På tioårsdagen: Vi kan vara stolta

Vad gjorde du den 11 september 2001? Den frågan ställer vi till varandra för att försöka få grepp om vad som egentligen inträffade och hur vi ska kunna bearbeta det. Själv satte jag mig vid datorn för att skriva klart ett skolarbete med en klasskamrat. På den tiden skrev vi till varandra över ICQ. När jag irriterat frågade varför han inte hade skickat över sin del av arbetet fick jag till svar: ”Ett flygplan har kraschat in i World Trade Center”. Jag kunde inte sova förrän nästan 10 timmars konstant TV-tittande och telefonringande till vänner efter det. Det var ofattbart, tragiskt och sorgligt.

Så här på tioårsdagen känner jag fortfarande sorg men också stolthet och framtidstro när demokratins krafter utökas och vinner i världen, allt fler länder ställer sig skuldra vid skuldra och öppnar upp sig för varandra men framförallt för att kärleken till våra ideal har visat sig vara större än hatet mot dess fiender. Det finns anledning att vara kritisk mot bl.a. oacceptabla fångläger på Kuba, övervakningslagar och avslöjade övergrepp i ljuset av kriget mot terrorismen. Samtidigt får inte hela analysen grunda sig på bristande insikt om en långt ifrån självklar gränsdragningsproblematik, vad ny teknik innebär för öppenhet även inom försvar och arméer samt pressade världsledare som inte alltid sitter på rätt underrättelseinformation.

Trots det målas en helt annan bild upp i delar av svensk media idag:

Aftonbladets Åsa Lindeborg gör ingen vänsteraktivist besviken och menar att händelsen innebar att ”makteliten som i land efter land fruktat massornas organisering plötsligt fick en legitim förevändning att gå till massiv attack”. På vilket sätt skulle västvärldens ledare frukta sin egen befolkning? Tvärtom har regeringar varit valda av och haft förtroende av medborgarna att skydda mot inre och yttre hot. Lika lite som kalla kriget var en oproblematisk rak linje kommer kriget mot terrorismen att präglas av både dåliga och bra beslut. Det är inget argument däremot för att inte stå upp mot kommunism, nazism och terrorism. Massiv attack eller inte.

Sydsvenskans Per T Ohlsson målar i sin söndagskrönika upp ett mörkt scenario och blandar in ekonomisk politik på ett märkligt sätt. Misstaget han gör är att likställa 9-11 med Japans angrepp mot Pearl Harbor som om det vore ett militärt angrepp mot USA som land. Vi ska alla komma ihåg att det var hatet mot frihet, demokrati och det sekulära samhället i förhållande till staten som var terroristernas drivkrafter. Bomberna i London och Madrid åren efter följer av samma logik. Precis som statsministern och utrikesminister i dagens SvD antyder, så är kriget mot terrorismen ett försvarskrig av idéer som är i kraftig minoritet i världen.

Då går det att blanda in Kinas ekonomiska frammarsch men landet har sedan många år lagt in full back bakåt i sin politik angående mänskliga rättigheter, frihet och öppenhet. Som jag redan konstaterat tidigare, så står försvarskostnaderna sedan 2011 bara för 9 procent av de ökade utgifterna i USA. Om Pentagons budget minskades med hela 10 procent skulle det ändå bara vara 50 miljarder dollar av ett underskott på 1 400 miljarder dollar. I Europa har den taskigt förda finanspolitiken sina rötter från 90-talet som sedan eskalerat av dåligt fungerande gemensam penningpolitik och en globaliserad ekonomi där amerikansk skuldpolitik dragit med sig banker och finansmarknader även här.

Svenska Dagbladets PJ Anders Linder får i dag ändå betraktas som mest nyanserad där slutsatsen måste vara att det är hög tid för västvärlden att räta på ryggraden, känna stolthet över vad vi åstadkommit och vad vi tillsammans kan göra för skillnad i framtiden.

Det har inte varit och det är aldrig oproblematiskt men enligt The Economist dör allt färre av global terrorism i dag än tidigare, den arabiska våren befriar Mellanöstern från tyranniet och vanliga människor har trots krisen aldrig haft det så bra ställt som nu. Allt tack vare att vi som demokratier stärkta snarare än försvagade av angreppen för tio år sedan fortsatte att slå vakt om de ideal som angreps. Världen var inte ett bättre ställe för tio år sedan och det bara genom att känna stolthet över vårt sätt att leva som den kan vara ännu bättre om tio år. I den delen har vi alla ett ansvar.

För övrigt har Dagens Nyheter bästa framsidan. 

Ett svar to “På tioårsdagen: Vi kan vara stolta”

  1. Matthew Reeter Says:

    great google

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: