Fungerar negative campaigning?

Nyheten om att språkrörskandidaten Mikaela Valtersson åker taxi för tiotusentals kronor istället för att välja tåget, trots 300 meter från pendeltågs-stationen släpps bara en dag före rysarvalet av språkrör. På Twitter började konspirationsteorierna snabbt samlas. Det måste vara Åsa Ramson-falangens smutskampanj, dundrade några. Jag är mer skeptisk. Min uppfattning är att negative campaigning sällan vare sig är önskvärt eller ens särskilt framgångsrikt i ett svenskt politiskt landskap.

Själva begreppet och uttrycket negative campaigning är amerikanskt och precis som med många andra internationella politiska begrepp såsom lobbying först det rakt över i en svensk kontext i tro att det är samma sak här som där. Inget kunde varit mer fel. Varje valkampanj och politisk debatt förs i en politisk kultur som vuxit fram efter många decenniers sammandrabbningar. Svensk politisk kontext präglas i högre utsträckning av partiväsende än enskilda företrädare. Det bäddar också för att vårt land är mer immunt mot smutskastning – det är alltid lättare att komma åt en enskild person än ett helt parti.

Vi får i valrörelse efter valrörelse i Sverige bevis på hur negative campaigning slår tillbaka. Vem minns inte socialdemokraternas attack mot paret Reinfeldt med stora annonser i förra valrörelsen? Dessförinnan monterade LO upp valaffischer med uppochnedvända alliansministrar. Så sent som i valet i Västra Götaland för någon vecka sedan försökte folkpartiet smutskasta andra partier. Men finns det inga bevis som talar för? Påstådda ”Toblerone”-kampanjen mot Mona Sahlin? Kommunistanklagelserna mot Lars Ohly?

Val vinns på egna meriter. Väljare vill ha politiska besked, tydlighet och svar på relevanta samhällsproblem. Ett av nya moderaternas i särklass mest hemliga vapen är dess förmåga att ständigt, oberoende av andra partier, utveckla sin egen politik och enbart utgå ifrån väljarna. Därmed inte sagt att du inte kan sätta din egen politik i alternativ till andra, förstärka budskap och utifrån politiskt innehåll bildsätta motståndarna. Det har ingenting med negative campaigning att göra.

I fallen Sahlin & Ohly ovan var det faktiskt företrädarna själva som målade in sig i ett hörn som gjorde det svårare att förtjäna väljarnas förtroende. Rättvist eller inte. Det var till allra och främsta del socialdemokraternas brist på egen tydlig politik och Ohlys ovilja att göra upp med sitt eget partis förflutna som gjorde att motståndarna fick ett övertag.

Varför ”fungerar det bättre” i USA då? I amerikansk politik är det senatorn, guvernören eller presidenten som sitter på makten. Presidenten har till och med direkt tillgång till kärnvapenkoder. Det är otroligt mycket makt koncentrerat till en person. I Sverige har en riksdagsledamot mer begränsad makt. Mycket makt ligger i partiet. Dessutom är det tvåparti-system i USA utan gigantiska skillnader där valet snarare är av person än parti.

Sanningen är att ett av nya moderaternas största framgångsrecept just nu är positive campaigning. Fredrik Reinfeldt berömde förra socialdemokratiska statsministern Tage Erlander i ett av sina stora tal häromåret och Anders Borg berömmer Göran Persson för den ekonomiska politiken. Genom att lyfta fram motståndarnas förtjänster bidrar det till bildsättningen av det egna partiet som ansvarstagande och brett nog för hela Sverige.

Jämför det med Håkan Juholts 1 maj-tal om att pingviner kan organisera ett samhälle bättre än hans politiska motståndare. Han gör misstaget att stirra sig blind på motståndarna. Tänk om företag skulle bete sig så i sin marknadsföring eller ens antyda det. Ingen skulle köpa. Varför tror så många att det är ett framgångsrecept inom politiken?

Då har vi inte ens diskuterat fallhöjden på att stirra sig blind på sina politiska motståndare istället för att vinna val på egna meriter. Jag är ganska säker på att Richard Nixon ångrade sin strategi efter Watergate. Fråga folkpartiets före detta partisekreterare Johan Jakobsson som fick avgå efter datorintrånget om han ångrar den strategin.

När val förloras så förloras det på att du själv är kass. Det hjälper inte att i efterhand gnälla om att ”motståndarna var dumma” eftersom det sannolikt bara är ett dåligt försök till rationalisering av ditt egna misslyckande.

6 svar to “Fungerar negative campaigning?”

  1. Josef Boberg Says:

    Den svenska modellen är som den är, tyvärr tyvärr… :cry:

  2. André Assarsson Says:

    Josef,

    Det är bra om du framöver kan kommentera något av innehållet på bloggen. Det gör diskursen något mer intressant. Tack på förhand.

  3. Nils Dacke Says:

    Visst fungerat det, se bara hur det gick idag.

  4. André Assarsson Says:

    Nils,

    Med tanke på hur tydligt valet blev så kan vi åtminstone utgå ifrån att någon eventuell negativ kampanj mot Mikaela Valtersson inte spelat någon avgörande roll. Dessutom var Romson valberedningens förslag och skulle riskera väldigt, väldigt mycket på eventuella fula tilltag. Allt att förlora.

    Givetvis förekommer fulspel och smutskastning internt inom partier och i övriga delen av politiken – liksom i övriga samhällets olika delar. Men att erkänna det som en framgångsrik och effektiv kampanjteknik är att underkänna sig själv och tron på den egna förmågan.

    För övrigt tolkar jag språkrörsvalet som att Valtersson var väljarnas och allmänhetens favorit medan Romson var den interna favoriten med specialistkunskaper om miljöfrågor. Ryktet om att 30-tal partikamrater spammat Valterssons Facebook för att hon skrivit att hon är modeintresserad, säger ju det mesta.

  5. Populism – även Miljöpartiet Högervrids? | Nemokrati Says:

    […] dyra, inte de små, Nakna sanningen – På måndag börjar den årliga bloggkärleksveckan, André Assarsson – Fungerar negative campaigning?, Kent Persson (M) – Inrätta nystartszoner!, Röda Berget – STREJK!, Kent Persson (M) […]

  6. Josef Boberg Says:

    André Assarsson – min grundinställning är: ”Den gröt Wi spottar i – den får Wi själva ALLTID äta upp förr eller senare !”

    Så personligen är jag ingen anhängare av återvändsgränden ”negative campaigning” – för det är ju i grund och botten inget annat än en form av förtal – som jag ser det.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: