Mina 10 bästa Twitter-tips

juli 21, 2014

När varannan svensk finns på Facebook och det enligt Twittercensus 2014 bara finns drygt 84 000 mycket aktiva Twitterkonton i Sverige kanske många undrar vad poängen är med att vara där?

Som samhällsintresserad vill jag påstå att du knappt har råd att missa samtalen på Twitter. I synnerhet inte nu under det heta valåret.

Läs mina 10 tips till politiska twittrare på Dagens Samhälles debattsida

Ingen annan kommer #GranskaMP

april 15, 2014

Klockan 06.00 i morse publicerade SR P3 en på förhand exklusivt insåld nyhet från Miljöpartiet med ett program i flera punkter för att stävja näthatet. Sveriges Radio är kända för sin politiska integritet (vägrar t.o.m. spela vissa musiklåtar) och skyhöga förtroende hos svenska folket (73% i senaste Förtroendebarometern, vilket kan jämföras med Aftonbladets 13% eller Expressens 10% i förtroende) var glasklara i sin rapportering: ”Och idag presenterade Miljöpartiet sin idé om hur man kommer till rätta med näthat. Fem punkter, där den fjärde handlade om att man ville registrera bloggare, förbjuda anonymitet”. I den första artikeln på morgonen är också språkröret Åsa Romson glasklar: ”Den som ansvarar för en blogg kan inte vara anonym”. Sedan händer det som Miljöpartiet är fullständigt ovana vid – en kritisk granskning inleds och allt förvandlas till en fars.

När Twitter vaknar till liv på morgonen låter inte kritiken vänta på sig och en s.k. Twitterstorm utbryter. Eftersom SR är hederliga har också kritiska rösten Mårten Schultz lyfts in i artikeln som MP ville skulle vara okritisk gratisreklam för deras nya politik. Redan efter en timme twittrar P3 ut att det inkommit många starka reaktioner. Helt naturligt eftersom ett stort riksdagsparti vill avskaffa delar av yttrandefriheten i Sverige.

Då någonstans på partikansliet på Södermalm bestämmer sig Miljöpartiet för att backa från förslaget. Men istället för att säga: ”Vi ber om ursäkt, det var ett dumt förslag som inte var genomtänkt och framöver ska vi lägga mer tid på att se igenom våra förslag även ur mer kritiska perspektiv – tack alla som bidragit till kritik idag, vi förtjänar det!” intogs positionen att skylla på alla andra som inte förstått briljansen i deras förslag men också att det var otydligt från deras sida. Det var inte heller Åsa Romson själv som gick ut, det var Miljöpartiets Twitterkonto som bad om ursäkt för vad deras språkrör sagt i radio. Dessförinnan har riksdagsledamoten Maria Ferm skyllt på att hennes parti är ”feltolkat” medan Jakob Dalunde hävdar att det är ett missförstånd.

Kort därefter publiceras en text på deras hemsida med ett ”förtydligande” om vad partiet egentligen avsett med sitt förslag. Ironiskt nog helt utan avsändare d.v.s. i praktiken en anonym bloggare på MP:s hemsida som skriver att det visst ska vara möjligt att vara anonym som bloggare. Total förvirring uppstår. Vad gäller: Åsa Romsons egna ord? Twitterkontots? Inlägget på mp.se utan avsändare? Därefter går Åsa Romson själv ut på Twitter med sitt förtydligande som i praktiken är raka motsatsen till vad hon sade i radio.

Sveriges Radio låter Åsa Romson komma till tals igen i Lunchekot i en debatt med Piratpartiets partiledare Anna Troberg (båda partierna sitter i samma partigrupp i Europaparlamentet) där Romson säger ”det blir fel uttalanden ibland i politiken” och börjar nu skylla ifrån sig på sina medarbetare som haft fel underlag. Branschtidningen Dagens Media skriver att det är årets politiska anka och plötsligt har fel mediahantering förvärrat situationen rejält för Miljöpartiet. Då ger Sveriges Radio Miljöpartiet ännu en chans (!) att förklara sig i P3:s fördjupande nyhetsprogram. Nu skickar MP fram Jakob Dalunde som är programchef på tankesmedjan Fores och toppkandidat till Europaparlamentet, han kallar sig själv för ”the cleaner” och ska reda upp situationen. Men det enda han får ur sig är ”Det kan jag inte svara på just nu” när kritiska frågan om den fjärde punkten att registrera bloggar nämns. Efteråt twittrar Dalunde att han ”fick hjärnsläpp” i radio.

Som om det inte räckte med intervjun i morse, ett helt inslag i lunchekot med Åsa Romson igen, därefter 10 minuter i deras fördjupande nyhetsprogram så bestämmer sig Sveriges Radio P3 för att låta Jakob Dalunde helt okritiskt få en egen sida på sr.se där han kan skriva ut sina talepunkter utan en enda kritisk fråga. Skulle SR behandla Sverigedemokraterna eller något annat politiskt parti på samma sätt om det partiet först gick ut med en obehaglig åsikt, fick kritik, började skylla på missförstånd, får två (!) nya tillfällen att förklara sig – och sedan därefter en helt egen sida där valfri företrädare vid sidan av partiledaren helt okritiskt får fritt spelrum? Tillåt mig tvivla. Nu menar Emanuel Karlsten på P3 att han skulle göra det och det finns väl anledning att följa den frågan.

Ikväll har jag kontaktat P3:s producent och ställt frågan om Sveriges Radio kan visa upp underlaget som skickades in tidigt i morse från Miljöpartiet. I SR:s rapportering framgår det att Miljöpartiet presenterade ”Fem punkter, där den fjärde handlade om att man ville registrera bloggare, förbjuda anonymitet” medan det inte alls står så i den fjärde punkten på Miljöpartiets hemsida – längre. Antingen ljuger Sveriges Radio i sin rapportering eller så försöker Miljöpartiet ägna sig åt historierevisionism och låtsas som att det aldrig stått så. Det är inte mer än rimligt att vi lyssnare själva får ta ställning till den frågan med öppna kort redovisade. Detta är också P3:s programledare Emanuel Karlsten positiv till.

Avslutningsvis: Allt detta ovan är ännu ett exempel på behovet av att #GranskaMP. Förra veckan visade Sifo att Miljöpartiet är det enda politiska partiet som helt undgår kritisk granskning i media. Vi vet att ungefär varannan journalist röstar på Miljöpartiet, men det är knappast förklaringen till varför granskningen uteblir. Jag tror att Erik Helmersson på DN:s ledarsida är mer träffsäker i sin analys. Det positiva är att vi har ett helt nytt medielandskap där antalet journalister som sympatiserar med Miljöpartiet i praktiken är mycket, mycket mindre. Alla med en smartphone kan nämligen idag betraktas som journalister. Vi har sett hur bloggar fått Sveriges Riksdag att skaka i grunden under FRA-debatten, hur Twitter-användare varje dag sätter agendan i media och alla exempel där David besegrar Goliat med inlägg på Facebook som delas till hundratusentals och får multinationella företag på fall.

Har du en smartphone? Häng med, så hjälps vi åt att #GranskaMP

 

Uppdatering kl. 22.33: P3:s producent Daniel Klaar har nu svarat att han ska ta upp min fråga med redaktionen och de som jobbat med nyheten.

Uppdatering kl. 10.45 dagen efter: Nu har P3:s producent återkommit och sagt att de arbetar med en publicering på sin sajt, håll utkik!

Uppdatering kl. 11:45 den 16 april 2014: Nu är det avslöjat – Miljöpartiet ljög! P3 offentliggör ursprungsunderlag på sin hemsida nu. 

Supervalår – nu med socialdemokratiskt konstgräs

februari 20, 2014

Mitt tidigare inlägg om vänsterns dominans i sociala medier fick tusentals läsare och skapade en bra diskussion. Idag kom ännu ett tydligt exempel på socialdemokratiskt nätkampanjande.

Fenomenet astroturfing har funnits i amerikansk politik sedan en tid tillbaka och går i korthet ut på att skapa en konstgjord och ibland även helt fejkad folkstorm som ger sken av genuint gräsrotsengagemang. Att olika politiska partier granskar varandras politik och bedriver kampanj mot politiska förslag är självklart och nyttigt för en dynamisk demokrati som bygger på konflikt mellan tydliga alternativ för väljarna att ta ställning till. Att däremot dölja avsändaren och börja använda formuleringar som ger sken av att initiativ kommer från enskilda gräsrötter snarare än betalda tjänstemän för ett politiskt parti är något helt annat.

Bara några timmar efter att Anders Borg presenterade sin nya inriktning på den ekonomiska politiken drog vänstern igång det stora kampanjmaskineriet på nätet. Det som stack ut bland alla tweets, Facebookuppdateringar och artikelkommentarer var den nystartade Facebookgruppen ”Nej till sänkt studiestöd”. Avsändaren är helt dold. På om-fliken framgår det att ”vi studenter” skulle drabbas av Anders Borgs politik. Ett spontant initiativ från oskyldiga studenter som vill göra sin röst hörd mot makthavarna i regeringen eller oärligt kampanjande från några som tagit med sig det sämsta från amerikansk politik och fört in det i svensk kontext? Frågan är högst relevant för framförallt journalister att ställa.

Det gjorde Metros Karolina Skoglund som skrev på sidan att hon ville komma i kontakt med administratören. Hon fick svar och valde därefter att skriva en artikel om initiativet. Resultatet? Jo, en artikel med rubriken ”Kritikerstorm på nätet efter besked om sänkt studiebidrag”. I Metroartikeln framgår det att S-studenter ligger bakom sidan och att det även finns de som håller med Anders Borg. Dessutom hänvisas till en namninsamling med namnet ”Sänk inte studiestödet!” med ”över 3 800 namnunderskrifter” men inte ett ord om vem som ligger bakom det initiativet. Det är nämligen S-märkta Robin Zachari på en LO-finansierad tankesmedja. All heder till honom som var ärlig med att skriva ut sitt namn som initiativtagare, men tidningars och journalisters trovärdighet kan hotas om läsarna förs bakom ljuset.

