Public service-skämt

Som ett paket på posten kom betalningsavin från Radiotjänst i Kiruna om att det minsann var det dags att betala den tveksamt självvalda tv-avgiften. Till skillnad från Moderata Ungdomsförbundet i slutet på 1980-talet betalar jag, om än motvilligt, faktiskt min tv-avgift för att följa svensk lag. Men det bästa med public service är inte dess historiska museevärde likt fornlämning från monopoltiden som påminner om oss vad som kan hända när staten sänder tv, nej det är faktiskt deras humor. På avin står följande:

”För 2032 kr/år får du massor av tv- och radioprogram från SVT, SR och UR. Allt från nyheter och dokumentärer till underhållning och utbildning – oberoende av politiska och kommersiella intressen. Det är möjligt tack vare din tv-avgift. Tack! ”

Eller inte. Allt detta är möjligt på grund av lagstiftning som tvingar mig betala tv-avgiften för att jag, som några andra i 25-års åldern i Sverige, äger en tv och väljer att följa lagen. Som om Skatteverket skulle tacka så hjärtligt för det generösa bidraget i slutet på varje månad när lönekuvertet kommer och att allt var möjligt tack vare din hjärtliga vilja att frivilligt betala världens högsta skatter utan att för den delen få tillbaka världens bästa välfärd.

Också var det det här med oberoendet från politiska och kommersiella intressen. Det låter fint men vad innebär det egentligen? Vilka farliga kommersiella intressen hotar min vardag? Företag som genom reklam berättar för mig varför deras produkter är bra medan konkurrenterna försökr bevisa motsatsen i konkurrens och valfrihet som i sin tur finansierar tv-produktionen. Läskigt. Politiskt då? Min favoritkomiker på SVT är Bo Inge Andersson, utrikeskommentator som öppet ogillar marknadsekonomi, USA och frihet.

Ett smakprov på oberoendet enligt nedan. Några andra smakprover i högen av partiskhet finns här, här, här eller här.

”Ja alltså det handlar ju då nyliberalismen, Friedman kort – det handlar om att staten och ja, även facket ska inte få blanda sig i hur näringslivet, hur kapitalet sköter sig. Det finns ju exempel på det i Chile och Ryssland. I ena fallet kaos, i andra fallet terror”.  – Bo Inge Andersson i SVT:s Kulturnyheterna, 4 oktober 2007.

Så vad göra? Jag har faktiskt diskuterat saken med anställda både på SR och SVT i samband med både intervjuer men också när jag träffat företrädare i andra sammanhang. En gång exempelvis delade jag tåg med en journalist vid SR P4 som var väldigt trevlig och hade många kloka idéer. Enligt min mening bör SVT och SR konkurrensutsättas och om det nu finns ett så hjärtligt stöd och en marknad för public service som ständigt påstås och vilket jag inte heller betvivlar. Kör hårt. Bli fri television. På riktigt.

Annonser

Etiketter: , , , , , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: