En västanvind i seglet

Dagens opinionsundersökning inför Europaparlamentet är intressant och får säkert konsekvenser inför den fortsatta debatten och valrörelsen. I dagsläget har partierna noll väljare och traditionellt sett är val till Europaparlamentet något alldeles speciellt i svensk politik. Därför kan vi säkert förvänta oss en hel del överraskningar. Många ungdomar diskuterar Piratpartiet som ett alternativet och även om de själva ser sig ha vind i seglet så är det i mina ögon inget annat än en politisk vänstanvind.

• Det är skillnad på vallokaler och telefonsamtal. Vad unga människor säger i telefon när Synovate eller SIFO ringer må vara en sak men traditionellt så röstar inte mer än var femte (!) förstagångsväljare i EP-valen. Mig veterligen går det än så länge inte rösta via Internet och det är ju flera kilometer från Joltcolan vid sidan om datorn tryggt nere i någon källare där det fildelas till en vallokal nära människor i den fysiska verkligheten. Därför tror inte jag att undersökningarna är representativa för det faktiska utfallet bland röstande.
• Junilistan byts ut mot Piratpartiet – samma bortkastade röst. För fem år sedan tog junilistan plats i Europaparlamentet och partiet är politiskt marginaliserade utan att ha vare sig förändrat, påverkat eller åstadkommit något reelt resultat över huvud taget. Den som röstade på junilistan sist kan helt enkelt konstatera att det var en bortkastad röst. Ingenting förändrades. Alls. Över huvud taget. Partiet allierade sig med knäppskallar i parlamentet och togs inte på allvar av någon. Vad kan vi förvänta oss av piraterna? Det återstår att se men i mina ögon är det samma sak, fast olika logga på partierna.
• Moderaterna är största partiet förändrar sättet att tänka. Jag är övertygad om att vi moderater kommer att bli det största partiet för första gången sedan 1914 i ett riksomfattande val. Det kommer i grunden förändra hela sättet att tänka, att förhålla sig och analysera inom svensk politik. Maktmonopolet är brutet och svensk borgerlighet har återerövrat svenska folkets hjärtan som ett naturligt alternativ för alla. Det skulle på många sätt bli en större seger än riksdagsvalet 2006, åtminstone förhållningsmässigt.

Läs mer om den senaste opinionsundersökningen till EP-valet  här, här, här, här, här, här och här.

Dagens citat

Till slut tror jag att ni vill veta hur jag trivs med Lars Ohly. Uppriktigt sagt känner jag mej som dom där invandrartjejerna som ska gå i tvångsgifte. Så fort jag får en chans tänker jag skaka av mej honom. Nu sjunger vi Internationalen!”

- Kjell-Olof Feldt, f.d. socialdemokratisk finansminister i dagens Expressen apropå Mona Sahlins förstamajtal i morgon.

Källa: sidan 4 Expressen.

När cirkusen kommer till stan

Dagens attacker mot Vattenfalls VD av miljöfundamentalister ligger helt i linje med deras ideologiska budskap där hatet och konflikten mellan människor och dess omgivning rättfärdigar våld. En närmast religiös övertygelse om att företag i grunden medvetet vill förstöra all miljö ligger sannolikt till grund för varför man spökar ut sig i pingvinkostymer (!) och kastar färgbomber.

Andra som sannolikt tillhör den ironiska generationens budbärare nöjde sig med röd djävulsutstyrsel med budskapet: ”Vi älskar Vattenfall” och tillhörande grillande jordklot. Det skulle kunna vara ett smart PR-jippo för att få uppmärksamhet kring klimat- och miljöfrågorna men i grunden är det bara samma gamla vanliga hat mot företag, handel och utveckling. Allt sker naturligtvis på bekostnad av en seriös diskussion och debatt kring lösningar för klimat- och miljöfrågorna.

Istället för politiska resultat och seriositet kring allvarliga frågor får vi cirkusutspel som detta. Sådana är miljöfundamentalisterna.

Kristdemokratisk tv-reklam

Den här reklamfilmen är signerad Kristdemokraterna från valet 2006. Inför Europaparlamentsvalet är det som bekant fritt fram för tv-reklam och låt oss hoppas att kvaliteten är betydligt bättre än det här. Som SvD:s ledarblogg skriver så blir den krystande framtoningen, överklassklädseln och barnarbetet i videon rena underhållningen.

Sista anmälningsdag på lördag

Ett slag i det demokratiska ansiktet

I går gick det att läsa i Helsingborgs Dagblad och tidningen City om MUF:s reaktioner mot att gymnasieskolorna stänger ute politiska partier från besöker och kampanjer. Vi reagerade naturligtvis kraftigt mot detta idiotbeslut som på sikt riskerar att urholka och fördjupa det demokratiska underskott som råder. Många andra skolor runtom i Skåne och Sverige har fattat liknande beslut där ungdomsförbund och partier inte är välkomna att samtala med elever, diskutera demokratifrågor eller allmänt nå fram som politiker. Kontakten stängs av. Skolan låser in sig själv. Dialogen mellan framtidens beslusfattare och framtidens väljare stängs. Det är ett slag i det demokratiska ansiktet.

Det råder inte direkt överskott av unga människor som är beredda att lägga timmar, veckor och månader på politiskt arbete med allt vad det innebär. Precis tvärtom konkurrerar vi ungdomsförbund med utlandsresor, pojk- och flickvänner, fotbollen, biobesök och tusentals andra fritidsaktiviteter som 2009 års Sverige har att erbjuda. En flygresa till London t/r går på mindre än tusenlappen men en konferens i politiskt sammanhang kan dra över den summan. Möten, sammanträden och utåtriktade arrangemang såsom kampanjer kan ta åtskilliga timmar varje vecka. Varje månad. Varje år.

Lägg i det sammanhanget till det bristande intresse för partipolitik bland unga människor som snarare söker sig till andra arenor och former för att uttrycka åsikter och opinionsbilda. Trösklarna har sjunkit och i takt med ny teknik finns det andra möjligheter än de traditionella arenorna som partiengagemang faktiskt innebär. Detta tål att tas på allvar från samhällets sida. Jag vill i sammanhanget understryka att ett partipolitiskt engagemang är överlägset andra former. Därför är jag bl.a. själv engagerad. Till syvende och sidst är det partierna som utgör den beslutande makten som har sista ordet i kommun, landsting, region, Sverige och EU. Här finns makten. Här bör unga människor finnas redan från början.

Givet ovanstående diskussion ter sig därför skolors beslut att stänga ute politiska partier från besök ännu mer bisarrt. Istället för att förenkla möjligheterna till samtal, dialog och politiskt intresse så försvåras och försämras möjligheterna. Sett till själva verksamheten som bedrivs på skolan där samhällsorienterade ämnen och samhällskunskap är en central del av undervisningen torde direktkontakt med beslutsfattare och framtida beslutsfattare välkomnas med öppna armar. Teori blir praktik, böcker blir verklighet. Men inte i Helsingborg bland kommunala skolor inom ramen för Skolstaden. MUF och alla andra är fortfarande välkomna på friskolorna som fattar allt det här.

Avslutningsvis är jag inte heller särskilt imponerad av gymnasiechefen. Jag talade själv med honom i telefon för ett par dagar sedan om just detta där jag framförde mina argument och hans försvar bestod i huvudsak av två saker 1) Beslutet är redan fattat 2) Beslutet är redan fattat. Dessutom hänvisade han till den senaste tidens incidenter som skäl till beslutet – tvärtemot vad han påstår i tidningen. Tips från coachen: ljug inte. Ljug framförallt inte till journalister. Tro mig. Det funkar aldrig. Fråga Lars Danielsson.

Anmäl dig till MUF:s valupptakt!

Tänk dig att du anländer till Stockholm C en solig vårdag, tågen är i tid och du är på väg till en plats där du ska möta 499 andra MUF:are som du vet att du kommer ha skitkul tillsammans med, och det är gratis.

Eller

Så sitter du hos din gamla polare på en hemmafest där musiken är kass, för att det bara finns en datorhögtalare via någons spotify…Och så ångrar du dig.

Ibland handlar det om att göra kloka val i livet. Var klok, var med på valupptakten 9e maj! Det går fortfarande att anmäla sig.

Anmälan och info:
http://www.muf.se/valupptakt

Rött ljus för grönt självförtroende

Raset för socialdemokraterna, bristen på förtroende för Mona Sahlin och oppositions kräftgång i opinionsundersökningar börjar få allvarliga konsekvenser för det rödgröna alternativet som nu känns lika glasklart som att Lars Ohly inte är kommunist fastän att han själv påstår det men tog tillbaka men ändå inte. Ibland. Kanske. Nu öppnar nämligen Peter Eriksson upp för att kasta hela rödgröna-blocket i sjön genom att flirta med allianspartier. Makten till varje pris eller bara extremt taskigt självförtroende? Jag tror på det senare.

Någonstans långt därinne inser Peter Eriksson att valet 2010 är vidöppet och genom att öppna upp för så många alternativ som möjligt så kan också riskerna med att segla på det sjunkande (S)keppet minimieras ytterligare. Det är lite som att försöka skaffa sig livbåtar inför den stora resan på havet i valrörelsen 2010. Och jag förstår Peter Eriksson. Mona Sahlins socialdemokrater är inte kapabla att samarbeta med sig själva. Med vänner som Mona Sahlin och Lars Ohly behövs inga fiender.

Det som blir märkligt är att Sverigedemokraterna betraktas som något alldeles unikt och särpräglat i svensk politik som till varje pris och till sista möjliga alternativ i alla lägen måste undvikas. Jag kan hålla med om att deras politik är extremt unken och att den på många sätt helt skiljer sig från många etablerade partier men i mina ögon sitter det redan ett exakt likadant parti i Riksdagen som gör skillnad på folk och folk – Vänsterpartiet. Vissa samhällsgrupper är inte välkomna i deras Sverige och ska straffbeskattas till den milda grad att det enda realistiska alternativet blir att lämna landet.

Entreprenörer, företagare och snuskigt rika kapitalister är för Vänsterpartiet vad invandrarna är för Sverigedemokraterna. Stenbeck, Kamprad och Wallenberg ska bort på bekostnad av andra samhällsgrupper som anses vara i direkt konflikt. Sådan är kollektivismen. Rika mot fattiga. Invandrare mot svenskar. Faktum är att Vänsterpartiet på många sätt är vår tids Sverigedemokraterna. Partiet putsade upp fasaderna, kammade till frisyrerna och tog på sig kavajerna framför kamerorna när Berlinmuren föll 1989 när ”K”:et försvann från partibeteckningen. Vänsterpartiet Kommunisterna blev Vänsterpartiet. Att sedan partiledare Ohly grät när muren föll och öppet kallar sig kommunist ska vi alla totalt glömma bort.

I mina ögon är det lika viktigt att hålla Vänsterpartiet borta från makten som Sverigedemokraterna. Det är nämligen i grund och botten exakt samma skrot. Därför är det inte trovärdigt när Peter Eriksson å ena sidan sitter i Lars Ohlys knä och är beredd att göra honom minister i en regering för Sverige men å andra sidan fördömer motsvarande gäng som knackar på dörren till riksdagen.

Alla dessa sammanträden

Det är mycket planering och möten nu. Vi står på tröskeln inför EU-valrörelse och som engagerad i såväl Moderata Ungdomsförbundet som Moderaterna blir det olika uppgifter och roller inför arbetet. Som ansvarig för val- och kampanjarbetet i Helsingborgsmoderaterna känns det särskilt kul att EU-parlamentariken Jan Andersson är rädda för oss och imponeras av arbetet. Men särskilt kul är det att MUF går fantastiskt bra för tillfället och vi står starkare än någonsin tidigare inför valupptakten den 9 maj i Stockholm med över 500 MUF:are på plats!

Twitter och Region Skåne

Dagens regionfullmäktigesammanträde med Region Skåne bjöd på Internetunderhållning. För första gången inrättades hashtagen #skane som officiell Twitterkanal för sammanträdet. Insyn, delaktighet och öppenhet anses vara ledord i arbetet för att främja demokratin men jag är inte imponerad. Alls. Själva satsningen i sig är lovvärd och politiska församlingar har mer att lära kring att dra fördel av ny teknik men det finns fortfarande mycket att lära på kommunkationssidan.

Eftersom jag är vän med ett 20-tal ledamöter i regionfullmäktige främst inom alliansen överfylldes Facebookinlägg, Twitterstatus och andra mikrobloggstjänster av korta kommentarer som ryckt ur sitt sammanhang blev helt obegripligt. Talare benämndes med förnamn som om alla kände politikern ”Uno” i regionfullmäktige, trots att förmodligen färre än 10 procent av Skånes invånare skulle ens kunna komma på namnet ifall en bild visades upp. Möjligheten till interaktivitet och debatt från medborgarna till politiker var inte heller imponerande. Istället masskickades ett flöde av information ut i en envägs-riktning där kommentarer på Twitter knappt syns för andra.

Dagens Twittrande är ett steg i rätt riktning men det finns fortfarande mycket att fundera kring kommunikationen och sättet att dra fördel av ny teknik. Risken blir annars att politiker gömmer sig bakom ny teknik istället för att på allvar lyssna in medborgarna och väljarnas samhällsproblem. Samtalet är oersättligt.