Löfven binder ris åt egen rygg

Det så kallade Framtidspartiets kongress inleddes idag talande med Timo Räisinens ”Can we bring yesterday back around?”. Så blev det också när Stefan Löfven dammade av ett gammalt Göran Persson-förslag om att sätta upp ett mål för arbetslöshetsnivån. Då ska vi alla komma ihåg att det just var den höga arbetslösheten som starkt bidrog till maktskiftet 2006 i Sverige. Dagens utspel bekräftar den socialdemokratiska logiken just nu: kortsiktigt taktiserande på bekostnad av långsiktigt strategiarbete. Det är taktiskt rätt att bygga upp ett starkt patos i jobbfrågan, visa vägen med tydliga visioner och ständigt kunna ”stay on message” om jobben så att socialdemokraterna blir ett glasklart alternativ. Det är däremot ett strategiskt självmål att lova saker utan att berätta hur och samtidigt sakna en sammanhängande berättelse.

Direkt efter Stefan Löfvens tal blev det rejält svettigt på presskonferensen och det var uppenbart att han inte hade räknat med anstormningen av journalister som krävde besked om hur detta löfte ska kunna uppnås. Det är lika bra att vänja sig. Ju närmare valdagen vi kommer desto fler kommer kraven på svar att bli. Om Löfven framöver presenterar en tydligt sammanhängande politik som löser arbetslösheten kan dagens utspel gå till historien som ögonblicket då socialdemokraterna kom in i den politiska matchen igen. Om det däremot blir mer av höjda arbetsgivaravgifter för unga, skattehöjningar på 30 miljarder, höjd bolagsskatt och regleringar som begränsar företags möjlighet att anställa blir dagens utspel själva symbolen för den intellektuella återvändsgränden.

Strategin tycks tidigare ha varit att ”låta regeringen koka i sin egen soppa” men nu binds ris åt egen rygg när tystnad ersätts med löfte. Har Stefan Löfven mandatet av sina egna medlemmar att vrida om hela den socialdemokratiska skattepolitiken? Finns viljan att förnya politiken utifrån hur Sverige ser ut 2013 i ett parti där största kongressdebatten handlar om Sverige ska vara som på 1960-talet utan alternativ i välfärden eller som på 1990-talet när valfrihet i välfärden blir självklart för medborgarna men aldrig för socialdemokraterna? Är det möjligt att vinna svenska folkets förtroende med en politisk popcorngryta där utspel ersätter utspel men grundfrågorna förblir ständigt obesvarade: Med vilka ska landet regeras? Hur ser förslagen ut som ger oss 3 procent arbetslöshet om sex år? Vilken är den socialdemokratiska berättelsen och alternativet till Alliansens arbetslinje?

Det är några dagar kvar av kongressen och ännu finns tid att lämna besked till svenska folket, men idag ökade fallhöjden rejält om dessa aldrig kommer.

Etiketter: , , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: