(S)keppet som sjunker

Jag ska erkänna det. Ibland gillar jag att läsa Aftonbladets ledarsida och försök till politiska analyser med Mellin & Co. Det får mig att inte glömma bort att vi moderater i dag har noll väljare och att det finns starka meningsmotståndare som vill något helt annat med Sverige. På många sätt är det en viktig injektion i frihetsarbetet. Bara tanken på deras Sverige får mig att lägga minst en timme till på kampanjarbete. Inte ens i dag behövde jag bli besviken när analysen kring socialdemokraternas opinionssiffror leverades av Lena Mellin. I vanlig ordning är allt borgarnas fel och det finns över huvud taget inte en tanke på självkritik, trots att (S) är på väg att för första gången på nästan 100 år (!)  i svensk politik bli Sveriges andra största parti i ett nationellt val.

Den interna debatten, splittringen och hatet mot Mona Sahlin inom socialdemokratin är inget jag ämnar kommentera. Den är så öppen och tydlig inför alla såväl i blogosfären som bland många av mina bekanta som röstar S men som nu aldrig ens skulle tänka tanken. En röst på Mona Sahlin är en röst på Lars Ohly. En röst på Mona Sahlin är en röst för Wanja Lundby-Wedins stöd. En röst på Mona Sahlin är en röst på sedelpressen och ansvarslösheten när Sverige står inför djup ekonomisk lågkonjunktur. Att rösta på Mona Sahlin är som att kliva på ett skepp som sjunker redan när det lämnar hamnen. Det sägs att kapten lämnar skutan sist och det verkar inte bättre än att hon ska vara kvar – till varje pris.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: