Om proggmusik

Häromdagen skrev jag ”lyssnar på nationalteatern på min Facebook-status och många blev uppenbart förvånade. Hur kan en aktiv moderat på ledande position i ungdomsförbundet lyssna på vänstermusik? Det har också visat sig att vänsterbandet Kreti & Pleti som spelade på MUF:s förbundsstämma (!) har fler MUF:are som anhängare i deras kompisgrupp på just Facebook än vänsteranknutna. Betydligt fler. Till och med statsminister Fredrik Reinfeldt lyssnade på Staten & Kapitalet som ung. Vad är det då som gör att frihetsvänner vill och kan lyssna på proggmusik?

Först och främst är jag övertygad om att det inte finns särskild höger- eller vänstermusik. I så fall skulle i de närmaste all musik som konsumeras i västvärlden vara högermusik eftersom den är kommersiell, sprids fritt på marknader och budskapet inte är uttalat politiskt. Ett uttalat politiskt budskap i särskild högermusik är en självmotsägelse då politik inte är det centrala i det liberala och konservativa budskapet. Däremot finns det olika kategorier av musik varav proggmusiken är eller rättare sagt varit en (storhetstiden var på 1970-talet). Låt oss kalla det en motreaktion mot bl.a. kommersiella intressen, ofta med inslag av samhällskritik.

Att det är intressant att lyssna på samhällskritik eller svängiga toner om påstådda samhällsproblem bland just genuint samhällsengagerade är kanske inte så konstigt, trots allt? Som medlem och engagerad i ett politiskt ungdomsförbund utgör man den promillen av befolkningen som faktiskt ägnar stora delar av sina dagar åt politik och samhällsfrågor och det gör så klart musik om det inte mindre intressant. Det är ingen huvudsaklig konsumtion men ändock ett relevant inslag av texter om frågor som annars diskuteras flitigt. Så även musik med borgerlig politik såsom Redan i dag, Himlen är blå eller Taxman med The Beatles. Kolla in Nationalreviews lista över de 50 bästa ”höger”-låtarna.

Avslutningsvis måste frågan besvaras om varför just proggmusik med vänsterbetoning går att lyssna på bland frihetsvänner? Dels beror det, enligt min mening, på det redan nämnda stora samhällsintresset med svängiga toner om stora frågor som annars ägnas timmar dagligen. Men framförallt går det att som liberal eller konservativ förhålla sig till proggmusik med distans eftersom allt inte är politik för oss. Tvärtom. För oss är musik inget annat än musik och får därför betraktas därefter. Det är ingen som tar proggares budskap på allvar när det sjungs om socialisering, civil olydnad eller klasshat. I ännu sträckning ser många ironi i texterna eftersom de är så uppenbart verklighetsfrånvända från allt vad ett fritt samhälle handlar om. Allt är inte politik.

Enligt Kreti & Pleti själva i deras film menar de att MUF:are kan förhålla sig med distans till deras musik eftersom vi i egenskap av viss åsiktsriktning inte är beroende av politiken, enligt klassisk Marxistisk teori. De kunde inte haft mer fel. Tvärtom är frånvaron av en stor stat en förutsättning för att klara vardagen. Det är de som står längst ifrån en egen bostad på hyresmarknaden som drabbas hårdast av regleringarna. Det är de som står i dag står utanför arbetsmarknaden som drabbas hårdast av otidsenliga arbetsmarknadsregler. Det är de som tjänar minst som drabbas hårdast av höga skatter som tillsammans med hyran utgör mer än två tredjedelar av den intjänade lönen. Därför blir deras verklighetsfrånvända budskap inget annat än ren och skär ironi.

I ett fritt samhälle finns det utrymme för yttrandefrihet, tryckfrihet och olika åsiktsinriktningar med möjlighet att faktiskt tjäna pengar på det egna politiska budskapet med tillhörande svängiga toner. Det finns en plats för alla. Till och med proggband som uppenbart avskyr det mesta vad samhället vilar på. I ett socialistiskt samhälle finns om ens någon, så begränsad yttrandefrihet (reklam förbjuds, vem som helst får inte sända tv), tryckfrihet (du kan inte äga och tjäna pengar på en tidning) och inget utrymme för våra idéer då staten helt tagit över den rollen. Det finns inte en plats för alla.

Fundera på det här; tror någon att MUF skulle kunna hålla förbundsstämma om Marxistiska idéer bestämde i Sverige? Inte en chans! Däremot kan krafter med Marxistiska idéer få en plats på MUF:s förbundsstämma – om än i musikform. Samtidigt får inte graden av självdistans underskattas när respekten inför olikheter är större. Det är trots allt, när allt kommer omkring, inget annat än musik. Därför vill jag avsluta med en klassiker av Nationalteatern framförd av Björn Gustavsson på klassiskt Wejron-manér från tv-serien Nile City:

Annonser

Etiketter: , , ,

2 svar to “Om proggmusik”

  1. Är du regeringsduglig, lille vän? « Frihet är inte gratis. Says:

    […] du regeringsduglig, lille vän? By André Assarsson Eftersom jag ofta och gärna lyssnar på proggmusik kan jag inte låta bli att recitera en klassisk slagdänga. Detta genom att rikta strålkastarljuset […]

  2. Proggmusik på Spotify « Frihet är inte gratis. Says:

    […] jag tillhör den s.k. trippelironiska generationen har jag upptäckt den socialistiskt inspirerade proggmusiken i en av kapitalismens kommersiella kanaler i form av musiktjänsten Spotify. Därför har jag skapat […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: