet marxist-leninisterna kommer göra sitt bästa för att kunna möta detta men har inte en chans. Vi har stört trovärdighet. Ännu en gång.
  • Opinionsläget går i helt rätt riktning och det är gott om tid kvar att vinna valet 2010 med historiska ras för socialdemokratin som skakas i grunden. Aldrig förr har partiet testats med partiledare som inte tillträtt direkt som statsminister. Partiet har varit tyst, undangömmande och avvaktat den egna politiken i tron om att det inte skulle straffa sig. Nu hinner verkligheten ikapp ett splittrat parti av otåliga väljare som kräver besked. Kompis, det går bra nu, igen!

Kompis, det går bra nu!

oktober 19, 2008

Enligt den senaste undersökningen från SIFO är moderaterna det enda partiet som ökar med statistik säkerhet och vår stora trovärdighet i ekonomiska frågor i kombination med stor exponering av Fredrik Reinfeldt och Anders Borg anses vara bidragande orsaker. Det stämmer säkert. Samtidigt är jag övertygad om att utvecklingen är naturlig och följer det generella mönster vi sett i Sverige de senaste mandatperioderna om stort opinionsfall direkt efter maktskifte för regeringen och därefter en återhämtning.

Jag vill minnas siffror på över 30 procentenheter med både Bo Lundgren och Carl Bildt som partiledare för moderaterna men som på valdagen förvandlats till betydligt mer ödmjuka siffror och förlorad strid om regeringsmakten i Sverige. Jag minns hur säkra alla var på maktskifte bland aktiva moderata kampanjarbetare inför hösten 2002 men som förvandlades till dryga 15 procentenheters stöd. Jag minns hur kaxiga socialdemokraterna var inför valet 2006 och hur självsäkra SSU:arna var på alla kampanjer.

Det går, enligt mig, på sin höjd att se mönster och trender i opinionen med två år kvar till ett val. Resten är ungefär lika trovärdigt som horoskopen i tidningen eller Thomas Östros skuggbudget. Däremot finns det mycket som talar för fortsatt alliansstyre i Sverige inför valet 2010:

  • Fredrik Reinfeldt vs. Mona Sahlin 3-0 efter superveckan efter tre debatter i SVT och SR. När till och med Aftonbladets läsare är rörande överens behöver vare sig Lena Mellin eller Bo Inge Andersson tvivla om vem som uppbär högst trovärdighet att regera Sverige som statsminister.
  • Det svenska ordförandeskapet i EU 2009 innebär en stor möjlighet för Sverige och Fredrik Reinfeldt att som statsman för Europeiska Unionen göra skillnad i världspolitiken och uppbära ännu större trovärdighet som ledare. Förhoppningsvis innebär det här ordförandeskapet att Sverige gör skillnad i världen istället för att världen gör skillnad i Sverige som senast i form av kravallerna 2001.
  • Det allmäna valet till Europaparlamentet 2009 innebär ett slag om vilket som är Sveriges ledande Europaparti. Moderaterna ställer upp med utrikesminister Carl Bildt med EU-erfarenheter som slår många av unionens regeringschefer på fingrarna, Gunnar Hökmark som är vice ordförande i största partigruppen i Europaparlamentet (EPP-ED) och en omkandiderande Christofer Fjellner som är parlamentets näst yngsta ledamot som symboliserar framtid, framåtanda och trovärdighet bland de viktiga förstagångsväljarna. Detta ska sossarna matcha med Marita Ulvskog, Jan Andersson och avdankade ministrar som inte tycker riksdagen är fint nog. Grattis, verkligen!
  • Lågkonjunkturen och finanskrisen skapar oro bland många samtidigt som regeringen visar på hög trovärdighet att hantera frågan. Traditionellt sett brukar lågkonjunkturer drabba sittande regeringar men tack vare den säkra framförhållningen med två år kvar till valet går det att utifrån hög trovärdighet bland väljarna möta krisen med ledarskap och regeringsduglighet. Istället för siffror i a-kassan och teknokratiska mickeldiskussioner får frågorna ett makroperspektiv, nu ställs Reinfeldt mot Sahlin och Borg mot Östros. Där vinner moderaterna.
  • Moderata Ungdomsförbundet har kanske aldrig tidigare varit så politiskt och medlemsmässigt starka som nu i svensk politik i jämförelse med konkurrenterna. Vi är Sveriges största politiska ungdomsförbund som samlar närmre 10 000 betalande medlemmar med aktiv verksamhet i samtliga av Sveriges län och i ännu fler orter och kommuner. Det parti som lyckas vinna förstagångsväljarna vinner traditionellt sett också valet och flera gånger har vårt kampanjmaskineri testats mot vänsterns i bland annat Almedalen, på europride i Stockholm och på skolkampanjer. Vi har alltid vunnit förkrossande mot vänstern som efter skandaler, medlemsfusk och turbulens inte kan matcha vår kampanjstyrka. MUF kommer att avgöra valet 2010 genom att vinna förstagångsväljarna till våra idéer!

Trendsättaren Stockholm

september 9, 2008

Inte sällan är huvudstaden Stockholm en politisk trendsättare och pulsmätare inför kommande opinionsundersökningar och väljarstöd. Därför är det särskilt glädjande att Moderaterna vinner stort förtroende hos huvudstadsinvånarna som i dagsläget vill behålla borgerliga blocket vid makten. Förklaringarna är säkert många men eftersom det inte funnits en enskild avgörande sakfråga som kan ligga till grund för förändringen, får man ändå tolka förändringen som ett trendbrott.