Låt tryggheten bli en valfråga

Det handlar om jobben och det är alldeles nödvändigt eftersom Sverige har EU:s näst högsta ungdomsarbetslöshet och en arbetslöshet på nästan 10 procent i finanskrisens hjulspår. Skillnaden mellan arbete och utanförskap är som himmel och helvete. Därför måste valrörelsen handla om jobben, ekonomin och vilket alternativ som bäst klarar uppgiften. Samtidigt finns det frågor som förtjänar betydligt större utrymme i debatten och som de facto får plats i en valrörelse som en prioriterad del. Det handlar om tryggheten.

I går kväll mördades, snarare avrättades, en man i centrala Göteborg i en fullsatt krog. Panik utbröt och morgonnyheterna har dominerats av skräcken i Sveriges andra stad efter nattens händelse. Sådant som många tror bara inträffar i andra länder eller i USA är verklighet rakt framför våra egna ögon, när vi försöker roa oss på helger. Nästa gång kanske det är du eller jag som står på en krog där något så fruktansvärt inträffar. Bara dagarna innan rånades en smyckesbutik i Stockholm – mitt under rusningen.

Vi kan göra ett experiment. Om en vecka ska jag återkomma med ett nytt blogginlägg i samma ämne, så kan vi se vad de senaste sju dagarna bjuder på för elände som urholkar tryggheten. Vecka för vecka. Månad för månad. År för år. Sveriges rättsstat har urholkats i takt med att människor blivit mer otrygga, rädda för att vara utomhus vissa tider på dygnet, obehag inför främmande människor samtidigt som misstänksamhet breder ut sig. Varför ska vi acceptera det? Varför ska det vara OK att våra föräldrar och farföräldrar berättar att vardagen var radikalt mindre brutal och att dörrar knappt låstes om nätterna förr, medan vi ska göra det?

Det som i dag är ”Det är ju faktiskt andra tider nu” borde vara: ”Ja, allt var sämre förr – nu behöver vi inte ens låsa våra bilar eller cyklar eftersom människor respekterar varandra” men så är det inte. Idiotiskt vore så klart att införa ett nollvisionssamhälle eftersom ett sådant samhälle blir totalitärt, fascistiskt och orimligt. Eftersom människor har en fri vilja kommer brott att begås men det handlar om att rusta upp rättsstaten så att den klarar uppgiften. Det är statens absolut mest grundläggande uppgift, det var så staten föddes en gång i tiden och det är det som ska vara en av de yttersta formerna av statlig kärnverksamhet.

Min förhoppning är att alliansen vågar gå i opposition mot otryggheten som breder ut sig i Sverige. Att frågan prioriteras som en viktig del de kommande fyra åren och att vi vågar diskutera trygghetsfrågorna i kommande valrörelse. Det är likgiltigheten och acceptansen för situationen som gör mig orolig. Vad ska vi säga till våra barnbarn i framtiden? ”Jo, men du vet när jag var i 20-årsåldern då var det ju riksnyhet när någon mördades på en fullsatt krog – nu för tiden är det ju bara terrordåden där hundratals är inblandade som uppmärksammas”.

Framtidens samhälle formas i dag av dagens idéer och dagens beslutsfattare. Inget om morgondagen är i dag givet. Låt oss därför agera.

Media: DN, Aftonbladet, Aftonbladet2, GP, GT, SvD, Expressen, SvD2, SvD3, SvD4, DN2, DN3.

Bloggar: Nilsson, Hos Petra, Nattis, Svensson, APG29, Svensson, Trollpackan, Polispatrullen.

Det (s)junkande skeppet

Dagens mätning bekräftar bilden av en socialdemokrati som från att ha legat på havets botten 2006 med det sämsta valet sedan den allmänna rösträttens införande lyckats med konststycket att spränga ett stort hål och sänka skeppet under havets botten. Vi snackar alltså om att flytta något som förlist till nya bottennivåer. Hur mår egentligen ett sådant parti? Hur finns det kraft att ens vilja regera ett land när det egna partiet blivit vingklippt av miljöpartister?

Sossarna får skylla sig själva. Istället för att förnya, modernisera och anpassa partiets både politik och företrädare efter verkligheten så har det bara varit mer av det gamla, tillbakasträvande och full fart bakåt. Det saknas idéer, visioner och framtidsförslag som gör partiet spännande att förhålla sig till. Mona Sahlin kunde gjort en Tony Blair och förnyat sossarna men valde istället att fortsätta på den inslagna bidragslinjen. Oavsett vilket block som vinner valet 2010 kan vi konstatera att Sveavägen 68 håller på att förvandlas till en politisk soptipp där resterna från förr förvaras.

I det här läget är det viktigt att alliansens arbetsgrupper som ska presentera framtidens politik framöver är ännu mer progressiva, framtidsinriktade och förnyelseinspirerade. Att med rätt idéer våga se samhällsproblem som kanske blir aktuella längre fram i tiden och redan nu möta upp detta med en politik som stärker enskilda människor är lika svårt som nödvändigt. Vi får inte fastna i sosseträsket och nöja oss med vad som åstadkommits och dunka varandras ryggar. Utgå från att allt är åt helvete och arbeta mot alla orättvisor som finns kvar i det här landet efter 65 av 74 års sossestyre. Vi ärvde ett fuskbygge 2006 och fasaden måste renoveras många mandatperioder till innan alla kan leva rättvisa och fria liv i huset Sverige.

Media: Expressen, SvD, Politikerbloggen, SvD2.

Bloggar: Bloggoskop, Din Ledamot, Böhlmark, Josefine.

Tipsvideo:

Kunglig äganderätt

Debatten om kronprinsessan Victorias ”Altar-gate” har varit lika omfattande som tråkig och helt meningslös. En prestigefylld maktkamp om symbolik mellan två institutioner i Sverige som haft all makt men som nu slåss om brödsmulorna. Givetvis handlar det om Svenska kyrkan mot monarkin. På medeltiden var dessa giganter som dagens riksdag och regering gånger tio eftersom all politisk makt, ekonomisk makt och opinionsbildning utgick därifrån. Någon konkurrens eller utrymme för andra idéer var det knappast tal om. Så gick det också som det gick på medeltiden.

I dag handlar det, på sin höjd, om ren och skär symbolik. Därför är debatten om vår blivande statschefs beteende ganska märklig eftersom vi ändå inte kan påverka hennes ställning. Hon kan göra hur dumma, konstiga eller märkliga symbolhandlingar hon vill – det finns ändå ingen möjlighet att göra någonting åt det. Det är inte så att Victorias namn finns på några valsedlar. Att Sveriges statsminister markerat mot den medeltida symboliken är bra och nödvändigt. Resten kan kvitta.

Dagens Metrokrönika av Johan Norberg är inne på samma spår och ärligt talat vore det mer rimligt att granska prinsessan Madeleines slackerbeteende sedan den brutna förlovningen. Det är liksom inte läge för siesta när notan skickas till skattebetalarna som förväntar sig arbete i landets tjänst. Eller som kungen uttryckte det: ”Det kommer inga stekta sparvar flygande”. Ofta en minister skulle kunna rensa sin kalender i tre månader, efter en bruten förlovning. Snacka om politiskt självmord. Gärna kunglig äganderätt, men först en arbetslinje som gäller alla.

ICA goes Gudrun Schyman

Inför mors dag bjuder ICA på en rolig reklamfilm där Gudrun Schyman medverkar och moraliserar kring könsnormer genom att ta avstånd från vissa normer till förmån för andra där vi alla är lika. Nåja, det politiska budskapet ska nog tas med ett badkar salt. Kul film är det i alla fall!

Du ser den här.

Självmål avgör valet

Dagens ledare i SvD om politikens gränser gentemot det civila och frivilliga samhället är utomordentligt bra. På många sätt är det glädjande att kristdemokraterna tagit på sig rollen som det ideologiska ankaret för valfrihet och ett starkt frivilligt samhälle med en begränsad stat. Jag är övertygad om att KD långsiktigt kommer att premieras för sin tydlighet som ett starkt borgerligt parti. Nyligen presenterades också en opinionsundersökning som visade att partiet har extremt trogna väljare. För oss moderater är det förmodligen värre, vi gick trots allt från 15 procent 2002 till nästan 30 procent 2006. Snacka om svängningar!

Därför är också dagens utspel från Mona Sahlin och socialdemokraterna öppet självmål och klirr i den politiska kassan för Kristdemokraterna som länge profilerat sig som nattväktare för pensionärer, ensamstående föräldrar och den breda medelklass som historiskt tagit smällen för  sossarnas orättvisa fastighetsskatt. I valrörelsen kan alliansen vinna otroligt många tusentals traditionellt sett socialdemokratiska väljare som likt Astrid Lindgren inte vill utsättas för en modern pomperipossa-beskattning som bokstavligen tvingar människor ur sina hem.

Det började med den rödgröna budgeten som behöll 90 procent av alliansens skattesänkningar, vilket i sin tur öppnar upp för tävlingen ”SM i skattesänkningar” där alltså socialdemokrater ska tävla med oss moderater om vem som kan fixa mest pengar tillbaka i plånböckerna. Jomentjena, det är som om Norge möter Sydafrika i en skidtävling. I går gjorde de rödgröna bort sig inför öppen världsridå när kravet på att USA skulle lämna över länder i händer på diktatorer, talibaner och terrorister och i dag drivs fastighetsskatten som en valfråga. Lägg därtill kärnkraften som ställs mot import av kolkaft, förslag om kilometerskatt mot skattesänkningar. Och så fortsätter det.

Samtidigt har inte valrörelsen ens börjat ännu. Kom ihåg: Varje timme, varje dygn och varje vecka kommer Lars Ohly att porträttera tillsammans med Peter Eriksson och Maria Wetterstrand bredvid Mona Sahlin. Utspel efter utspel kommer att presenteras. Vi kan enkelt räkna med att det blir många självmål till innan valdagen är här.

Val vinns emellertid av egen kraft och utan hårt arbete med en allians som med kraft arbetar för fortsatta förändringar i ett ständigt förändringsarbete kommer vi aldrig att vinna valet. Man måste också spela matchen för att kunna vinna den. Därför återstår mycket innan sista ordet är sagt i detta historiska val som väntar.

Tips: Lägg till Göran Hägglund på Twitter och följ hans arbete därigenom – han är väldigt aktiv och uppdaterar på ett kul sätt. I går presenterade han bl.a. en alldeles egen spellista till Spotify.

Media: SvD, DN, DN2.

Bloggar: S-Buzz, Röda Berget, Kent Persson, Böhlmark, Westerholm, Snällman samt Sörliden,

(S)veket mot världens demokratier

Det är en skam för socialdemokratin att man låtit Vänsterpartiet ta kommandot över utrikespolitiken. Det har lett till att man blundar för dem som hotar andra länders frihet samtidigt som man angriper dem som vill försvara sin självständighet. Det skriver Gunnar Hökmark på Newsmill i dag i en mycket bra debattartikel som sammanfattar läget på utomordentligt bra sätt.

Jag noterade även att Carl Bildt uttalat sig kring det intellektuella haveriet från svensk socialdemokrati som nu springer kommunisters ärende där diktaturkramande alltid går före demokrati, fred och stabilitet. Så är det med Kuba och så är det med utrikespolitiken i övrigt. Det ideologiska hatet mot USA gör att vänstern tappar all verklighetsförankring. Det finns inte ett enda land där USA har militär närvaro utan att det egna landet faktiskt vill detta högst frivilligt. Vi kan bara föreställa oss hur det skulle se ut på Koreahalvån, i Irak eller i Afghanistan utan USA:s närvaro.

I dag sammanfattar moderaternas Gunnar Hökmark de rödgrönas förslag på bästa sätt; det är skam som socialdemokraterna bär ansvar för.

Hemsida: Gunnar Hökmark.

Det går historiskt bra nu

Enligt United Minds senaste opinionsundersökning lyfter nya moderaterna till nya nivåer och är i princip lika stora som socialdemokraterna, vilket ändå får betraktas som historiskt ifall det skulle bli valresultat. Länge har sossarna dominerat svensk politik. Partiet har styrt Sverige i 65 av 73 år och ett likhetstecken har satts mellan partiledare och statsminister. Så länge jag kan minnas av mina första år i politiken var det inget snack om saken; sossarna var för sig och vi övriga partier fick konkurrera om andra hälften av rösterna. Nu är det inte så längre.

Valet till hösten avgör om maktskiftet 2006 var det historiska trendbrott i svensk politik som innebar att det svenska folkhem vars fasad alltmer kan liknas vid ett fuskbygge förvandlats till borgerligt nybygge eller om alliansregeringen var ännu en parentes i den politiska historien. 1976, 1991 och 2006 – tillfälliga pauser i enpartistaten eller grunden för det moderna Sverige? Det avgör väljarna på valdagen. Mycket mer står på spel än vid första anblicken. Det handlar om den mentala bilden av Sverige. Är vi rött eller blått? Är vi en modern demokrati eller en enpartistat? Är vi på rätt väg eller är det full fart bakåt?

Allt tyder emellertid på att det går bra nu, riktigt bra nu. Allting pekar i rätt riktning och det blåser alliansvindar. Jag är därför övertygad om att hårt arbete och att faktiskt förtjäna väljarnas förtroende kan leda till valseger för alliansen. Tiotusentals väljare bestämmer sig så sent som inne i valbåset på valdagen. Därför blir höstens val en rysare som avgörs i sudden death där Fredrik Reinfeldt avgör i slutsekunderna.

Media: Aftonbladet, Aftonbladet2.

Bloggare: In Your Face, Peter Andersson, Mary X, Högbergs tankar samt Opinionsbloggen.

Lars Ohly är nöjd

I dag kom ytterligare ett bevis på att vänsterpartiets Lars Ohly rattar spakarna och vrider skruvarna i det sjunkande vänsterskeppet som är på väg nedåt redan innan det lämnat hamnen. Kravet på att USA ska dra tillbaka alla sin styrkor runtom i världen är inget annat än verklighetsfrånvänt USA-hat som för hatets skull, inte freden, bidrar till en farligare värld. I dag är amerikansk närvaro i Sydkorea skillnaden mellan krig och fred, liv och död eller för den delen Irak och Afghanistan där totalt kaos, nytt förtryck och oro skulle ta vid ifall USA lämnade.

Jag kan börjar alltmer förstå varför socialdemokratiska väljare överger det sjunkande vänsterskeppet i den stora skala att partiet går mot sitt sämsta valresultat någonsin sedan den allmänna rösträttens införande i Sverige. Med Lars Ohly som vänner behövs nämligen inga fiender.

Media: SvD.

Bloggare: Hökmark, Röda Berget, Norah, Tioockendroppe, Carl i riksdagen.

What he said

Gårdagens inlägg av SvD:s PJ Anders Linder om helgonet Maria och politiker som förtroendevalda i Sverige är i vanlig ordning klockrent och rätt på sak. Givetvis har Kent Persson fel i sin analys och givetvis förtjänar det att uppmärksammas så att det inte händer igen. Vi vill ju inte att myten om helgonet Maria odlas av oss moderater själva.

Bloggar: Mitt i steget, Escaping, Paul.

Det är Skåne-effekten

Jag noterar att Sverigedemokraterna rasar tillfälligt i opinionen och även om inte sista ordet är sagt om det partiets stöd kan vi kallt räkna med en Skåne-effekt där ökad synlighet och medvetenhet också leder till en svagare ställning. Det är helt enkelt inte lika spännande, exotiskt eller speciellt märkvärdigt att förhålla sig till ett gäng som bevisligen inte är mer än ett missnöjesparti som lever i kölvattnet av andras misstag. Att profitera på andras misstag är enkelt men att stå på egna ben är svårare.

Sannolikt får vi se olika mätningar åt både det ena och andra hållet. Fler tecken på en havererad integrationspolitik lyfter sannolikt SD åter till nya höjder. Det är bara andras misstag som innebär framgång, men i takt med att alliansregeringens reformer ger effekt med satsningar på arbetslinjen så att fler blir delaktiga i Sverige kan vi förhoppningsvis slippa missnöjespartier.

Media: SvD, DN, Expressen samt Aftonbladet.

Bloggar: Tokmoderaten, Kommunisterna, Olika mest,  Robsten.