Tillbaka efter sex dagar i Visby på den numera välbesökta Politikerveckan. Detta för att under fem veckor framöver tjänstgöra som politisk redaktör för Västerviks-Tidningen. Eftersom jag blir tjänstledig public affairs-konsult från Prime är också min ambition att återuppta bloggandet. Det kan därför finnas anledning att sammanfatta 2012 års Politikervecka som för min del är den femte i ordningen.
- Årets tioårsjubileum stod Primes rosémingel för. För tredje året i rad hade jag förmånen att som Prime-anställd få vara med inför, under och efter Almedalens hetaste mingel där ministrarna trängs tillsammans med siste ersättaren i Örkelljunga SSU och alla andra. Läs gärna Pophögers fina hyllning till arrangemanget.
- Årets win stod nykterhetsrörelsen för som lanserade den alkoholfria Almedalsdrinken som snabbt blev en snackis och väl omskriven. År av reaktivt gnäll vändes med proaktiv kommunikation och konstruktivitet som bidrog till att vinna terräng i ett omöjligt mediebrus. Dessutom är jorgubbsdrinken riktigt god!
- Årets fail stod Arlas utlovade gratisfrukost för. Vad som kunde varit ett briljant pr-grepp förvandlades till ett halvhjärtat försök att vinna en kräsen målgrupp. Uteblivna frukostar till politiker, journalister och opinionsbildare som dagligen når hundratusentals skapade i många fall helt motsatt effekt: irritation, hån och negativ uppmärksamhet. Viktigaste lärdomen är att alltid, alltid hålla löften och att kommunikation måste vara på riktigt: är det gratis frukost måste det finnas gratis frukost. Annars är det bättre att låta bli.
- Årets hybris stod Expressens Almedalsupplaga för. Som om det inte räckte med att opinionssveriges motsvarighet till Dream Hack innebär att Sveriges 9,3 miljoner TV-tittare, tidningsläsare och radiolyssnare dagligen tvingas följa en ankdamm bestående av ynka 17 000 personer så skapades en ankdamm i ankdammen. Reportrar skriver om andra reportrar, pressfotografer tar bilder på andra pressfotografer och journalisterna utser sig själva till mäktigare än Anders Borg. Metajournalistiken förstörde en i övrigt briljant satsning med initierade intervjuer, kul listor och mingelbilder.
- Årets kändisar var människorättshjälten Paul Rusesabagina vars gärningar och berättelser ligger till grund för filmen Hotel Rwanda samt demokratiska ledamoten i Texas representanthus Mark Strama som av många spås bli Austins nästa borgmästare. Båda minglade flitigt och Strama höll ett fint fjärde juli-tal i Primes trädgård. Det ökande internationella intresset för Almedalen tål att tänkas på. Omvärlden betraktar en av världens mest unika och demokratiska evenemang med avund och vill gärna själva hitta former för liknande möten.
- Årets hashtag måste bli #almedalen med över 110 000 uppdateringar av 15 000 unika användare och 38 000 Retweets. Medborgarjournalistiken har aldrig varit större i Sverige där analyser, skvaller och bevakningar strömmade in – varje sekund. Allt detta ställer högre krav på traditionella medier att sortera, förädla och kritiskt granska all information. Jag har svårt att se hur andra politiska evenemang kommande halvår kan slå detta.
- Årets ungdomsgenomslag stod MUF:s förbundsordförande Erik Bengtzboe för med ettan på Aftonbladet.se men också TV4:s nyhetssändningar samt TV4 News. Utöver detta omskriven i Norrköpings Tidningar, Folkbladet, Södermanlands Nyheter, Östersunds-Posten, bloggosfären och branschmedia. Genomslag och påverkan bör mätas gentemot målgruppen och flertalet på fastlandet. Därför är det ingen slump att Bengtzboe 2012 toppade Expressens lista över hetast i Almedalen.
- Årets citat signerades Mark Strama som på Primes fjärde juli-seminarium fick frågan om varför negativ kampanj dominerar amerikansk politik svarade: ”Tänk om Coca-Cola varje dag i sin kommunikation berättade att Pepsi får dina tänder att ruttna. Tänk om Pepsi på samma sätt varje dag berättade att Coca-Cola orsakar cancer. Båda påståendena kan i sig vara sant, men hur påverkar det konsumenters totala vilja att köpa läskedrycker?” . Tänkvärt.
- Årets största tålamod går till nya moderaternas partiledning som trots allt större påtryckningar från den samlade journalistkåren, opinionseliten, särintressen, den samlade oppositionen och större delen av Almedalen om att öka takten, börja leverera nya förslag och göra sensationsutspel iskallt håller fast vid arbetslinjen, ansvar för offentliga finanser och jobben. Förmodligen är moderaterna ett av få partier som genuint förstår att det är Aktuellt, Rapports och TV4:s minuter i 19- och 22-sändningarna som är målgruppen – inte en sensationslysten kräsen publik på några tusen i en park i Visby.
- Årets Bumper Sticker-maskin går till Stefan Löfven vars one-liners i sitt Almedalstal i sig var bra och tänkvärda men där budskap på budskap staplades på varandra utan en sammanhängande röd tråd som får allting att hålla ihop. När ska för övrigt partierna inse att politiskt korrekt partipolitik helt befriat från humor inte har en chans på YouTube? Oppositionsledarens tal har 200 views.
- Årets DDR-känsla går till Miljöaktuellt vars mingel skapade kö med hundratals hela vägen längs Strandgatan från Donners plats. Till och med lokalbefolkningen stannade till, började ta bilder och diskutera med folk i kön om det var värt det. Aldrig förr har så många viktiga människor köat så mycket för något så lite.
- Årets hjärnfis går till Donners Brunn som genom att exkludera, stänga och förvägra andra att mötas försökte markera mot att ett demokratiskt valt parti i Sveriges riksdag skulle tala i parken bredvid. Dessutom med budskapet att värna mångfald, öppenhet och att Sverige är till för alla. Tydligen gäller det inte på söndagar. Pinsamt, märkligt och destruktivt eftersom sådant trams spelar Sverigedemokraterna i händerna som än en gång får offerrollen.
- Årets mäktigaste panel signerades Södertörns högskolas seminarium om varför Almedalen finns, hur det kom till och vad det innebär. Samtalet leddes av förra folkpartiledaren Maria Leissner och i panelen satt Klas Eklund som talade på Almedalens första seminarium 1981 och nu är superkänd SEB-ekonom. Bredvid honom satt Janerik Larsson som vunnit stora journalistpriset och i egenskap av journalist från början bevakade Almedalen men därefter upphovsman till företagens och organisationernas närvaro i Visby som informationschef på SAF, public affairs-chef på KREAB och vice VD på Svenskt Näringsliv. Bredvid honom satt Mona Sahlin, före detta statsråd och partiledare som representerade Olof Palmes anda som grundade allt från början. Bredvid henne satt Lena Mellin som mångårig journalist och nyhetschef hade järnkoll på mediebevakningen av Almedalen. Varje ord vägdes på guldskål och publiken satt knäpptyst i 45 minuter när Almedalen från början till idag avhandlades. Mäktig syn.
- Årets Jack Bauer blev Marita Ulvskog som likt serien 24 lyckades med spektaklet att på mindre än 24 timmar landa i Visby från Strasbourg och ställa till världens oreda för att sedan lämna ön. Istället för att angripa Annie Lööfs politik twittrade hon om Lööfs utseende, vilket skapade twitterstorm, ordkrig och fyllda kvällstidningar. Det som tar flera månader för vissa lyckas Marita Ulvskog med på mindre än 24 timmar.
Avslutningsvis kommer jag sannolikt återkomma kring mer långsiktiga politiska analyser i egenskap av mitt vikarierande politiska redaktörskap på Västerviks-Tidningen. Almedalen blir bättre och bättre för varje år. Allting talar för att det blir ännu större nästa år. Tack till alla hundratals som jag träffat i organiserade och spontana möten. Det är trots allt vad Almedalen handlar om: att mötas och samtala.
