Kommunikationen har misskötts i decennier

I dag skriver SJ:s ordförande Ulf Adelsohn på SvD:s Brännpunkt. Debattartikeln kan sammanfattas med meningen: ”Vi ber om ursäkt…MEN!” också följer en säkert i sak kloka invändningar mot Sveriges bristande satsningar på infrastruktur från regeringar men hur är det egentligen ställt med självinsikten? Det riktas en del egen självkritik och förbättringar ska göras, enligt Adelsohn men den absolut viktigaste detaljen som SJ de facto råder över nämns över huvud taget inte. SJ behöver inte spår, spår, spår utan kommunikation, kommunikation, kommunikation!

Mitt starkaste minne av Ulf Adelsohn, utöver hans spexande på olika middagar i partisammanhang, är hans besök vid Lunds universitet för fem år sedan då han avfärdade en privatisering av SJ med orden: ”Inte ens Edmund Burke skulle föreslå privata järnvägar och tåg!”. Det må så vara men förmodligen hade Burke kunnat leverera bättre kommunikationsstrategier än dagens härdsmälta hos SJ. Jag själv, alla andra och utländska besökare i Sverige förundras alltid över den bristande informationen. Ofta har jag själv fått surfa in på olika hemsidor och lyssnat på radio istället för att den egna personalen eller SJ kunnat informera när tågtrafiken blir inställd eller försenad. Det skrivs inget, det berättas inget, tider flyttas fram i all evighet och sedan står det inställt på tavlorna. Informationen är verkligen sämst.

Därför kan vi alla med enkelhet konstatera att medan spåren misskötts i decennier av staten, så har SJ misskött kommunikationen minst lika länge.

Annonser

Ett svar to “Kommunikationen har misskötts i decennier”

  1. Lars Flemström Says:

    Som ”realistisk marxist” och SJ-aställde när Lasse Peterson tillrädde som gd för dåvarande monopol-SJ kan jag bara lovorda Ulf Adelsohn, som jag naturligtvis aldrig har träffat. Men han är den första SJ-ordförande som allmänheten har fått veta namnet på. Och den första som tar sitt uppdrag på allvar, och tar reda på fakta innan han uttalar sig. Men sa han detta om Edmund Burke för bara fem år sedan?

    SJ har varit ett s.k. naturligt monopol. Och naturliga monopol faller, när ny teknik möjliggör det. Moderna telefonväxlar har möjliggjort konkurrens inom telesektorn. Och vi ringer mer än någonsin. De moderna tågledningssystem som finns på nästan alla järnvägar har möjliggjort konkurrens även inom järnvägssektorn. Men det kan inte vara ”fri konkurrens”, utan måste vara en ganska hårt reglerad konkurrens. Var det det som Ulf A menade?

    Under min tid som SJ-anställd hade vi fortfarande mycket kunniga och engagerad chefer (utom på gd-posten under Petersons tid). Men de levde i sin egen lilla järnvägsvärld, och hade sällan någon förståelse för kundernas behov. De KUNDE tillmötesgå kundernas behov, men de FÖRSTOD sällan att de måste göra det för att behålla marknadsandelarna. Själv förstod jag det inte heller, utan var nog en ganska typisk ”järnvägstjänsteman” för min tid. Och det får järnvägspersonalen fortfarande äta upp.

    Långt senare kom en tid, när man började rekrytera chefer till SJ från näringslivet. De FÖRSTOD kundernas behov, men VISSTE INTE hur de skulle tillgodoses. Vad jag nu efterlyser är en kundorienterad järnvägsadministratörsutbildning på högsksolenivå, där de blivande cheferna får lära sig BÅDE järnvägsteknik och ett kundanpassat förhållningssätt. Så här ser jag på konkurrens inom järnvägssektorn: Ingen idrottare kan vara bäst i alla grenar.

    Men det MÅSTE erkännas att konkurrens gör järnvägstrafiken känslig för störningar. Därför måste Banverket som myndighet ha befogenhet att tillfälligt upphäva konkurresen och tvinga tågbolagen till ett så intimt samarbete som vore de ett bolag. Men detta alltså bara under så extrema förhållanden, som rådde för en vecka sedan. Under min tid vid monopol-SJ kunde det i bli stora förseningar. Men inte så stora förseningar som idag. Och det blev aldlrig totalstopp. USA förstastligade hela järnvägssystemet under första världskriget, men privatiserade det igen efter krigsslutet. Lärdomar?

    Men i stället för att ge Banverket större befogenheter övergripande och i extrema situationer, har politikerna hittat på att den DAGLIGA tågledningen är ”myndighetsutövning” och har alltså fråntagit SJ tågledningen och lagt den på Banverket – som inte har några egna ekonomiska intressen i att tågen går som planerat. Det behövs nämligen mer personal för att tågleda tåg som är försenade än tåg som går planenligt. Växelomläggning kan utlösas automatiskt av tågen själva genom impulser i spåret. Detta kan förprogrammeras, men då måste tågledaren själv veta när tågen går.

    Information och högtalarutrop är en naturlig del av tågledningen, så det är inte SJ som brister i kommunikation. Utan det är de – när störningar har inträffat – underbemannade tågledningledningscentralerna. Det fanns visserligen skäl att ifrågasätta om ETT av tågbolagen (SJ) skulle sköta tågledningen åt både sig själva och konkurrenterna. Men att tågledning skulle vara ”myndighetsutövning” är lika löjligt som om det skulle sitta en statlig byråkrat bakom varje busschaufför och tala om när han ska gasa och bromsa.

    Det är visserligen riktigt (pga en annan teknik) att lokförarna måste orderges genom siglnaler och radiokommunikation. Men det borde inte vara statens uppgift! Utan det borde skötas av tågbolagen gemensamt.
    Trots sin generellt socialistiska inställning protesterade järnvägsfacket mot detta idiotiska påhitt, men politikerna behagade inte lyssna. Ska det privatiseras, ska man inte byråkratisera tågledningen, som ju är en förutsättning för EFFEKTIV konkurrens, menade facket. Det handlar ju inte bara om konkurrens mellan tågbolagen, utan också om hela järnvägssektorns förmåga att konkurrera med andra trafikmedel.

    Jag skulle dessutom vilja veta om konkurrensen på ”stationshusmarknaden” verkligen har ökat, genom det politiska hugskottet att bilda ett särskilt bolag, Jernhusen, för ägandet av mark och fastigheter. Snarare har Jernhusen blivit en konkurrent på fastighetsmarknaden genom att sälja mark som kan behövas för nya spår i framtiden. Tågbolagens personal har inte ens befogenhet att låsa upp väntsalarna när tågen är försenade. Tydligen inte heller Jernhusens städpersonal.

    Kaoset ÄR faktiskt polikernas fel. Rikspolitikerna har tillåtit sina partikollegor på lokal nivå att hålla kommunal huggsexa om Banverkets pengar, påhejade av Peter Eriksson, mp. Pengar saknas till underhåll, förnyelse och kapacitetsförstärkning av de befintliga banorna. Det finns fyra präktiga gökungar som stjäl pengar:
    1) Hallandsåstunneln
    2) Bottniabanan
    3) Citytunneln i Stockholm
    4) Citytunneln i Malmö

    Se vad jag skrivit om detta på Kent Perssons blogg! http://kentpersson.wordpress.com/2010/02/27/sent-ska-syndaren-vakna-2/

    Som myndighet borde Banverket ställa ännu större krav på tågbolagen att hålla sina fordon i gott skick. Samt kräva att det finns snöplogar i fronten på alla lok och motorvagnar. Så att nysnön hålls undan och inte fastnar under fordonen. Och så att Banverket får några timmars respit med innan banan måste plogas med specialfordon. När jag jobbade på SJ blev hårt trafikerade järnvägar aldrig helt igensnöade, utan problemen kom på morgonen på järnvägar som inte trafikerades nattetid.

    På den tiden fanns ingen växelvärme alls, utan vi fick skotta manuellt efter varje snöfall. Det kunde vara brist på folk då också, men inte som idag. Det värsta jag varit med om, när jag ensam fick ansvaret för fyra infartsväxlar till Uppsala C. Ett tåg fick vänta 60 minuter utanför stationen. Och resenärerna var jättearga, för det var de inte vana vid. Idag är resenärerna vana vid förseningar på flera timmar, av samma orsak. Det är klart att det inte hinns med, när Banverket inte har tillräckligt med personal för normal felavhjälpning en ljummen höstdag. Det kallas ”effektivt personalutnyttjande” att inte ha någon reservkapacitet alls på personalsidan!

    Och detta beror på den kommunala huggsexan om järnvägsanslagen – och i synnerhet på mp:s rundhänta vallöften till lokala väljargrupper. Samt misstag vid avregleringen. Och slutligen: Sätta in militär, som helt saknar järnvägskunnande, båtar föga. I stället tycker jag att man ska civiförsvarsplacera järnvägsamatörerna, som kör musietåg på fritid, som extrapersonal hos Banverket och tågoperatörerna. De har både järnvägstekniska grundkunskaper och ett brinnande intresse, samt ofta MYCKET goda kunskaper i järnvägsgeografin och tågtidtabellen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: