LO borde begära skilsmässa med Sahlin

Det finns fackförbund och så finns det fackförbund. Jag är själv medlem i Civilekonomerna och har många både vänner och släktingar som är fackligt engagerade på arbetsplatser. I grunden är fackförbund någonting positivt både för parterna på arbetsmarknaden och en ekonomi i stort. Runtom i världen har befrielser och frihetsrörelser präglats av progressiva fackförbund. Så var det exempelvis i Polen när landet befriades från kommunismens järngrepp men även i Zimbabwe innan Mugable blev korrupt. Det fanns en progressivitet på grund av avsaknaden av demokratiska medel att faktiskt förändra löntagares situation.

I Sverige däremot har 65 av 76 år av socialdemokratiskt maktinnehav satt sina Marxistiska spår i många fackförbund. Ett sådant där Marx själv säkert finns insydd i overallerna på målarna är Målarettan. På deras s.k. hemsida som mest påminner om en dålig Geocities-sajt från tidigt 90-tal skräds det inte med orden mot alliansregeringen när den politiska socialismen går före värnandet av medlemmarnas arbetssituation, säkerhet på arbetsplatsen eller för den delen löneförhandlingar med arbetsgivaren. Allt sådant som ett fackförbund bör ägnar sig åt för att över huvud taget ha ett existensberättigande. Resten är som bekant politik och då finns det politiska partier och andra intresseorganisationer som lägger all sin kraft på opinionsbildning att gå med i.

På deras särskilda valsajt går det att läsa om alla anklagelser och lögner såsom att ”Vi högerpartier prioriterar skattesänkningar för rika istället för jobbinsatser”. Men också formuleringar som ”försämringen av a-kassan är borgarnas sätt att komma åt facket, skrämma oss och pressa ned arbetsvillkoren” eller ”Gamla högerpartiet” och ”Arbetarrörelsen har i grunden alltid haft rätt” med tillhörande länk till humorklubben Alliansfrittsverige där bl.a. undertecknad förekommit.

Jag tänker inte ens bemöta all den här smörjan i sak eftersom det inte är värdigt samhällsdebatten. Däremot blir jag förbannad när fackförbunden slutar att ägna sig åt sina huvudsakliga uppgifter och värna arbetstagares situation på arbetsmarknaden för att istället springa en massa politiska partiers ärenden och bli en organisation för särintressen. Var är integriteten? Var är modet att säga ifrån? Var är stoltheten över att slå fast viktiga rättigheter på en arbetsmarknad där parterna själva gör upp – utan politiker?

Svensk arbetsmarknad är ju bland den sista i västvärlden där du behöver springa politikers ärenden där istället frivilliga centrala förhandlingar sker mellan parterna. Men nejdå. Då ska varje fackklubb leka politiker och äta middagar med pamparna i LO-borgen som berättar hur Sverige ska styras. Sluta dalta med Mona Sahlin!

I en undersökning från 2006 av Demoskop svarade hela 63 procent att facket borde ägna sig mer åt frågor som rör situationen på arbetsplatserna och mindre åt den allmänpolitiska debatten, där bara 13 procent tog avstånd från detta. Undersökning efter undersökningar bekräftar också att ett stort medlemsantal av LO-medlemmars röstar på alliansen, faktum är att bara en knapp majoritet av medlemmarna röstar på sossarna. Ändå fortsätter daltandet med Mona Sahlin och hennes lakejer. Det är helt obegripligt ur ett medlemsperspektiv. Men det är kanske just där problemet finns. Någonstans längs vägen och genom åren tonades medlemmarnas intresse ut till förmån för pamparnas.

Hellre kycklingklubba på LO-borgen än skit under naglarna i förhandlingar på arbetsplatsen. Alla ska inte med. Så enkelt är det i LO:s Sverige.

Tipstack till Jenny Petersson.

Annonser

3 svar to “LO borde begära skilsmässa med Sahlin”

  1. Björn Fridén Says:

    ”Humorklubben” är en kraftig förbättring av ett epitet som användes förra veckan, nämligen ”ett forum för hat”.

  2. Marcus Friberg Says:

    André!

    Jag håller med dig om att fackförbunden både i Sverige och internationellt har fungerat som en progressiv kraft för att utveckla landet. ”I grunden är fackförbund någonting positivt både för parterna på arbetsmarknaden och en ekonomi i stort”, gläder mig att få läsa. Det visar på en förståelse och avsaknad av arrogans bortom politisk retorik mot fackföreningsrörelsen som är vanlig bland (ung)moderater. Däremot är exemplet med Målarettan är beklagligt och inte rättvist representativt för den svenska fackföreningsrörelsen.

    Inom LO växer en skepsis mot de starka band som finns med socialdemokratin. Wanja borde exempelvis lämna sin plats i sossarnas VU (eller är det partistyrelsen hon sitter i?). Jag tror att både LO och Socialdemokraterna skulle gynnas av ett ”uppehåll”, som också är vanligt i parrelationer, istället för en skilsmässa. Sossarna måste bygga nytt! LO och SAP har flera gemensamma beröringspunkter och borde i dessa frågor utforma ett slagkraftigt samarbete. Noterbart är att både TCO och SACO succesivt omprövar och ökar det politiska avståndet med socialdemokratin.

    Sammanfattningsvis bör fackföreningsrörelsen – för Sveriges bästa – fortfarande vara en stark aktör och behålla sin ställning på den svenska arbetsmarknaden. De partipolitiska banden borde omprövas och inte vara ristade i sten.

    Från ett soligt Göteborg,
    M.

  3. André Assarsson Says:

    Björn,

    Ja. Det är svårt att ta innehållet på särskilt stort allvar. Ibland finns det vass samhällskritik men tyvärr präglas mycket av innehållet av rena personangrepp som värvas med skämt-bilder. Det kanske fungerar inom det röda laget, vad vet jag.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: