En politisk recension av filmen Avatar

I helgen blev det årets första biobesök för att se filmen Avatar eftersom den fått väldigt bra recensioner, stort medialt genomslag samtidigt som sällskapet insisterade på att den skulle vara bra. Innan min recension av filmens budskap fortsätter vill jag redan nu varna för avslöjanden och har du för avsikt att se den bör du sluta läsa redan nu. För mig spelar budskapet stor roll vid olika kultur- eller nöjesupplevelser. Därför har jag för vana att alltid ta till mig av detta när jag lyssnar på en låt eller ser en film. Faktum är att budskapet var det enda som fick mig att genuint bli skeptisk till en i övrigt mycket vacker film.

Handlingen i filmen är lika briljant som lömsk i sin enkelhet eftersom den inbegriper två olika sidor som på samma ställe båda vill åt samma sak fast med olika motiv och allt blir en enda lång kamp om detta. Sidorna består av giriga människor mot altruistiska infödingar som kallas na’vi och som lever i harmoni med naturen på planeten Pandora. Människorna vill åt det värdefulla ämnet unobtainium som utvinns på planeten och infödingarna vill i praktiken samma sak eftersom dessa bor i ett träd där detta ämne finns. Huruvida infödingarna äger trädet eller i övrigt kan göra anspråk på trädet framgår inte av filmen mer än att dessa bor där för tillfället.

Lösningen på problemet i ett kapitalistiskt samhälle skulle så klart vara att trädet och dess fastighet, i vilken det värdefulla ämnen finns, kan köpas och säljas på en fri marknad. Eftersom det inte framgår vem som äger trädet blir det hela något komplicerat men klart är att infödingarna bor där, förmodligen sedan naturtillståndet. I filmen framställs så klart företaget som vill åt det värdefulla ämnet i klassisk Hollywoodmanér som elakt, cyniskt och rasistiskt i både uttalanden och handlande som till varje pris går över lik för att skapa vinst åt sina aktieägare. Det finns till och med ett citat i filmen som lyder fritt ur minnet: ”Det enda aktieägarna avskyr mer än dåliga nyheter är en dålig kvartalsrapport”.

När den cyniska kvartalskapitalismen som skövlar skog med vapen ställs mot gullig naturromantik där varelser, djur och träd lever i harmoni med varandra i ett kretslopp där energi lånas och alla ska med, så har biopubliken valt sida för längesedan genom hela filmen. Givetvis förstärks detta hela tiden. När Jake Sully håller sitt stora tal i filmen till infödingarna handlar deras kamp om överlevnad mot en inkräktare medan människornas militära befälhavare Stephen Lang talar om att döda, förstöra och ta saker. Det blir David mot Goliat och långt innan filmens slut fattar vi något kritiskt tänkande direkt hur det här på ett ungefär ska sluta. Just förutsägbarheten kan stundom vara irriterande.

Allt eftersom filmen pågick satt jag där och funderade genom vända perspektiven på saker. Jag blev efterhand ambivalent och nästan schizofren för att sedan bestämma mig för att inte heja på någon utan mest titta på alla vackra scener och effekter. Varför inte då heja på infödingarna fullt ut – som förmodligen alla andra i biosalongen? Det handlar om det du ser och det du inte ser. Vad du ser är det regissören bestämmer ska hända, den retorik som används och på vilket sätt människorna beter sig mot infödingarna. Vad du inte ser är vilka andra motiv som kan tänkas finnas med deras strävan att utvinna det värdefulla ämnet.

Forskning, framsteg, utveckling och överlevnad kan vara sådana saker. Människorna kan i lika stor utsträckning slåss för sin överlevnad som infödingarna med tanke på att det i filmen framgår att deras egen planet redan förstörts. Att använda naturresurser för att förlänga människors liv, skapa välstånd, lyfta miljontals ur fattigdom är något som vi sysslar med varje dag här på jorden just nu. Om det inte vore för att träd strukit med skulle inte det där IKEA-bordet finnas hemma hos dig. Om vi tänker att alla andra naturresurser aldrig skulle använts i tillverkning, produktion eller annan omvandling skulle många av oss inte ens levt i dag. Att kunna göra en film som Avatar med modern teknik är bara att glömma bort direkt och tid att demonstrera mot tillverknings- eller tjänstesamhället hade inte funnits eftersom all vaken tid hade gått åt att hitta mat och söka skydd. Precis som det var en gång i tiden.

Vi vet som sagt inte förutsättningarna och drivkrafterna bakom människornas vilja att hitta det här ämnet mer än att det handlar om att göra vinst för ett företag. En vinst för ett företag kan som bekant både vara förknippat med socialt ansvarstagande och starka incitament att faktiskt följa både lagar, regler och etiska principer eller så kan det vara rent destruktivt även om det förefaller vara mer osannolikt – åtminstone på längre sikt. Det finns som bekant idioter både bland företag och trädkramare men frågan kvarstår; borde inte hånskrattet fastna i halsen på besökarna när en bekväm medelklass pekar finger åt företag i en fullsatt biosalong? Efter filmen går nämligen alla hem och njuter av precis allt det där som kommit till tack vare just positiva kvartalsrapporter.

Till sist; Är filmen Avatar socialistisk propaganda i värsta Michael Moore-klassen med genuint hat mot företag som skövlar regnskog för kortsiktig vinst eller handlar det om individualism och frihet där en hjälte står upp för sina övertygelser och idéer genom att försvara äganderätten och rätten till liv som hotas av skurkar? Det får var och en själv avgöra. En vacker film är det i alla fall.

Annonser

3 svar to “En politisk recension av filmen Avatar”

  1. Ken Says:

    Intressanta funderingar men man måste medge att det hela gick rätt till i filmen… företaget var ju tydligen för klent för att skövla skogen och plockas därför bort, naturligt urval. Så budskapet är kanske att man borde ha tagit i med hårdhandskarna direkt mot dessa s.k trädkramare! Bombat skiten ur dem, fast det är ju en tolkningsfråga.
    Och företagets drivkraft är ju pengar i och med att de säljer metallen och inte utför någonting annat med den.
    Filmen är ingen propaganda den skildrar bara en påhittad händelse. Sen om du vill dra slutsatser om betydelsen är det din sak…

  2. Kapten Kilt Says:

    Du gör ett väldigt gulligt antagande att våran välfärd måste ske på bekostnad av andras liv. Hade det inte varit mer logiskt att bara ta den här metallen från andra områden?
    Det enda du visar i den här recensionen är att du ställer dig själv framför och över de andra, i det här fallet den mänskliga civilisationen före infödingarnas.
    Typiskt moderater.

  3. youdir.it Says:

    What is a paphos car hire company with over 1, 000 bombers sent by the Royal Air Force until 1966.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: