Anonyma gåvor är en rättighet

Det är en händelse som ser ut som en tanke att just Maria Abrahamsson i dagens Expressen kräver lagstiftad statlig registrering av privatpersoner som skänker anonyma gåvor till politiska partier. Samma Abrahamsson som annars flitigt stoltserar med sin principfasthet. Nu är hennes enda argument att ”frågan kommer plåga vårt parti” med risk för att ”våra motståndare och Europarådet” ska jaga oss. Bring it on, säger jag bara. Vad andra länder säger ingenting om sakfrågan mer än att just andra länder gör på ett visst sätt. Vad våra motståndare tycker borde vara rätt ointressant. Ska vi anpassa oss efter vad Juholt, Eriksson och Ohly har för uppfattning? Jag är inte imponerad.

Nej, du är inte emot valhemlighet om du föreslår lagstiftad reglering av partibidrag. Däremot är du en förespråkare av en tydlig och allvarlig inskränkning av yttrandefrihet, valhemlighet och anonym åsiktsfrihet. Att med ekonomiska medel stödja något du genuint tror på är en ren yttrandefrihetsfråga. Att med muta köpa till sig fördelar gentemot ämbetsförvaltare eller folkvald är korruption. Korruption är olagligt och ska vara olagligt.

Då blir frågeställningen: Hur motverkas korruption bäst och ser vi till att någon i förtroendeställning inte missbrukar sin position genom att t.ex. låta sig köpas av särintressen? Öppenhet, dundrar våra motståndare och Europarådet. Absolut. Gärna öppenhet. Men till vilket pris och räcker det? Om ”öppenhet” är universallösning borde ju allting hela tiden vara super-offentligt. Alla protokoll, alla möten, alla samtal. Varje politiker borde få en kamera fastmonterad på sig och en mikrofon som alltid följer med. Dygnet runt. Alla ekonomiska transfereringar (även kontanta) bör registreras och administreras av en central anti-korruptionsmyndighet vars reception ska ha en stor neonskylt som blinkar ”öppenhet”.

Någonstans längs vägen finns en avvägning och är vi beredda att betala priset? Att i statliga register kunna gå tillbaka och peka finger på enskilda personer och sedan dra politiska slutsatser av det hör inte hemma i en modern demokrati som värnar sina medborgares rättigheter. Dessutom löser det ingenting. Över huvud taget. Detta eftersom ett tungt ansvar vilar hos våra partier och politiker. Med registreringskrav på anonyma gåvor över 20 000 kr går det fortfarande att anställa folk, betala folks löner, ta fakturor för material till partier, erbjuda framtida tjänster och andra fördelar till politiker som kan skaffa sig fallskärmar i framtiden etc. etc.

Förslaget om lagstiftad reglering av partibidrag är i bästa fall bara ännu en insparkad dörr, ett slag i luften och ett sätt att jävlas med vanliga människor som trots 45 procents skatteuttag faktiskt frivilligt vill skänka en slant till något som man genuint sympatiserar med. I värsta fall är det en möjlighet för andra att i register gå tillbaka  och identifiera politiska sympatier för enskilda personer och sedan dra egna slutsatser utifrån detta med allt vad det kan innebära och har inneburit historiskt.

Det är allvarligt att tunga profiler inom moderaterna viker sig i en viktig principiell fråga och vill kringgå helt frivilliga överenskommelser. Om väljarna genuint tror att registrering av partibidrag är universallösningen som eliminerar all risk för korruption och det är klart värt priset som det innebär i termer av minskad yttrandefrihet, valhemlighet och åsiktsfrihet, fine! Det kan bli en konkurrensfördel för ett parti som på frivillig basis kan avsäga sig anonyma möjligheter. Det är åtminstone frivilligt. Att därifrån gå till ren lagstiftning och dessutom tvinga alla andra är helt absurt.

Moderaterna gick till val 2010 med partistämmobeslut på att värna svenska folkets rättighet att skänka anonyma gåvor till politiska partier och andra som du genuint sympatiserar med. Fullt rimligt i en modern demokrati med rätt till anonymitet. Svaret blev tydligt – över 30 procents stöd. Kanske väl värt att komma ihåg när populistiska utspel som Abrahamsson i dagens Expressen börjar cirkulera. Jag är inte imponerad.

Länkar i samma ämne: Birgitta Holm, Abrahamsson, Björn Hökmark på Newsmill.

Ett svar to “Anonyma gåvor är en rättighet”

  1. Beelzebjörn Says:

    ”Någonstans längs vägen finns en avvägning och är vi beredda att betala priset? Att i statliga register kunna gå tillbaka och peka finger på enskilda personer och sedan dra politiska slutsatser av det hör inte hemma i en modern demokrati som värnar sina medborgares rättigheter. Dessutom löser det ingenting.”

    Du vet… Vi brukade ha en liknande debatt om statlig avlyssning, där den moderata linjen gjorde en mycket tydlig avvägning.

    *host host* FRA *host host*

    Just saying…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: