Tankar om gårdagens besök av FN-chefen

Det var med höga förväntningar som jag under gårdagseftermiddagen klev in på Grand Hotel i Stockholm för att som en av trettio representanter för frivillighetsorganisationer i Sverige få lyssna till [ http://sv.wikipedia.org/wiki/Ban_Ki_Moon ]FN:s högsta chef, världens räddare och mänsklighetens största hopp för världsfred. Åtminstone låter det så i skolböckerna och i undervisningen på svenska skolor. Sverige är ett av FN:s absolut mest generösa och lojala länder till organisationen med stort engagemang och höga tankar om världs-institutionen som en gång i tiden faktiskt styrdes av svensken [ http://sv.wikipedia.org/wiki/Dag_Hammarskj%C3%B6ld ]Dag Hammarskjöld.  Moderata Ungdomsförbundet har vid flertal tillfällen öppet kritiserat FN och ser stora behov av förändringar av organisationen och gårdagens 20 minuters anförande och 40 minuters svarande på frågor från oss ger all anledning för oss att fortsätta vara kritiska.
Inför själva anförandet bjöd svenska FN-förbundet på kaffe och kanelbullar under mingelformer. Jag lyckades med konststycket att fotograferas ihop med Jytte Guteland, SSU:s förbundsordförande som [ http://www.ssu.se/index.php/aktuellt/nyheter/75-nyheter/232-ssu-kraevde-svar-fran-fns-generalsekreterare-ban-ki-moon-angaende-vaestsahara ]verkade mer än nöjd över Ban Ki-Moon:s anförande. Dessutom hälsade jag på [ http://sv.wikipedia.org/wiki/Carolina_Kl%C3%BCft ]Carolina Kluft som var med för dagen och förde samtal med Naturskyddsföreningens generalsekreterare som, [ http://www.alliansfrittsverige.nu/2009/05/maj-12-2009-moderaterna-klart-samst-for.html ]föga oväntat, inte verkade nöjd med regeringens insatser inför avtalet i Köpenhamn i december.
Ban Ki-Moon:s anförande som varade i cirka 20 minuter handlade om FN:s roll och arbete i världen och om klimatförändringarna som beskrevs synnerligen dramatiskt. Själv tyckte jag beskrivningen av världens tillstånd var långt mer häpnadsväckande än Al Gore och hela miljövänstern tillsammans. Han sade att Arktis är [ http://www.google.com/hostednews/afp/article/ALeqM5gkeH6eOWyFpWASK9Et1qMm6h_G9Q ]helt bortsmält till år 2037 och att ”we either sink or swim together” i arbetet mot koldioxidutsläppen och den globala uppvärmningen. Det är min bestämda uppfattning att arbetet med att förena tillväxt och minskad påverkan på klimatet och färre utsläpp av skadliga ämnen i luften men jag vet inte om ren terrorskräck och hotbilder är konstruktivt för arbetet i längden. Risken finns att opinionen ser annorlunda på det när år 2037 visar sig inte riktigt vara sådär som en miljö-planekonom förutspådde åren innan.
Stundom var emellertid hans anförande gripande när han berättade hjärtskärande historier om möten med världens absolut fattigaste människor som varje dag lider och är i stora behov av hjälp. Han konstaterade att över 2 miljarder människor lever med mindre än 2 dollar om dagen och att vi i den industrialiserade delen av världen har ett särskilt ansvar. Givetvis spelar FN en viktig roll för att stärka mänskliga rättigheter och få på plats institutioner som garanterat demokrati, rättsstat och marknadsekonomi som kan möjliggör ett liv i frihet och välstånd. Tyvärr gavs inga som helst svar om hur, när och vem som gör det arbetet i den delen av världen.
Under frågestunden ägnade generalsekreteraren nästan en tredjedel av sina 40 minuter åt att tjata, älta och skryta om sitt arbetet med att förbättra jämställdheten inom FN – påstods det åtminstone. Han berättade att tillsättningen av höga FN-chefer, sådana som bl.a. är direkt under generalsekreteraren går ut på att granska kandidater där kompetensen helt avgör vilka som går vidare och landar på hans bord att sedan väljas. Tre sådana kandidater brukar slutligen landa på hans bord. Eftersom han vill se fler kvinnor på posterna så brukade han: ”Totallt reject those and send them back” med kravet på att minst en ska vara kvinna. Med den metoden skröt sedan Ban Ki-Moon om att han hade ökat andelen kvinnor på ledande positioner med 40 procent på bara 2 ½ år medan hans företrädare i 5, 10, 15 och 20 år inte lyckats med samma konststycke. Han var mycket nöjd, stolt och glad över detta att han upprepade flera gånger.
Själv tog jag mig mest för pannan och såg hans agerande som ett enda stort slag i ansiktet på sin egen personal som är tillsatt på grundval av sitt kön – inte kompetens – och mot jämställdhetsarbetet som borde fokusera på att uppmuntra, diskutera och få till stånd fler kvinnliga sökande så att de sista tre som landar på hans bord, där kompetensen är enda avgörande faktorn, faktiskt innebär att minst en eller fler än en kvinna – tack vare ett gediget grundarbete som löser frågan från grunden. Ingen annan i salen skakade på huvudet. Tvärtom verkade alla nöjda med hans metoder och SSU:s förbundsordförande berömde honom också inför alla. Jag kan aldrig se hur kvotering kan motiveras och använda för att förbättra jämställdheten eller gynna FN som organisation över huvud taget. Det är bara fel och det finns inga ursäkter.
Avslutningsvis kan hans anförande sammanfattas som tämligen slätstruket och med så stora penseldrag att det aldrig blev riktigt konkret eller greppbart på ett sätt som gör att färdvägen stakades ut. Samtidigt är det ett viktigt och nästintill omöjligt uppdrag att arbeta för en bättre värld när han företräder länder där majoriteten är diktaturer, där Libyens president står och river papper i generalförsamlingen och drar ut på talartiden med fullständig nonchalans inför och där galningen i Teheran rustar för kärnvapenkrig – bara senaste veckorna. FN måste reformeras och bli en mer demokratisk, öppen och transparent organisation med mer frihet och mindre diktatur. Arbetet är alldeles för viktigt för att reduceras till att bara prata och inte våga ta ställning. Att ta ställning är att bry sig och stå upp för vissa värden. Att våga säga ja till demokrati, frihet, marknadsekonomi och rättsstat där alla har lika rättigheter men också nej till alla som motsätter sig det. Där finns det mer att önska.

Det var med höga förväntningar som jag under gårdagseftermiddagen klev in på Grand Hotel i Stockholm för att som en av trettio representanter för frivillighetsorganisationer i Sverige få lyssna till FN:s högsta chef, världens räddare och mänsklighetens största hopp för världsfred. Åtminstone låter det så i skolböckerna och i undervisningen på svenska skolor. Sverige är ett av FN:s absolut mest generösa och lojala länder till organisationen med stort engagemang och höga tankar om världs-institutionen som en gång i tiden faktiskt styrdes av svensken Dag Hammarskjöld.  Moderata Ungdomsförbundet har vid flertal tillfällen öppet kritiserat FN och ser stora behov av förändringar av organisationen och gårdagens 20 minuters anförande och 40 minuters svarande på frågor från oss ger all anledning för oss att fortsätta vara kritiska.

Inför själva anförandet bjöd svenska FN-förbundet på kaffe och kanelbullar under mingelformer. Jag lyckades med konststycket att fotograferas ihop med Jytte Guteland, SSU:s förbundsordförande som verkade mer än nöjd över Ban Ki-Moon:s anförande. Dessutom hälsade jag på Carolina Kluft som var med för dagen och förde samtal med Naturskyddsföreningens generalsekreterare som, föga oväntat, inte verkade nöjd med regeringens insatser inför avtalet i Köpenhamn i december.

Ban Ki-Moon:s anförande som varade i cirka 20 minuter handlade om FN:s roll och arbete i världen och om klimatförändringarna som beskrevs synnerligen dramatiskt. Själv tyckte jag beskrivningen av världens tillstånd var långt mer häpnadsväckande än Al Gore och hela miljövänstern tillsammans. Han sade att Arktis är helt bortsmält till år 2037 och att ”we either sink or swim together” i arbetet mot koldioxidutsläppen och den globala uppvärmningen. Det är min bestämda uppfattning att arbetet med att förena tillväxt och minskad påverkan på klimatet och färre utsläpp av skadliga ämnen i luften är viktigt och högprioriterat men jag vet inte om ren terrorskräck och hotbilder är konstruktivt för arbetet i längden. Risken finns att opinionen ser annorlunda på det när år 2037 visar sig inte riktigt vara sådär som en miljö-planekonom förutspådde åren innan.

Stundom var emellertid hans anförande gripande när han berättade hjärtskärande historier om möten med världens absolut fattigaste människor som varje dag lider och är i stora behov av hjälp. Han konstaterade att över 2 miljarder människor lever med mindre än 2 dollar om dagen och att vi i den industrialiserade delen av världen har ett särskilt ansvar. Givetvis spelar FN en viktig roll för att stärka mänskliga rättigheter och få på plats institutioner som garanterat demokrati, rättsstat och marknadsekonomi som kan möjliggör ett liv i frihet och välstånd. Tyvärr gavs inga som helst svar om hur, när och vem som gör det arbetet i den delen av världen.

Under frågestunden ägnade generalsekreteraren nästan en tredjedel av sina 40 minuter åt att tjata, älta och skryta om sitt arbetet med att förbättra jämställdheten inom FN – påstods det åtminstone. Han berättade att tillsättningen av höga FN-chefer, sådana som bl.a. är direkt under generalsekreteraren går ut på att granska kandidater där kompetensen helt avgör vilka som går vidare och landar på hans bord att sedan väljas. Tre sådana kandidater brukar slutligen landa på hans bord. Eftersom han vill se fler kvinnor på posterna så brukade han: ”Totally reject those and send them back” med kravet på att minst en ska vara kvinna. Med den metoden skröt sedan Ban Ki-Moon om att han hade ökat andelen kvinnor på ledande positioner med 40 procent på bara 2 ½ år medan hans företrädare i 5, 10, 15 och 20 år inte lyckats med samma konststycke. Han var mycket nöjd, stolt och glad över detta att han upprepade det flera gånger.

Själv tog jag mig mest för pannan och såg hans agerande som ett enda stort slag i ansiktet på sin egen personal som är tillsatt på grundval av sitt kön – inte kompetens – och mot jämställdhetsarbetet som borde fokusera på att uppmuntra, diskutera och få till stånd fler kvinnliga sökande så att de sista tre som landar på hans bord, där kompetensen är enda avgörande faktorn, faktiskt innebär att minst en eller fler än en kvinna – tack vare ett gediget grundarbete som löser frågan från grunden. Ingen annan i salen skakade på huvudet. Tvärtom verkade alla nöjda med hans metoder och SSU:s förbundsordförande berömde honom också inför alla. Jag kan aldrig se hur kvotering kan motiveras och använda för att förbättra jämställdheten eller gynna FN som organisation över huvud taget. Det är bara fel och det finns inga ursäkter.

Avslutningsvis kan hans anförande sammanfattas som tämligen slätstruket och med så stora penseldrag att det aldrig blev riktigt konkret eller greppbart på ett sätt som gör att färdvägen stakades ut. Det var inte heller visionärt och framtidsinriktat med en tydlig agenda om var vi ska vara längre fram i tiden och hur vi tillsammans ser till att skapa en bättre värld. Allting handlade om här och nu. Hela tiden. Jag saknade verkligen visionerna och idéerna för framtiden med ett ledarskap som tydligt visar färdvägen. Samtidigt är det ett viktigt och nästintill omöjligt uppdrag att arbeta för en bättre värld när han företräder länder där majoriteten är diktaturer, där Libyens president står och river papper i generalförsamlingen och drar ut på talartiden med fullständig nonchalans inför och där galningen i Teheran rustar för kärnvapenkrig – bara senaste veckorna.

FN måste reformeras och bli en mer demokratisk, öppen och transparent organisation med mer frihet och mindre diktatur. Arbetet är alldeles för viktigt för att reduceras till att bara prata och inte våga ta ställning. Att ta ställning är att bry sig och stå upp för vissa värden. Att våga säga ja till demokrati, frihet, marknadsekonomi och rättsstat där alla har lika rättigheter men också nej till alla som motsätter sig det. Där finns det mer att önska.

Annonser

Ett svar to “Tankar om gårdagens besök av FN-chefen”

  1. Vem är rädd för FN-bossen? « Frihet är inte gratis. Says:

    […] med olika former av demokrati- och fredsprojekt. Mina tankar och bilder från det mötet finns här och […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: