When LO goes communism light

Sedan 1960-talet då LO-ekonomen Rudolf Meidner utformade den s.k. solidariska lönepolitiken för arbetsmarknaden som sedan drevs igenom av socialdemokraterna eftersom LO och staten länge suttit i samma båt har LO drivit en socialistisk agenda. Innan 1950- och 1960-talen fanns det åtminstone marknadsinslag eftersom parterna själva gjorde upp på arbetsmarknaden i enlighet med Saltsjöbadsandan samtidigt som facket ägnade sig åt att diskutera arbetsförhållanden istället för politik. Det fanns med andra ord förr skäl att sympatisera med LO i viss utsträckning. I dag är det en socialistisk lobbyorganisation som kidnappat hundratusentals medlemmar, varav tiotusentals röstar på alliansen,  i syfte att införa planekonomi light i Sverige.

Vi kan tacka LO för Lagen om anställningsskydd, Medbestämmandelagen och sedan löntagarfonderna som syftade till att näringslivet skulle betala för sitt eget förstatligande men också socialdemokraterna som vackert sprungit deras ärenden eftersom det inneburit röster. Sossarna har aldrig varit ett särskilt ideologiskt parti utan egentligen bara haft en enda idé: att skaffa sig makt och inflytande. Pragmatiskt kan tyckas men problemet är att vägen till makten gått via LO som i sin tur banat väg för communism light.

Det senaste påfundet är LO:s rapport om finanskrisen och framtiden. Den heter ”När musiken tystnar” och har den avslöjande rubriken: ”Så kan den finansiella sektorn återregleras”. Att den finansiella sektorn aldrig någonsin varit helt avreglerad ska vi alla totalt glömma bort utan istället låtsas leva med tron att det var på grund av den totala bristen på omfattande regleringar som vi fick en kris. Det är åtminstone vad rubriken antyder. Låt oss därför bara granska deras sammanfattande förslag som lösningar på finanskrisen för att få en inblick i deras ideologiska tankevärld:

”Om den finansiella sektorn ska fylla sina grundläggande funktioner i samhällsekonomin på ett bättre sätt krävs detaljerad reglering och minutiös övervakning. En reformagenda med ett löntagarperspektiv behöver följande inslag:

Demokratiskt inflytande: Stora samhällskostnader i samband med finanskriser gör självreglering omöjlig. Bristen på intressegemenskap mellan samhälle och finansiella företag gör att återregleringen måste drivas aktivt av demokratiska församlingar och folkvalda”

Det är alltså statens uppgift att i viss utsträckning socialisera och förstatliga finansiella företag utan att bereda väg för desamma att på ett bättre sätt med tydligare spelregler verka på marknaden. Det enda rimliga vore att skärpa till regelverket, öka tillsynen av både företagen och verksamheten men att det inte alls skulle finnas utrymme för branschen och företagen själva att se över sina rutiner efter det som inträffat köper inte jag. Staten behöver lägga ett tydligare regelverk men lärdomen måste företagen själva dra. Om banken lånat ut för mycket pengar på ett för enkelt sätt måste ju banken – inte staten – ta det ansvaret för att det ska finnas långsiktighet.

”Kapital. Dagens regelverk för bankernas kapitaltäckningskrav behöver ses över i grunden. Kapitalkravsmåtten behöver vara enkla, svårmanipulerade och leda till betydligt större kapitalbuffertar än i dag. Endast genuint riskkapital bör kunna räknas in i kapitalbasen”.

Vilka vet bäst hur mycket kapital som behövs för verksamheten, bankerna själva eller LO? Snacka om att hänföra sig till planekonomiska modeller när ett fackförbund (!) ska avgöra kapitalbehovet för tusentals företag i den finansiella branschen. Behovet av kapital är enormt olika och skiljer sig från olika delar av branschen och naturligtvis mellan olika företag. I värsta fall kan ett sådant förslag innebära sämre möjligheter att faktiskt låna pengar vilket leder till mindre investeringar, mindre tillväxt och dåligt fungerande finansmarknad.

”Tillsyn. Ansvariga myndigheter behöver högre kompetens och större resurser, särskilt när det gäller att analysera och hantera systemrisker. En EU-baserad finansinspektion kan behövas för att få tillräcklig kraft i övervakningsarbetet”.

Det här är kanske det minst korkade förslaget men det är lika ondskefullt som övriga eftersom det säger att EU som en överstatlig instans ska inrätta en ny myndighet för detta ärende. Snacka om att byråkratisera, skapa överstatlighet och flytta besluten från medlemsländerna till Bryssel och utanför Sverige. Lika lite som EU bör driva ett europeiskt FBI bör EU driva en finansinspektion eftersom övertron på myndigheter med coola namn eller ädla syften aldrig får gå före verkligheten. Varje medlemsland kan sin egen marknad bäst.

”Statliga garantier. Staten ska inte subventionera den finansiella sektorns finansiering, vilket kräver fulla, riskbaserade premier för insättningsgarantier, stabilitetsfonder och andra stödprogram”.

Som det står ska inte staten subventionera den finansiella sektorns finansiering men väl subventionera låntagares dumdristighet med hjälp av andra människors pengar som inte fattat sådana dumma beslut eller tagit så stora riskera. En försiktig klok person som varit förnuftig med sina pengar ska alltså betala för en risksökande som belånat allt den äger plus lite till för att sedan inse att det kanske inte var så smart. Briljant. Verkligen. Jag kan köpa statliga garantier avseende insättningar och andra bankgarantier eftersom det finns dominoeffekter i sådana här sammanhang som drabbar oskyldiga men jag köper inte den utsträckningen LO förespråkar.

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: