”Det man ser och det man inte ser”

Ett av historiens, i mina ögon, bästa ekonomiska verk är Frédéric Bastiats ”Det man ser och det man inte ser” som i sin tur legat till grund för många andra pedagogiska ekonomiska verk som på ett enkelt sätt förklarar komplexa nationalekonomiska samband med humor och enkelhet som vapen. Däribland mästervket ”Economics in one lesson” av Henry Hazlitt som tar upp mängder av andra exempel än det klassiska krossade fönstret.

I dag fick vi i svensk politik ännu ett exempel på avsaknaden av politiker som inte läst Bastiat och eller inte förstått grundläggande ekonomiska teorier. Peter Erikssons miljöpartiet avhöll extrakongress och bråket med vänstern upptog med löpsedlarna men så bevisade också den gröna röran sin (medvetet?) bristande ekonomiska analys med följande citat inför lågkonjunkturen i Sverige:

–”Det är dags att bygga om Sverige och det är nu vi ska passa på. En hållbar klimatpolitik skapar mängder av nya jobb i både industrier, tjänstesektorn och småföretagen”
Peter Eriksson på extrakongressen den 18/10 2008 Källa

Eller inte. En s.k. hållbar klimatpolitik (läs: statliga subventioner och bidrag till riktade industrier) leder för det första inte bara till miljontals kronor i rena effektivitetsförluster eftersom dessa inte alltid är lönsamma (och om de vore lönsamma så hade ju jobben skapats ändå). Det leder också till jobb som skapas just inom dessa sektorer som politiker pekat ut på samma sätt som vissa industrier ansågs vara strategiska kommandohöjder i dåtidens planekonomier. Det är det vi ser.

Det vi inte ser är alla tusentals jobb som kunde skapats i helt andra sektorer om samma miljoner eller miljarder skattemedel gått tillbaka till medborgarna och företagen som själva använt resurserna på ett sätt som skapar både tillväxt och ett hållbart samhälle. Precis det som händer varje dag med majoriteten av alla arbetstillfällen i Sverige utanför den offentliga sektorn. På vilket sätt alla dessa miljontals arbetstillfällen är ohållbara eller klimatfientliga framgår inte. Tvärtom har näringslivet självmant bidragit till att Sverige är ett av världens ledande länder på klimat- och miljöarbete.

Sådan är den gröna socialismen. Liknelsen mellan miljöpartiets ideologiska färger och en vattenmelon bör ännu en gång aktualiseras: båda är gröna på själva skalet medan köttet på insidan är rött och själva kärnan är brun. I grund och botten vill miljöpartiet bestämma över ekonomin och våra liv medan budskapet paketeras i ett grönt skal. Socialism är socialism även när den är grön.

Annonser

Etiketter: ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: