Om att sila mygg och svälja kameler

Det senaste utspelet av annars mycket duktiga arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin är helt bisarrt. Vi kan alla notera att arbetslösheten sjunkit i Sverige och att arbetslinjen som avgjorde valet 2006 till alliansens fördel fått fantastiskt genomslag. Det märks också i opinionen där svenska folket stödjer regeringen i lika hög utsträckning som oppositionen trots vikande konjunktur och den exportkris vi ser för svensk industri. Däremot finns det enorma problem kvar på svenska arbetsmarknaden som i det närmaste kan beskrivas som åderförkalkad. Detta gäller i synnerhet ungdomar där snart 30 procent (!) mellan 15-24 år är arbetslösa.

Så vad göra? Vi i Moderata Ungdomsförbundet är väldigt tydliga och vi har nationalekonomisk forskning och empiri på vår sida för vår uppfattning att den otidsenliga arbetsrätten reser stora murar, höga trösklar och hinder på arbetsmarknaden. Det går inte att ha 1970-talets regelverk i en globaliserad ekonomi för ett litet land som Sverige som är beroende av omvärlden där konkurrensen är stenhård och ställer höga krav på flexibilitet.

Lagen om anställningsskydd gör arbetsmarknaden stel. Få vågar lämna sitt jobb och flytta till något bättre eftersom det innebär hög risk att du åker först ut på den nya arbetsplatsen. Medbestämmandelagen reser höga ingångslöner som får arbetsgivare att tveka inför anställningar som annars lyft produkvitet och företaget i stort. Att investera i humankapital är i många fall en konkurrensfördel men då måste det vara attraktivt.

Istället för att angripa problemet och den struktur som gör att Sverige skiljer sig från många andra länder som i övrigt liknar oss som t.ex. Danmark där arbetsrätten är betydligt mer flexibel vilket också innebär betydligt lägre arbetslöshet så föreslår Littorin att införa sanktioner och straffa arbetssökande som inte vill flytta till annan ort. Som om problemet vore den geografiska fördelningen av arbetskraften. Problemet är att det är så förbannat oattraktivt att anställa att – hör och häpna – ingen anställer!

En slags geografisocialism på arbetsmarknaden är bara bisarrt och fel. Visst, var och en ska förhålla sig flexibel när det handlar om a-kassa och andra människors pengar men det är inte trovärdighet att förslå sådana drastiska åtgärder som får marginella effekter samtidigt som Littorin viftar bort ett förlegat regelverk som sätter tiotusentals i utanförskap – varje dag. Snacka om att sila mygg och svälja kameler!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: