Tankar om Obamarevolutionen

Likt Edmund Burkes klassiska verk från 1790 ämnar jag presentera mina tankar om en revolution i vår tid. För visst var det kulmen av Obama-revolutionen vi upplevde i morse vid 06.00 svensk tid när USA:s nyvalda president höll sitt segertal. Historia har skrivits. Sedan dess pågår alla möjliga mindre intressanta och tekniska spekulationer om regeringsbildningar m.m.

Aldrig tidigare har världens största demokrati upplevt en så engagerad gräsrotsrörelse för en enskild kanidat, aldrig tidigare har så många förstagångsväljare röstat på en enskild kandidat och aldrig tidigare har en svart valts till USA:s högsta politiska ämbete. Det här några av mina ”reflections upon the Obamarevolution”:

  • Obama är en pragmatisk konsensuspolitiker och kommer sannolikt fatta beslut en bit ut till både höger- och vänsterkanten för att få jobbet gjort. Därför ger jag inte mycket för skräckbilderna om socialism som vissa republikaner målat upp under valrörelsen. Sannolikt kan vi förvänta oss ökad statlig inblandning inom en rad områden såsom handel med omvärlden och sjukvården men det blir inget ideologiskt korståg á la Hillary Clinton.
  • Det stora antalet demokrater i kongressen är däremot klart oroväckande eftersom det är kongressen som fattar beslut kring budgetar och stiftar lagar. Här kommer sannolikt förslagen att finnas som kan få många vänner av öppenhet, fri rörlighet och marknadsekonomi att skaka på huvudet. Förhoppningsvis söker även kongressen breda lösningar i kristider som dessa.
  • Förväntningarna på Barack Obamas budskap om förändring är enorma och retorisk briljans måste också följas upp av politisk substans. Faktum är att det förmodligen finnas lika många bilder och förväntningar av förändringen som det finns väljare, kampanjen har nämligen aldrig samlat budskapet kring en tydlig politik. Den största förändringen mot Bushadministrationen, som även en demokrat skulle kunna köpa, vore att sluta kombinera ansvarslösa skattesänkningar med utgiftsökningar.
  • Kampanjtekniskt imponerar så klart Obamalägret och två saker stack ut i mina ögon. 1) Enkelheten, decentraliseringen och öppenheten med möjlighet för vem som helst att på minuten få verktyg med telefonnummer att ringa, listor över adresser att knacka dörr eller flygblad att sprida för Obama. Kontrollen från politiska partier är annars omfattande, vilket skapar utestängande tröskeleffekter som ungdomar inte kan identifiera sig med. 2) Sociala medier såsom Facebook och YouTube fanns inte för fyra år sedan och det drogs maximal fördel av detta genom total kampanjuppbyggnad tillsammans med allmänheten, vilket engagerade och entusiasmerade hundratusentals.
  • John McCain växte i mina ögon för varje dag som gick under kampanjen där toppen blev valnatten, han var som bäst när han behövdes som minst. Hans nederlagstal i Arizona var det största politiska tal jag någonsin hört från en förlorande kandidat. Det var genuint, ideologiskt och personligt på ett gripande sätt från en man som i hela sitt liv tjänat sitt land och som fortsatte sätta sitt land först i en tid då landet behöver enas kring en president i svåra ekonomiska och säkerhetspolitiska tider.

Också några mer lättsamma inslag:

  • Bästa citatet under kvällen lyder fritt ur minnet: ”I jämförelse mellan Barack Obama och mig så skulle jag betraktas som rena kommunisten”Mona Sahlin i Kanal5:s direktsändning apropå att hon höll på Obama men att det också finns skillnader.
  • Bästa valrapporteringen stod amerikanska FOXNews för med kontinuerligt uppdaterad statistik, exceptionellt kritiska politiska kommentarorer och bästa citatet från en tidigare republikansk kongressledamot: ”Listen, all this is what happens when american voters gets angry” apropå kopplingen mellan ekonomin och valdeltagandet. Bästa svenska var Kanal5:s Filip & Fredriks som bjöd på många skratt.
Annonser

Etiketter: , , ,

2 svar to “Tankar om Obamarevolutionen”

  1. Carl Svanberg Says:

    Själv tyckte jag att detta var en ren och skär katastrof. Det var ett mardrömsval: de två värsta avskummen som någonsin har ställt upp som amerikanska presidentkandidater. Man trodde inte att det var möjligt, men det var det. Och mitt förakt för dem båda växte för varje dag som gick, ju mer jag såg av dem, hörde av dem, lärde känna dem som personer, osv.

    Jag drack mycket whisky igår. Inte av glädje. Utan av sorg. USA dog lite mer i natt. USA:s grundare vänder sig i graven.

    Det _enda_ som är bra med att Obama vann istället för McCain är att det nu blir mycket svårare för många att påstå att de ekonomiska problemen som han kommer att orsaka, beror på ”avregleringarna” och Bushs ”nyliberala” ekonomiska politik. Osv. Men det är inte mycket till tröst.

  2. Per-Olof Samuelsson Says:

    Det enda försonande drag jag har lyckats hitta hos Obama är att han håller på aborträtten – och därför inte kommer att tillsätta HD-domare som vill inskränka den rätten. Alla republikanska kandidater, med undantag för Giuliani, har ju varit abortmotståndare.

    Men på alla andra fronter ser det mörkt ut.

    Dricker bara whisky i form av Irish Coffee. Får väl stjälpa i mig desto mer av den varan. ;-)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: