Hur mår egentligen (S)?

– Jag tror att det här kommer att fungera som en väldigt bra injektion i vårt valarbete, säger Ibrahim Baylan.

Citatet ovan är det citat och den mening som sammanfattar många nyhetssidors rapportering kring dagens SCB-mätning som bekräftar bilden av en allt mer sjunkande socialdemokrati som nu lämnat havets botten till förmån för Marianergraven där knappt något levande existerar. Vem minns inte katastrofrubrikerna 2006 när svensk socialdemokrati gjorde sitt sämsta val sedan den allmänna rösträttens införande? Botten var nådd, förklarade partistrateger men nu fyra år senare visar det sig att sämst blev ännu sämre.

Jag kan verkligen inte förstå varför självkritiken inte är större inom socialdemokratin. Varför är inte fler öppet kritiska till att kommunister, för första gången på över 90 år, släpps in till regeringsmakten? Varför accepterar Sveriges traditionellt största nästan 50-procentsparti att tillväxtfientliga miljöpartister ska göra livet surt för LO-kollektivet? Givetvis är allt det här glädjande nyheter för en moderat.

Att moderaterna i vissa mätningar nu till och med är större än sossarna är lika historiskt som kul men jag kan inte undgå att ställa frågan: Hur mår egentligen ett sådant parti och hur ska det kunna orka en valrörelse där motgång, tillbakagång och bottennivåer möts upp med företrädare som får Bagdad-Bob att framstå som en promenad i parken. Hade min partisekreterare kallat katastrofnivåer för en ”bra injektion” hade jag inte varit glad och undrar vilken värld han levde i.

Samtidigt ligger det kanske i svensk socialdemokratis ideologi. I brist på klasskamp, socialism och svunna ideal från Olof Palmes tid har det i sann Perssonanda blivit ”Makten framför allt”. Makt för maktens skull och då spelar inga nivåer roll för det egna partiet eftersom makten är härligheten och inte den egna politiken som kraftigt reduceras på grund av egna brister. Det blir mindre socialdemokraterna – mer någonting annat efter september 2010. Det kan vi alla skriva under på eftersom det vid alliansseger garanterat blir så men även vid rödgrön vinst innbeär starkt V och framförallt MP-inflytande som saknar historisk motsvarighet.

3 svar to “Hur mår egentligen (S)?”

  1. Glenn Says:

    Hur mår Moderaterna o Co med tanke på SCB´s senaste mätning? Ni ligger mer än 6 % efter det rödgröna alternativet. Vem skall få era stödröster? Ska de rösta på KD eller C kan man fråga sig? Som trenden visar så kommer de båda partierna att trilla ur riksdagen vilket inte är mer än rätt när det har överlåtit allt till moderaterna… I aktuellt igår visades ett reportage ang. en undersökning som visar att c och kd bara får ca 1 % av ungdomarnas röster. Snacka om att attrahera ungdomarna!
    Det intressanta med SCB-mätningen är att den sedan 1973 alltid har visat vem som vinner valet i september samma år.
    Även om ni har en massa bortförklaringar till den mätningen så är det ändå så att det är över 6000 personer som har svarat. De andra mätningarna som du brukar hänvisa till är det drygt 1000 personer som har tillfrågats.
    Innan SCB-mätningen kom var de borgerliga ledarna i tidningarna kaxiga och sa att den skulle visa vem som vinner valet. Nu är det annat ord i skällan och bortförklaringarna haglar…
    Intressant att få ett svar från er….

  2. Moderaterna är största parti! « Frihet är inte gratis. Says:

    […] Frihet är inte gratis. « Hur mår egentligen (S)? […]

  3. Allianspartisten Says:

    Det socialdemokraterna inte förstått är att man aldrig mera kommer att bli något ”statsbärande” parti. I takt med att samhället utvecklas bort från det gamla industrisamhället har också den traditionella väljarbasen för socialdemokraterna minskat. Denna utveckling är inte unik för Sverige utan vi ser den på många andra håll.

    Egentligen borde socialdemokraterna vara nöjda med ett resultat kring 30 procent stecket, även detta är nog egentligen mer än vad den gamla basen av ”arbetare” förmår att bidra med.

    Den historiska trenden är att utvecklingen är på väg bort från socialismen. Socialismen hade sin chans under 1900-talet och resultatet blev att det inte fungerade. Varken de gigantiska realsocialistiska experimenten i Sovjet och Östeuropa eller de mer revisionistiska socialdemokratiska experimenten, där höga skatter och stor offentlig sektor var grundfundament, visade sig leda till något lyckosamhälle.

    Hur valet går i höst är en öppen fråga, och här får vi verkligen sluta upp för en ny period av Alliansregerande, men i det långa perspektivet är det ändå så att socialismens ”bäst-före-datum” är passerat.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: