När Partiet blir viktigare än väljarna

Efter #skongress står det klart att Stefan Löfven inte är beredd att göra som Tony Blair i Storbritannien dvs. ta väljarnas sida mot sitt eget partis olika maktintressen. Vad som kunde varit ett starkt förändringsmandat efter sämsta valresultatet sedan den allmänna rösträttens införande och opinionssiffror på 25 procent efter Juholt har istället förvandlats till mer av det gamla. Nu är det försent att kraftigt förnya det egna partiet, nu har vänsterkrafterna blidkats och många av positionerna är låsta inför valet 2014. Då ska svenska folket vinnas, inte makthungriga partikamrater.

Den enskilt viktigaste lärdomen i boken ”En marsch mot avgrunden” är att socialdemokraterna egentligen är två olika partier. Att ständigt försöka samla dessa två partier till ett upptar all kraft som behövs för att orka vinna regeringsmakten. Problemet är inte nytt men skillnaden mot tidigare är att S för första gången i modern tid inte längre prenumererar på regeringsmakten. Nu går det inte längre skylla på verkligheten, tillsätta utredningar och fördela poster för att blidka interna krafter. Köttgrytorna är borta och i kampen om brödsmulorna förmår inte S-högerfalangen längre att bjuda på idémotstånd mot vänsterkrafterna. Därför vinner vänstern ständigt terräng med 90-dagarsgaranti, kvoterad föräldraförsäkring och kommunalt veto mot vinster som nya pokaler efter helgen i Göteborg.

Mitt i allt detta finns en svag Stefan Löfven som alltså väljer att vika ned sig mot interna partikrafter istället för att stå upp för en förnyelse av en politik som underkänts av svenska folket två val i rad. Det är ett oroväckande karaktärsdrag inför eventuella förhandlingar med Jonas Sjöstedt som redan visat intresse för att bilda regering tillsammans. Göran Persson och Ingvar Carlsson höll konsekvent V borta från Rosenbad genom att vägra kompromissa om fundamentala politiska idéer som girar kraftigt vänsterut. Allt talar för att Löfven skulle fintas upp på läktaren av Sjöstedt för att sedan, som i kvällens SVT Agenda, tvingas sätta sig framför Mats Knutson och med darr på rösten försöka försvara något han själv inte ens tror på. Precis som med kärnkraften för ett halvår sedan.

Den politiska vardagen kommer att bli Stefan Löfvens värsta fiende. Den handlar nämligen om väljarnas perspektiv, om Sverige 2013 där valfrihet är självklart och motståndet mot kvoterad föräldraförsäkring är kompakt. En vardag där till och med femteklassare inte behöver vara med i TV-program för att kunna säga att bekämpa arbetslöshet handlar om att möjliggöra för företag att kunna anställa. En vardag där tidningarna och kvällsnyheterna fylls med rapporter från Europas socialdemokratiska ekonomier som totalt körts i botten med EU:s högsta arbetslöshet. En vardag där allt fler kommer kräva allt tydligare besked i en rad viktiga frågor såsom skattepolitiken, om kärnkraften och med vilka landet ska regeras med.

Imorgon är det måndag. Välkommen tillbaka till vardagen, Stefan Löfven.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: