Archive for juli, 2009

”Bevara oss pajkastningen”

juli 29, 2009

I går publicerades min insändare i Helsingborgs Dagblad angående helgens festival i Helsingborg. På plats fanns vänstern med negativ kampanj och eftersom mina samtal med tidigare vänsterföreträdare om detta alltid varit verkningslösa skrev jag en insändare. Vem vet? Kanske lär sig en och annan vänsterpartist något på vägen. Troligen inte.

Bevara oss pajkastningen

Helsingborgsfestivalen är verkligen en av sommarens höjdpunkter. Vi moderater var för första gången på länge på plats med eget tält och bjöd på ansiktsmålningar, tävlingar och delade ut material om vårt arbete.  Med flera av kommunfullmäktiges partier som deltog var min förhoppning att det också kunde bli en politisk fest med olika budskap men ändå med en vänlig ton eftersom vi alla är stolta över vår stad. När jag emellertid hälsade på i vänsterpartiets grusades mina förhoppningar. Det enda material som jag fick i handen handlade uteslutande om alliansens politik och hur fel allting skulle vara med oss. Det fanns inga egna budskap om vad de själva vill göra, bara negativ kampanj om motståndarna. Min förhoppning är att vi till nästa års Helsingborgsfestival slipper den tråkiga pajkastningen och istället får en demokratifest med egna budskap om hur vi alla vill bidra till att Helsingborg blir en mer attraktiv och bättre stad.

André Assarsson (M)

Kampanjansvarig för Helsingborgsmoderaterna

Storstäderna ratar sossarna

juli 21, 2009

Det är på gränsen till komik när ledande socialdemokrater skriver i dagens Göteborgs Posten om att partiet måste bli bättre på storstadsfrågor med begreppet ”utveckling” som förekommer vid 9 separata tillfällen i debattartikeln, trots att partiet både ideologiskt och i handling motsatt sig just utveckling genom åren. Samma gäng som för bara något decennium sedan ville förbjuda parabolantenner försöker nu desperat vinna tillbaka storstadsväljarna efter katastrofvalet i Stockholm där S blev tredje (!) största partiet i staden. Lite självkritik i storstädernas tidningar med några kända sossenamn och förmodligen en kampanjsatsning senare hoppas arbetslöshetspartiet på bättring.

Men så länge socialdemokratin fortsätter att vara just socialdemokratin där staten går före människan, systemet för personen och politiker före medborgare är jag inte ett dugg orolig över att storstadsborna kommer att välja att rösta på något som för dem innebär tillbakagång. En hyfsat viktig förutsättning för att över huvud taget kunna bo i storstaden, åka tunnelbana och spårvagn/tåg eller för den delen känna sig säker på vägen hem från jobbet en sen kväll är el. Där motsätter sig socialdemokraterna kärnkraften och ser hellre att Sverige importerar smutsig el från utlandet med risk för el-underskott. Det här med företag är rätt bra för att kunna få ett jobb och försörja sig i städerna men småföretagen dignar under skatter och regler i sossarnas Sverige. Det kanske inte är så dumt med sjukvård som är tillgänlig när många ska söka vård i stora områden i städerna men där motsätter sig sossarna alla förbättringar i bl.a. Stockholms läns landsting men också bolagiseringar i Region Skåne.

Listan kan göras lång. Valet till Europaparlamentet där socialdemokratin gjorde sitt sämsta val sedan den allmäna rösträttens införande är början på slutet. Storstäderna ratar sossarna och landsbygden har aldrig varit särskilt förtjust i statens långa armar. Eftersom det är samma gamla socialdemokrati med partiledarkandidaten från mitten på 1990-talet som huserar på Sveavägen 68 behöver vi inte heller förvänta oss någon politisk förnyelse. Det är för sent. Tåget har gått. Kvar står socialdemokratiska ledare i städerna ensamma.

Läs andras syn i samma ämne här, här och här.

I dagens Helsingborgs Dagblad

juli 19, 2009

I dag skriver jag i Helsingborgs Dagblad om vikten av att bekämpa ungdomsarbetslösheten när snart var tredje ung står utan arbete. Läs debattartikeln i sin helhet på http://hd.se/ledare/2009/07/19/regler-till-ungas-nackdel/ eller enligt nedan:

Regler till ungas nackdel

Skrota turordningsreglerna så att inte ungdomar automatiskt sägs upp först bara för att de råkar vara sist in, skriver André Assarsson (M).

Vi kunde på ledarplats den 15 juli i Helsingborgs Dagblad läsa om chocksiffror som manar till förändring kring den rekordhöga ungdomsarbetslösheten. Enligt färska siffror från Eurostat är den svenska ungdomsarbetslösheten nu över 25 procent. Siffran väntas nästa år stiga upp emot 30 procent, enligt prognoser från Konjunkturinstitutet.

Sverige har gått från att vara ett föregångsland i Europa med låg ungdomsarbetslöshet till att ha en av de högsta nivåerna för ungdomar mellan 15-24 år. Att nästan var tredje ung står utan arbete är en nationell katastrof som hotar framtidens välfärd och möjligheterna att försörja och ta hand om våra äldre som byggt Sverige.

Eftersom läget är akut bör regeringen inrätta en kommission mot ungdomsarbetslöshet, enligt nederländsk modell. Andra jämförbara ekonomier och välfärdssystem såsom Danmark och Holland har en ungdomsarbetslöshet som är fem gånger lägre än den svenska. Det finns viktiga erfarenheter och lärdomar att dra fördel av här i Sverige. Då problemet är omfattande och kräver förändringar inom många olika områden behövs nytänkande och krafttag.

I svensk lagstiftning är det förbjudet för ungdomar att göra andra överenskommelser om löner än vad kollektivavtalet föreskriver. Det innebär att ungdomar inte kan kliva in på ett företag och erbjuda sig att hjälpa till för en lägre lön för att få en fot in på arbetsmarknaden, skaffa sig viktiga erfarenheter och skapa en meritförteckning. Arbetsgivaren får inte lov att anställa trots att båda skulle kunna komma överens. För unga är det bättre med en fot in på arbetsmarknaden än att ha båda utanför.

Otidsenliga turordningsregler slår hårt mot ungdomar eftersom dessa säger att den sist anställde ska avskedas först vid uppsägningar. Det orättvisa regelverket fördelar arbetslösheten uteslutande till ungdomars nackdel. Därför bör reglerna skrotas till förmån för en lönekonkurrens där vi ungdomar får lika villkor för lika arbete på arbetsmarknaden.

Det är hög tid att börja se ungdomar som en resurs för Sverige istället för en problemgrupp som diskrimineras på arbetsmarknaden. Det är hög tid att säkra framtidens välfärd genom dagens lösningar där undviker att en hel generation hamnar i utanförskap. Det är hög tid att ingjuta mod och framtidstro för ungdomar som vill vara med och göra Sverige till världens bästa land att leva och bo i. Det är hög tid att göra något innan det är för sent.

Följande konkreta åtgärder skulle bekämpa ungdomsarbetslösheten:

  • Inrätta en kommission mot ungdomsarbetslöshet, enligt nederländsk modell
  • Ändra lagstiftningen så att det blir möjligt för unga att få en fot in på arbetsmarknaden och göra lönekarriär genom lägre ingångslöner
  • Skrota turordningsreglerna så att inte ungdomar automatiskt sägs upp först bara för att de råkar vara sist in.

André Assarsson (M)

Join the alliance, fight the empire!

juli 17, 2009

Det gäller både i Star Wars och i svensk inrikespolitik. Glöm därför inte att besöka de borgerliga ungdomsförbundens gemensamma lansering: ”ungallians 2010!” för att veta mer om framtidens alliansvänner.

Surfa in på http://www.ungallians2010.se/

Unga vill också göra lönekarrirär

juli 17, 2009

Debatten rasar om ungdomsarbetslösheten och arbetsmarknadsministern inspel att göra det möjligt för unga att göra lönekarrirär är ett viktigt inslag för att på allvar bekämpa arbetslösheten. Genom att sänka ingångslönerna kan fler anställas och bevisa sina färdigheter, vilket sannolikt skulle skapa en mental revolution för många av landets arbetsgivare. Unga vill mer, kan mer och orkar mer men står ändå utanför arbetsmarknaden i dag pga. orättvisa regelverk som LO monterat upp.

Genom att se över delar av Medbestämmandelagen som förkunnar att kollektivavtalet sätter gränserna för lägstalönerna skulle en löneresa vara möjligt för unga. Att kunna kliva in på McDonald’s och säga: ”Tjena, jag vill arbeta här för 45 kronor i timmen!” skulle kunna bli verklighet för många ungdomar som kanske bor hemma tillfälligt, saknar stora utgifter och vill bygga upp ett CV för vidare jobb. Det är bättre med en fot in på arbetsmarknaden än att ha båda utanför.

Det våras för kollektivismen

juli 17, 2009

Halvårsmätningen från DN/Synovate som ger beskedet att Sverigedemokraterna är 8.000 röster från en riksdagsplats är knappast förvånande för någon som bor och verkar i en av Skånes fyra valkretsar där SD når över 5 procent i samma undersökning. Eftersom SD lever på missnöje snarare än politik kan det också förklara att partiet går starkt fram i Öresundsregionen som är Sveriges mest ekonomiskt expansiva.

Däremot kommer en plats i Riksdagen att få ideologiska och politiska konsekvenser för svensk politik. Om så är fallet efter september 2010 har Sveriges Riksdag i så fall sitt andra genomkollektivistiska parti med mandat. Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet. Eftersom kollektivismen sätter grupper mot varandra i samhället blir det särskilt viktigt att stå upp för individualism och den enskilda individen för oss moderater.

Sedan länge har vänsterpartiet bedrivit en exkluderande politik för landets företagare, entreprenörer och vad som beskrivs som ”överklassen” men som i själva verket är medelklassen eftersom alla som inte lever på existensminimum betraktas som klassfiende i Lars Ohlys ögon. Nu riskerar då SD exkludera invandrare, asylimmigranter och andra grupper som inte anses vara tillräckligt svenska (whatever the hell that is) för dem.

Samma kollektivism här som där. Samma unkna idéer som inneburit katastrofer för miljontals människor under framförallt 1900-talet som får betraktas som kollektivismens århundrade med två världskrig startade av dessa ideologier. I mina ögon finns det goda förutsättningar för att 2000-talet blir individualismens århundrade i takt med att globaliseringen får fäste för fler människor.

Därför måste även missnöjespartiet som lever på andras misstag, den havererade integrations- och arbetsmarknadspolitiken) konfronteras och mötas på en idémässig basis. Allting handlar om att bekänna färg i takt med att politiken ska utformas. Kollektivismen bör hållas kort i alla lägen. Särskilt för oss i Moderata Ungdomsförbundet som helt grundades som en antirasistisk rörelse under 1930-talet som reaktion mot kollektivismen i både Tyskland och Sovjet. Nu står vår generation inför 2000-talets utmaningar.

Läs mer om SD:s framgångar i opinionen här, här, här och här.

Integritet är den enda vägens politik

juli 16, 2009

Det är mycket glädjande att den svenska regeringen väljer att framhäva och prioritera integritetsfrågan som ett led av det svenska ordförandeskapet. Efter inrikespolitiska beslut som inneburit att regeringen och med stöd av opposition som inte invänt nämnvärt i sak saknas förtroende framförallt bland ungdomar när det gäller att värna integriteten. Därför är beskedet viktigt för att skapa trovärdighet inför nästa års val.

Allting handlar om att leverera resultat på området och inte bara snacka. Därför ligger det ett stort ansvar på en i övrigt ansvarstagande regering att ro hem integritetsstärkande åtgärder i EU. Mycket av den lagstiftning, däribland IPRED, har faktiskt kommit från EU som ett paket på posten ivrigt påhejat av länder som Frankrike. Det är dags att öppna ögonen för deras länder.

På många sätt är integritetsskyddet den enda vägens politik för oss moderater det kommande året. Ungdomarna ratade etablerade partiet i valet till Europaparlamentet till förmån för cirkusen Piratpartiet men när statsfinanserna, välfärden och de egna plånböckerna står på spel inför nästa val är läget annorlunda. Då måste vi ta ställning för ett Sverige med visioner för frihet där integriteten är en hörnsten. Det är den enda hållbara vägen.

Läs olika perspektiv på frågan här, här, här och här.

Tony Blair for president?

juli 16, 2009

Föga oväntat lanserar Storbritannien sin f.d. premiärminister Tony Blair till posten som ny ”EU-president” om eller när Lissabonfördraget ratificerats av samtliga medlemsländer. Enligt moderata EU-parlamentariker jag talat med så har Blair varit en flitig besökare i parlamentet sedan han lämnade som premiärminister. Förmodligen för att förankra sin egen kandidatur och presentera sin syn på Europa.

Som premiärminister förändrade Blair Labour till New Labour, vilket i sin tur var inspirerat av Bill Clintons förändring av demokraterna i USA, vilket i sin tur efter Blair inspirerade Fredrik Reinfeldt att forma nya moderaterna. Sådana är vi européer. Inspiratörer som gärna sneglar på andra sidan Atlanten och varandra. Det kanske tydligaste ideologiska avtrycket Blair gjorde för Labour var att ersätta en paragraf i partiprogrammet som förespråkade gemensamt ägande av produktionsmedlen med demokratisk socialism (whatever the hell that is).

Nu aspirerar denna socialdemokratiska och med deras mått mätt marknadsvänliga tidigare ledare för den fria världen tillsammans med George W. Bush på posten som en av nyckelledarna för EU. Vi får se vilka andra alternativ som finns. Det är viktigt att respekten inför medlemsländernas självbestämmande fortsätter och att EU är starka i frågor som är relevanta för samarbetet.

I mina ögon är det därför viktigt med en ledare som bejakar mångfald och subsidiaritet men som också vågar fatta egna beslut och är stark i frågor som är uteslutande av gränsöverskridande karaktär. Kanske är det den Tony Blair som i parlamentet ifrågasatte den ”europeiska sociala modellen” med hög arbetslöshet, sämre ekonomisk tillväxt än motsvarande ekonomier i omvärlden och regleringar som leder fel. Vi får hoppas det.

Läs mer här, här, här, här, här och här.

Jag kandiderar!

juli 15, 2009

Över 150 personer stödjer min kandidatur till Sveriges Riksdag på Facebook sedan gruppen startade för blott tre dagar sedan. Gå med i gruppen här.

Jag kandiderar till riksdagen i valet 2010 som en idéburen ung kandidat med inriktning att förändra Sverige. Vårt land behöver ledarskap för frihet och framtidstro för fler människor. Därför söker jag Ditt förtroende som riksdagsledamot för moderaterna i västra Skånes valkrets.

Den allvarligaste ekonomiska krisen i modern tid ställer krav på politiker med reformagenda som andas optimism. Det är min övertygelse att vi med rätt idéer och ledarskap kan gå stärkta ur krisen.

Mina största politiska prioriteringar är därför att lägga grund för ett attraktivt näringsliv, underlätta för entreprenörer och småföretagare. Det handlar om att minska regelbördan, sänka skatter och avgifter men också se över regelverket på arbetsmarknaden. Sveriges framtid avgörs av landets företagsklimat och vår Öresundsregion är beroende av detta.

Det ska vara möjligt att förverkliga drömmar i Sverige både för människor och företag. Bara genom att fler tillåts växa, vissa mer än andra, av egen kraft kan vi få ett rikt Sverige med öppenhet och plats för alla. Annat leder till ett fattigt Sverige där alla stöps i samma form. Statens inflytande ska begränsas till kärnuppgifter medan det civila samhället ska få större utrymme. Jag vill vara med och bygga Sverige till ett välfärds- och kunskapssamhälle i världsklass.

Jag står för ett ledarskap som bygger på frihet och framtidstro. Om fler tillåts vara olika och välja själva får medborgare makt över sina egna liv. Då fattas fler beslut vid köksborden och färre i riksdagen. Då får sjuksköterskor i vården och lärare i skolan mer att säga till om. Då formar var och en sin egen vardag och framtid. Valfrihet är mer än bara ett vackert ord. Valfrihet skapar ett rättvist Sverige.

Med frihet följer också ansvar. Det är min bestämda uppfattning att varje människa vill, kan och mår bra av att ta ansvar över sitt eget liv. Vi kan alla hamna i situationer då ansvarstagandet blir svårare och då ska samhället finnas som stöd för självhjälp. En grundläggande trygghet ska vara en självklarhet för alla människor.

Den grundläggande tryggheten handlar också om att kunna röra sig säkert under dygnets samtliga timmar. Rättsstaten ska stå stark inför hot mot människors rättigheter. Samma rättsstat får emellertid aldrig utgöra ett hot i sig utan ska värna människors integritet och frihet. Frihet och trygghet måste alltid gå hand i hand.

Avslutningsvis är det viktigt för mig att det politiska arbetet utgår från vår lokala vardag. Det är mitt löfte att som riksdagsman ägna tid hemma i valkretsen, för att på så sätt kunna driva rätt frågor i Stockholm. Jag vill vara en lyssnande politiker. Kontakta mig redan idag på andre.assarsson@moderat.se och berätta hur jag som riksdagsman ska förvalta Ditt förtroende!

André Assarsson
Riksdagskandidat (M)

Lyxfällan, inte körslaget

juli 15, 2009

Det är anmärkningsvärt att svenska kommuner såsom Nacka hostat upp 250 000 kronor för att sponsra TV4-programmet körslaget. Mitt i brinnande högkonjunktur fattas alla möjliga ekonomiska beslut som skulle platsa i tv-programmet Lyxfällan snarare än Körslaget. När konjunkturen vänder och det blir besparingar i äldreomsorgen, i skolan och i kärnan av välfärden reagerar många och det som var så lockande visade sig vara så fel.

I grund och botten handlar det om att prioritera. Som politiker måste fler våga att välja bort det som inte hör till kommunens uppgift. Att delta i ett musikprogram i tv kanske inte är kommunal kärnverksamhet och huruvida det skulle innebära mervärden och intäkter på längre sikt går aldrig att fastställa. Bara spekulera. Och spekulera – med andra människors pengar som insats – är som bekant ingenting bra.

Därför hoppas jag att någon invånare i Nacka anmäler kommunen till programmet Lyxfällan som förhoppningsvis tar sig an fallet och hjälper med råd. Då skulle vi både lära oss samtidigt som det skulle finnas underhållningsvärde i att kommunalråd tvingas inse enkla ekonomiska principer. Snacka om public service. På riktigt.

Läs mer om det här och här.