Det finns flera kritiska frågor att ställa sig: 1) Är det en storm – ens på nätet? Är 5 000 likes på fyra timmar en folkstorm eller är det ungefär vad vänstern brukar mobilisera bland sina egna i andra sammanhang? 2) Spelar avsändaren roll? Är det schysst att dölja avsändaren för att sänka trösklarna för studenter att stödja en uttalad socialdemokratisk kampanj och därmed bli en del av partiets valkampanj för att nå regeringsmakten, utan att du som Facebookanvändare ens får reda på det? 3) Är sidan sponsrad och därmed ännu mer konstgjord med betalda Facebookannonser som köper uppmärksamhet? Det behöver inte vara så, men frågan bör ställas.

Min bedömning är att valrörelsen 2014 kommer att bli den mest medialiserade någonsin och i det nya medielandskapet kommer sociala medier med kampanjer på nätet att spela en central roll. Vi ser redan nu i februari försmaken på detta och vänstern dominerar. Det ställer höga krav på källkritik och kritisk granskning av allt mer stressade journalister. Det ställer också höga krav på oss inom Alliansen att börja komma in i matchen. Vi måste både orka att regera, förklara våra reformer, presentera nya för framtiden samt göra allt det granskningsjobb som våra motståndarna gör. Det är bara så du kan bli omvald.

Socialdemokratiskt konstgräs däremot, det kan vi vara utan.

Uppdatering 21/2 kl. 05.30: Nu har även Mattias Sandberg på Aftonbladet skrivit om Facebookgruppen utan att över huvud taget nämna vem som ligger bakom. Han nöjer sig med beskrivningen att ”studenter rasar mot förslaget” och att ”25 000 gillat sidan på bara några timmar”. Verkligen? Om 5 000 gillat sidan efter fyra timmar, hur många kvällstidningstimmar går det på en vanlig timme? Så har också Aftonbladet bara 16 procents förtroende hos svenska folket.

Uppdatering 21/2 kl. 10.00: Även Matilda Andersson på Nyheter24 skriver om Facebookgruppen med rubriken ”Förbannade studenter Facebook-rasar efter Borgs besked”. Mer ärligt vore att lägga till S-studenter, men cred. till nätbaserade Nyheter 24 som kör intervju med S-studenters ordförande som ligger bakom sidan. Nästa gång kan åtminstone den kritiska frågan ställas: ”Varför är ni inte öppna med er som avsändare?”. Att socialdemokrater helt väntat ”rasar” mot en moderat finansminister har inte fullt lika stort nyhetsvärde.

När vänsterns nätmonopol utmanas

januari 20, 2014

Länge har vänstern i Sverige varit dominerande i sociala medier. När bloggvärlden slog igenom som kraft i svensk politik var vänsterbloggarna fler och mer inflytelserika än alla andra. Fortfarande är Alliansfritt Sverige den överlägset största politiska bloggen. Socialdemokraterna bildade Netroots, ett fördjupat samarbete om sociala medier med Obamas kampanjteam inleddes och det dagliga spinnet på Twitter dominerades länge. Seger efter seger firades med att flytta fram positionerna ytterligare. Vem minns inte Alliansens möte i Maramö där vänstertwittrare lyckades få framsidan på Aftonbladet ? Eller när statsministern kallade sig stridshingst och ett 50-tal vänstertwittrare fick citat, bilder och bildsättning bara några timmar senare i SVT Aktuellt och i nästan alla andra medier. Eller framsidan i Expressen efter en partiledardebatt? Listan kan göras lång.

Det är inte svenska folkets åsikt, det är ingen representativ opinionsmätning som redovisas och det är inte ens experter som målar upp en bild av verkligheten som forceras fram i bred media till miljontals svenskar. Det är ett fåtal betalda partipolitiska tjänstemän inom framförallt S och LO. Kampen om verkligheten och det dagliga spinnet tar allt större plats på Twitter när 9 av 10 journalister letar nyheter där varje dag. Allt detta ställer höga krav på journalister att vara källkritiska och bli långsiktigt trovärdiga genom att inte ha för bråttom i rapporteringen. Länge har vänstern dominerat och haft granskningsmonopol på nätet. Men på sistone har det hänt något. I torsdags deklarerade Dagens Opinions att Moderaterna vann spinnet under partiledardebatten i Riksdagen, något som bekräftades av Intellectas siffror.

I helgen berättade några M-tjänstemän i Stockholms läns landsting på Twitter om det Socialdemokratiska skarpa förslaget att införa parkettgolv i vården i Stockholm. Utspelet  presenterades i februari 2011 och gäller rimligtvis till dess något annat kommuniceras. Därför är frågan rimlig att ställa: är parkettgolv en fortsatt S-prioritering för att lösa utmaningarna inom förlossningsvården? Något svar fick vi inte. Istället länkade Socialdemokraterna om sitt pressmeddelande till en artikel på Dagens Arena. När en skärmdump började kablas ut ångrade sig partiet och länkade tillbaka till ursprungsinlägget. Flera ledande Socialdemokrater, däribland oppositionslandstingsrådet deltog i diskussionerna men ingen svarade i sak. Det gick inte att försvara något så apart som krav på parkettgolv.

Hur gick det då? Jo, parkettgolvet blev en snackis på Twitter och vi lyckades skaka om vänstern till den grad att deras ledande företrädare involverades, krishantering inleddes så att länkar byttes ut på Socialdemokraterna.se samtidigt som många twittrare nära Alliansen involverades. Många gräsrötter har hört av sig till mig och berömt initiativet att granska oppositionen på samma sätt som den varje dag granskar oss. Utmaningen för att vinna ett val en tredje gång är att både klara av att regera och samtidigt göra allt det jobb som oppositionen gör för att vinna problemformuleringsprivilegiet och framtidsperspektivet som är vägledande för väljarna.

Lönar det sig för moderater att göra den här typen av initiativ? Det vågar jag påstå och det är rentav nödvändigt. Har det stört vänstern? Definitivt eftersom många av deras ledande twittrare har förhållit sig till frågan och försöker undvika sakfrågan genom att skapa en metadebatt. Hånskratten, anklagelserna om ”ful-spinn” och storm i vattenglas är inget annat än vänstern som bekräftar sin egen världsbild för vänstern, rädsla för att bli utmanade på nätet och självklarheter eftersom alla Twitterstormar sker i vattenglas. Skillnaden är att vissa blir större än andra beroende på om alla andra utanför Twitter-bubblan också pratar om det eller inte. Så är ju inte alltid fallet med ett tre år gammalt S-pressmeddelande, men det är likväl vår skyldighet att granska alternativen och berätta för väljarna om alternativen i Stockholmspolitiken. I tre år har moderaterna drivit frågan om fler barnmorskor i vården och under samma tidsperiod har S haft helt andra prioriteringar.

Avslutningsvis: Det går inte att kontrollera vad som skrivs i sociala medier, det går inte att styra det politiska samtalet i sociala medier och det går inte att frikoppla sociala medier från alla övriga kanaler i den egna kommunikation. Däremot går det att flytta in den dagliga granskningen av oppositionens politik in i de sociala medierna för att dra fördel av den kanalens fördelar. I helgen togs ett viktigt steg i rätt riktning för många av oss moderater när vänsterns nätmonopol utmanades av ett landstingskansli.

Taktiska, men ostrategiska socialdemokrater

november 21, 2013

I dag fattade Socialdemokraterna ett historiskt beslut genom att omkullkasta sitt eget välrenommerade budgetregelverk i riksdagen och som tjänat Sverige väl genom att våra ständiga minoritetsregeringar har kunnat föra landet framåt. Precis som Lena Mellin föredömligt skriver, är det rena valtaktiska orsaker bakom beslutet men det finns mycket talar för att det är ett strategiskt haveri som vi ser. Skillnaden mellan taktik och strategi i det här fallet är att det första handlar om att på kort sikt vinna en fråga medan det andra handlar om hela det kommande valet, den socialdemokratiska berättelsen och hur den egna politiken hänger ihop med kommunikationen.

Samtidigt är det ett logiskt beslut av Socialdemokraterna att blåsa till strid om brytpunkten, just eftersom partiet saknar en sammanhängande berättelse. Håkan Juholt kallade det för ”popcorngryta” och syftar på problematiken med att det poppar upp utspel och förslag åt olika håll som sedan inte hänger ihop. Ett av Sveriges kanske tydligaste varumärken som byggde Folkhemmet, blev ett med hela staten och landet i decennier har förvandlats till något som ingen längre vet vad det är.

Otydlighet, osäkerhet och frågetecken är det sista du vill signalera när du ska möta väljarna mellan fyra ögon sista veckorna innan valdagen när det är dags för svenska folket att bestämma sig. Trots det envisas Socialdemokraterna med att helt överge det strategiska arbetet till förmån för kortsiktigt taktiserande. Beslutet att till varje pris bekämpa en mycket liten skattesänkning för att samtidigt acceptera en stor är ytterligare ett sjukdomssymptom för ett parti som är vilse.

Därför förlorar S på brytpunktsbråket: 

  1. Det har redan inneburit en pinsam förlust i riksdagen genom att gruppledaren missade en votering och därmed förstärkte bilden av regeringsodugliga socialdemokrater som inte längre har företrädare med erfarenhet som klarar av uppgiften.
  2. En miljon löntagare påverkas som därmed får betala högre skatt på grund av att de arbetar för mycket. Det rimmar illa för ett parti som vill värna jobben, framstå som framtidsinriktade med framväxande tjänstesektor i storstäderna som berörs mest och påverkar alldeles för många för att den fördelningspolitiska klasskampsretoriken ska kunna bära.
  3. I sak drabbas storstadsväljare som Socialdemokraterna behöver som mest för att kunna vinna valet. Det är storstäderna som växer och utan dessa går det inte att vinna valet. Bara i Stockholms län som växer med 37 000 invånare årligen bor var femte väljare, S-höjningen påverkar 345 000 stockholmare samtidigt som hundratusentals i Göteborg- och Malmöregionen påverkas.
  4. Beslutet bidrar till en ännu mer otydlig bild av partiet. Ett parti som accepterar 12 miljarder kronor i skattesänkningar innan det ens är presenterat för att sedan blåsa till storstrid om 3 miljarder är svårt att greppa för en väljare. Är S för eller emot skattesänkningar? Vad vill Socialdemokraterna med Sverige? Vad blir det för regering om jag röstar på S?
  5. Ansvarstagandet är som bortblåst. I många år har Socialdemokraterna försökt ta åt sig hela äran för hanteringen av 90-talskrisen, för att nu kasta en bärande del av den trovärdigheten i papperskorgen. Det egna budgetramverket och riksdagens budgetregler kommer inte längre att respekteras av något parti efter S-beslutet att nu överge det, vilket bidrar till osäkerhet och risk för att landet lamslås alldeles oavsett regering i framtiden. Så beter sig ett småparti.
  6. Att ge SD inflytande vinner inga nya väljare. I många andra fall kan det anses förståeligt att S lägger fram sin egen politik oavsett andra partiers positioner, men i det här unika fallet som alltså handlar om hela statens budget väljer S att aktivt gå samman med samtliga oppositionspartier för att bryta loss ett redan fattat beslut. Det är att ge ett rejält illa omtyckt parti rekordstort inflytande.
  7. Motståndarna mobiliseras. Om det är något Alliansväljare uppskattar så är det arbetslinjen, att det ska vara lönsamt att arbeta med en politik som möter upp den lutherska arbetsmoralen hos svenska folket och att du får behålla mer i plånboken om du också bidrar mer till samhället. Vad som kunde blivit sofflocket eller nyfikenhet hos osäkra mittenväljare som tidigare röstat på Alliansen har förvandlats till ett rött skynke som även mobiliserar gräsrötter bland motståndarpartierna.

Så sparar du miljoner annonskostnader

november 18, 2013

Givetvis har även företag yttrandefrihet och borde få komma till tals i den allmänna debatten som en naturlig del av hela samhället. Sanningen är att alldeles för få företag gör sin röst hörd, berättar sin berättelse om samhällsproblem och vad företaget kan bidra med. Det finns mycket förtroende att hämta, många miljarder att tjäna och stora möjligheter att bygga ett urstarkt långsiktigt varumärke.

Detta inser allt fler företag. Trenden är tydlig: public affairs-avdelningarna växer, CSR-arbetet prioriteras allt mer och att bara hänvisa till lagen eller att deras enda ansvar är att ge avkastning till ägarna duger inte. Senaste exempel är teleoperatörerna som i dagarna fick storstryk i media för att ha tagit betalt för hjälp-SMS till Filippinerna, något som det sedan backades från. Andra som insett detta är Swedbank med sitt arbete mot ungdomsarbetslöshet och Eon som i sin marknadsföring till och med rakt ut säger: köp mindre av våra produkter med sina energispartips.

Också finns McDonald’s. Hamburgerkedjan har sedan en tid tillbaka satsat stort på kommunikation och marknadsföring av sig själva som en del av lösningen på frågan om hög ungdomsarbetslöshet i Sverige. Med budskap som ”Kalla oss galna, men vi tror på Sveriges ungdomar” har företaget nått stor framgång. Nu har McDonald’s tagit den här kommunikationen till nästa nivå genom att också ta över Sveriges insändarsidor.

Igår publicerades två cirkulär-insändare i Helsingborgs Dagblad och tidningen Smålänningen som är identiska, men undantaget för att siffrorna istället är lokalt anpassade. Den 30 oktober publicerades artikeln i Värmlands Folkblad. Avsändaren är franchisetagare dvs. lokala restaurangägare. Budskapet är att den höga ungdomsarbetslösheten i Sverige är allvarlig och att politiker måste se lösningar istället för problem. Det är rejält långa insändare, nästan 3 000 tecken av debattartikel format. Den upptar nästan hela insändarsidan, med tillhörande stor bild.

Genom att aktivera sig i samhällsdebatten har McDonald’s därmed fått reklamplats på helsida i några av Sveriges största landsortstidningar i ett sammanhang med mycket högre trovärdighet än en köpt reklamplats. Dessutom helt kostnadsfritt med miljontals kronor som sparas. Ett smart drag som förtjänar beröm på alla sätt.

Mina tre tips till företag som bestämt sig för att bli en del av samhällsdebatten: 

  • Berätta om problem, tydliggör hur stort samhällsproblem är, vilka som drabbas och vad företaget bidrar med för att lösa det, men var försiktig med att presentera allt för långtgående krav på politiska lösningar. Är problemet tillräckligt stort och relevant för väljarna kommer politiska partierna själva att presentera egna lösningar, som gärna inte redan är företags-märkta och därmed risk för anklagelse att springa olika miljardintressens ärenden.
  • Aktivera och engagera människor av kött och blod som avsändare för företagets budskap. McDonald’s gör helt rätt som lyfter fram sina ägare av restaurangerna, eftersom det inger förtroende och respekt för en annan människas vardag som lever i samma lokala verklighet som mottagarna.
  • Ditt budskap måste vara äkta och på riktigt. Företag som sätter sig på höga hästar i samhällsdebatten och har synpunkter på hur det egentligen borde vara, kan inte själva göra fel. Om McDonald’s tror på Sveriges ungdomar måste arbetsvillkoren vara schyssta, lönerna försvarbara och så många unga som möjligt få chansen. I ett samhälle där alla som äger en smartphone är vandrande journalister måste budskapet utåt genomsyra hela organisationen och alla medarbetare inåt. Annars blir du avslöjad.

Samhällsengagemang är förknippat med ökade risker, men framförallt enorma möjligheter. Fler borde ta klivet in i samhällsdebatten.

Mina bästa tips inför #Almedalen

juni 30, 2013

I morgon åker jag till opinionssveriges eget Davos-möte för sjunde året i rad men är fortfarande en junior i dessa sammanhang. Förra årets seminarium: ”Varför är vi här? – så skapades en politikens marknadsplats” med bl.a. Mona Sahlin, Klas Eklund och Janerik Larsson lockade ett 50-tal åhörare men är väl värt att se i efterhand för att förstå drivkrafterna bakom Almedalen och varför det fortsätter att växa.

Jag har varit där som representant för ett politiskt ungdomsförbund, som pr-konsult, EU-tjänsteman och åker i år dit som politisk tjänsteman för nya moderaterna i Stockholms läns landsting. Några insikter har det blivit genom åren. Här är mina 10 bästa tips:

  1. Besök Almedalen när du är i Almedalen. Kvällens anförande kl. 19.00 (15.00 & 11.00 till helgen) av partiledarna är den minsta gemensamma nämnaren för samtliga tusentals besökare under Almedalsveckan. Det är bara där du kan träffa alla, fånga upp stämningen och få samma bild som alla andra. Trots det är det förvånansvärt många som inte har en susning senare under kvällen när alla andra diskuterar partiledartalet.
  2. Packa också varma kläder. Visby är en idyllisk sommarstad men ligger i Sverige och inte i Nordafrika, det innebär svenskt sommarväder. Det kan blåsa rejält kallt vissa dagar och tidigt på kvällen är det många som fryser. Regn förekommer också men går oftast över snabbt, tack vare öns geografi. Strunta i Makthavares tips om uppklädd klädstil, under Almedalsveckan är det Casual Friday hela veckan lång.
  3. Prioritera möten. Huvudsyftet med Almedalsveckan är att träffa andra, skapa värde i möte mellan människor och utbyta idéer. När ett intressant seminarium krockar med ett mingel, möte eller middag är det klokt att prioritera bort seminariet som är ineffektiv envägskommunikation. Dessutom sänds de flesta större seminarier på nätet, finns i efterhand och passar bättre när du inte behöver vara social. Det är obegripligt att inte fler arrangerar mötesplatser med tvåvägskommunikation på dina egna villkor, snarare än att sitta och vara asocial i en timme på ett seminarium.
  4. Använd LinkedIn. När alla andra stirrar sig blinda på #almedalen-hashtagen på Twitter gör du rätt i att lägga till alla nya kontakter och boka möten med högintressanta personer i ditt LinkedIn-nätverk. När du efter en dag samlat på dig nya visitkort, öppna telefonen och lägg till personerna så delas kontaktuppgifterna utan att det glöms bort efter semestern i augusti. På Facebook är den sociala tröskeln för hög, ingen vill dela med sig av privata foton till främlingar men LinkedIn är det perfekta sättet att bjuda på det viktigaste – CV och kontaktuppgifter för fortsatt kontakt.
  5. Sov några timmar. När Expressens Niklas Svensson i Almedalsguiden fick tipsa om vad man måste göra i Almedalen svarade han lika enkelt som briljant: ”Sov några timmar varje natt”. Det går också bra att sova på dagen, om programmet tillåter och kvällarna blir intensiva. Att vara på bra humör, alert, kvicktänkt och social är betydligt enklare om kroppen tillåts vila. Ingen vill bete sig som zombie redan på tisdagskvällen.
  6. Sök oväntade möten. Dina arbetskollegor, vänner, vänner på Facebook och följare på Twitter kommer du i kontakt med alla andra dagar. Det blir stor skillnad om du mentalt förbereder dig på att skaffa helt nya kontakter, ägnar större tid på mingel åt att approchera helt främmande människor och söker längre samtal med människor som introduceras från dina vänners nätverk som också kan bli en del av ditt eget. Några av mina bästa kontakter kommer från Almedalen, som till vardags är politiker och tjänstemän i oppositionspartierna eller på andra sätt har rödgrön bakgrund som jobbar med opinionsbildning idag.
  7. Sätt upp mål. Hur vet du om det var en lyckad eller misslyckad Almedalsvecka när du åker hem, om du inte från början satt upp tydliga mål? Att bara nöja sig med ha trevligt och utvärdera vädret är att underskatta vad Sveriges eget Davos-möte har att erbjuda. Sätt upp mål om vilka du vill ha träffat, vilka visitkort du vill få och vilka du vill uppmärksamma på olika sätt genom att visa tydlig närvaro. Om du har lista med mål kommer du anstränga dig rejält mycket mer för att få ut maximalt av Almedalsveckan.
  8. Omvärldsbevaka. Att hålla ett öga på hashtagen #almedalen på Twitter, Lissly/SvD:s surrtjänst, hashtagen #almedalen på Instagram, Expressens dagliga Almedalstidning och Aftonbladets eget flöde är några bra exempel på omvärldsbevakning. Det gör att du snabbt kan bilda dig en uppfattning om vad som händer, vad det pratas om och på mest effektiva sätt du kan föra in dig själv eller din organisations budskap i ett relevant sammanhang. Några nedslag emellanåt är klokt, inte att konstant följa det i realtid och därmed missa mycket själv.
  9. Prata med journalisterna. Yrkeskategorin som gör allt mer på allt färre personer är naturligtvis också rejält upptagna under Almedalsveckan, men går också på ett och annat mingel och stannar till på stan ett par minuter för att växla några ord. De som annars bara finns på redaktionerna i Stockholms innerstad eller inlåsta på ortens tidningshus går plötsligt att prata med, ge schysst feedback och få ökad förståelse för hur det enklare går att närma varandra till allas glädje.
  10. Glöm inte uppföljningen. Många försvinner iväg på semester direkt efter Almedalen medan andra ägnar veckan efter Visby åt allt annat som försummats medan aktiviteterna sprudlat på Gotland. Det gör att många missar utvärderingen, vad gick bra, vad kan bli bättre, tips inför nästa år och så klart uppföljning av alla nya kontakter som annars två månader senare riskerar att helt glömt bort vem du är. Underskatta inte heller att berätta för alla andra som inte var där vad årets Almedalsvecka innebar för organisationen, några troféer som kan lyftas fram och spännande insikter som andra kan ha glädje av. Ett mejlutskick eller en presentation kan vara klokt.

Vi ses i Almedalen!

Vad 1 maj borde handla om

maj 1, 2013

När en nostalgisk vänster i dag på Twitter blickade tillbaka på fornstora dagar med den ena länken efter den andra från 70-talets demonstrationer med sprängfyllda tåg och plakat med budskap som i dag är helt otänkbara för en vanlig svensk väljare slog det mig plötsligt vad den här dagen borde handla om.

I dag känner jag stor ödmjukhet, tacksamhet till alla dem som sade nej till vänsterns problemformuleringar på den tiden 1 maj var en dag att räkna med. Ett Sverige där staten, Partiet och fackföreningsrörelsen var samma sak med tvångsanslutningar. Det fanns dem som sade nej och stod upp för någonting annat när hela landet med lagens och massmedias stöd upprymdes av ett kollektivt firande i stad efter stad, ort efter ort och i den enda radio- och TV-kanalen som fanns. Det fanns dem som gav stöd till demokratier istället för diktaturer, marknadsekonomi istället för steg mot planekonomi, EG- och EEC-inträde istället för isolation.

Sveriges ekonomiska och politiska utveckling är ingen förutbestämd rak linje, även om det kan verka så i efterhand. Varje dag är en konflikt mellan olika politiska alternativ som var tredje eller nu för tiden var fjärde år sedan får parlamentariska konsekvenser. I dag, den 1 maj 2013, är en bra dag att gå ut i solen och njuta av att rätt krafter vann och fel krafter förlorade. Vi har utöver den borgerliga sfären också mycket att tacka pragmatiska och kloka socialdemokratiska politiker som hållit rent till vänster men också själva normaliserats. Andra länders politiska utveckling, globaliseringen och mycket har påverkat men någonstans började det med att det här i Sverige under alla dessa decennier funnits dem som bidragit till det fantastiska Sverige vi har den 1 maj 2013.

Tänk att default i dag är att inte fira 1 maj över huvud taget. Tänk att default i dag är att 1 maj är en angelägenhet för den gamla arbetarrörelsens allt glesare demonstrationståg och inte hela svenska folket. Tänk att default i dag är att Socialdemokraterna i en av Sveriges största städer, Norrköping, helt ställt in 1 maj-tåget och istället lyssnar på en musikartist som tar bra betalt för sina spelningar. Tänk att default i dag är att Alliansen regerar Sverige under en andra pågående mandatperiod och största oppositionspartiet accepterar alla förslag – jobbskatteavdrag, skattesänkningar, sänkt restaurangmoms, RUT-avdrag och nästan alla reformer som innan 2006 ansågs vara helvetet på jorden. Tänk att default i dag är att 1 maj-partierna S och V tillsammans skrapar ihop ynka 36 procent av rösterna i allmänna val – dessutom är partierna helt bekväma med det utan krisdiskussioner.

Tack alla som under decennier bidragit och fortsätter att bidra till att Sverige i dag är världens bästa land. Det kunde varit radikalt annorlunda och det är denna viktiga historiska påminnelse som 1 maj borde handla om.

Tack Socialdemokraterna i Norrköping

april 23, 2013

Oviljan att förnya den egna politiken, det egna partiet och inte längre bejaka samhällsutvecklingen för att kunna leda den är huvudförklaringar till varför Socialdemokraterna gör sina sämst val i modern tid. Därför är dagens besked från S i Norrköping att ersätta första maj-tåget med Amy Diamond ett symboliskt beslut i rätt riktning som kan förändra bilden av ett parti som lever kvar i det förflutna. Ett parti som kanske kan börja längta framåt, som värnar tjänste- och kunskapssamhället och är modernt i sitt sätt att uttrycka sitt engagemang för ett bättre Sverige. Kanske skulle det också kunna bidra till politisk förnyelse.

Det tråkiga är att beslutet kommer 20 år för sent och att det bara är fattat på lokal nivå för en enda stad. Trots att rapporterna från media duggar tätt varje år om allt glesare första maj-tåg och att ingen längre känner igen sig i fenomenet att demonstrera mot samhällsutveckling eller att sjunga Internationalen som spridit skräck hos miljontals förtryckta i kommunistdiktaturer, så fortsätter det. Röda fanor, banderoller med budskap från 60-talets verklighet och en längtan tillbaka till ett Sverige som inte längre finns. Frågan är hur många och vilka som känner igen sig i ett sådant parti.

Ett stort tack till Socialdemokraterna i Norrköping för dagens kloka beslut. Ett bättre och mer relevant oppositionsparti gör Alliansen och framförallt Sverige bättre. Det är välkommet ifall så många som möjligt bidrar till en samhällsdebatt som handlar om hur vi kan göra framtidens Sverige ännu bättre genom att börja leva i verkligheten istället för att motverka den. Kanske kan framtida S-kongresser handla om vilken del av partiet som presenterar de mest visionära och tillväxtfrämjande förslagen? Det vore definitivt bättre än att 2013, mer än 20 år efter att Sovjetunionen brutit samman och planekonomins konsekvenser blivit vida kända, handla om huruvida vinst över huvud taget ska få finnas eller inte.

Jag tror trots allt inte att Amy Diamond ställer upp gratis på 1 maj. Det gäller nog för fler i det moderna Sverige.

Vad Margaret Thatcher betydde för mig

april 8, 2013

När jag under kvällen följde CNN:s sändningar slog det mig att Margaret Thatcher kanske är det yttersta beviset på att respekt, inte kärlek, är det enskilt viktigaste om politiker vill nå långsiktigt förtroende. Hon är också ett bevis för hur du med en sammanhängande berättelse kan vinna tre val i rad som kvinna i världens mest konservativa land. Det hade aldrig gått utan den.

Många menar att Margaret Thatcher aldrig förlorat ett val sedan hennes tid som premiärminister. När till och med Labours Tony Blair vann sitt tredje val rad löd tidningsrubriker att valvinnaren är Thatcher vars politik fortfarande gäller, fast med en annan avsändare som tvingats anpassa sig. Det är så du förändrar ett samhälle och världen på riktigt.

När jag tänker tillbaka på Thatcher försöker jag alltid att göra det utifrån hennes kontext, tidsanda och samhällsklimat. Att analog överföra hennes retorik och sätt att lösa samhällsproblem till ett annat land 35 år senare, tror jag i bästa fall bara är meningslöst. Vårt samhällsklimat är idag radikalt annorlunda och så mycket bättre eftersom marknadsekonomins vänner vann de politiska striderna på 80- och 90-talet, med fallet av Berlinmuren som den kanske största symbolen för detta. Hon blev en naturlig motreaktion mot den radikala och inflytelserika 60-talsvänstern på samma sätt som Ronald Reagan blev i USA. Båda var politiska ledare av sin tid.

Allt talar för att hon var rätt person på rätt plats vid exakt rätt tillfälle när Storbritannien som mest behövde en ledare som vågade ta striden mot starka särintressen som drivit landet till ruinens brant. Precis som med dagens Grekland och andra krisande euroländer visste många vad som behövde göras men besluten var obekväma att fatta och motståndet var kompakt. Det var då hon klev fram och stod upp hela vägen. Som David Cameron uttryckte det idag på sin pressträff: ”She didn’t just lead our country, she saved our country”.

För oss som är vänner av marknadsekonomi, öppenhet, frihandel och ett inkluderande samhälle som skapar möjligheter för alla förblir Margaret Thatcher en viktig symbol. Jag känner stor ödmjukhet inför delar av kritiken mot henne men ingen kan ta ifrån järnladyn att hon till slut fick rätt. Hon räddade landet, hon räddade miljontals människor från kommunismen och hon bidrog till att rädda samhällsdebatten där default idag är att vara för marknadsekonomi, valfrihet och privata alternativ.

Detta tar jag med mig i mitt fortsatta politiska engagemang från Margaret Thatcher: 

  • En sammanhängande berättelse är avgörande om du ska lyckas vinna långsiktigt förtroende och förståelse för din politik. 
  • Var tid har sina samhällsproblem, sin tidsanda och samhällsklimat som måste vara utgångspunkten för ditt eget ledarskap och politik. Därför är det omöjligt att analogt överföra retorik och politik till en helt annan kontext. Däremot kan idéer och principer fungera alldeles utmärkt över tid.
  • Politiker bör sträva efter att vinna respekt och inte kärlek. Långsiktigt förtroende baseras på respekt för dig som ledare, beslutsfattare och bärare av allmänintresset medan kortsiktigt taktiserande handlar om att göra vad som ger bekräftelse för stunden eller oviljan att göra det som kan väcka motstånd hos starka särintressen.

Tack för att du gjorde världen bättre, Margaret Thatcher. Vila i frid.