Nöjd men inte stolt

Arbetslöshetspolitikens ansikte Pär Nuder rapporteras vara politiskt sysslolös efter kicken som ekonomisk talesman för socialdemokraterna men ändå cashar han in 52 000 kronor i månaden, trots att han inte är aktiv som riksdagsman. Det är så klart både ohållbart och demokratiskt ytterst tveksamt gentemot sin väljarkrets, väljarkåren och demokratin i stort.

Tyvärr leder oftast sådana här skandaler till politikerförakt, bristande tilltro till vår representativa demokrati och allmänt misstänkliggörande av politiker i övrigt. Det drabbar förmodligen inte sossarna nämnvärt. Särskilt ironiskt är det att Nuders bok som han skriver istället för att arbeta som vald parlamentariker ska heta ”Stolt men inte nöjd” när han själv säkert är nöjd med sin unkna demokratisyn och kan vara föga stolt.

MUF och EuroPride

Till helgen besöks huvudstaden för framförallt möten inför slutarbetet med Projekt MUF som ser fantastiskt bra ut efter ett enormt arbete av alla inblandade. Ska i samband med helgen också gästa EuroPride Stockholm där Moderata Ungdomsförbundet beräknas vara hundratals på plats för att delta i arrangemanget, ska bli riktigt kul att för första gången vara med! Förhoppningsvis blir det några läckra bilder att visa upp på bloggen.

Niklas citerar Gösta

När Moderata Ungdomsförbundet citerar Gösta Bohman är det säkert många gamla MUF:are som känner igen sig och får en nostalgikänsla. Riktigt fullt så ofta citeras inte Gösta längre men det händer och då är det vackert:

”Vet ni om att USA idag har möjlighet – och det kommer alltså andra länder att ha i morgon – att med hjälp av datorer bevaka all telefoni, all telegraf- och datakommunikations trafik över Atlanten. Datorerna är programmerade så att de fortlöpande kan leta igenom det ofantliga informationsmaterialet och söka fram vissa slags samtal och vissa slags informationer, som redan registrerats med datans ofelbara effektivitet.

Visst kan sådan verksamhet vara legitim. Man kan spåra utländsk underrättelseverksamhet, förhindra sabotage eller komma åt narkotikalangare eller andra som försöker kasta grus i ett allt känsligare samhällsmaskineri. Men den kan också missbrukas. Och läggs kontroll till kontroll, registrering till registrering, blir vi själva så småningom slavar under kontrollsystem, fångar i ett genomreglerat samhälle, där den enskildes möjligheter att hävda sig gentemot den allt starkare överheten blir allt mindre”.

- Gösta Bohman, 1975 Källa

När politik blir juridik

Dagens bisarra utspel från myndigheten FRA om att JK-anmäla bloggaren Henrik Alexandersson för att ha publicerat dokument är det yttersta beviset på att politiken för länge sedan ersatts med rättshaveristiska utspel, juridiska tekniska hämndaktioner och paragrafvändande från både antagonister och förespråkare av FRA-lagen. Kanske allra märkigast är att det är en tjänsteman (!) och inte politiker som står i den senare nämnda kategorin.

Dessutom är JK-anmälan en PR-mässig härdsmälta där myndigheten å ena sidan vill signalera sin oskyldighet om att absolut inte vara ute efter enskilda svenska medborgare utan stora farliga yttre hot men å andra sidan med kraftfullthet vill sätta enskilda i princip ideella bloggare i fängelse. Det gynnar ju opinionsarbetet inför FRA-lagens fortsatta vara eller icke-vara. Verkligen.

Om att betala skatt på skatt

Rapporterna om den omoraliska trängselskatten i Stockholm avlöser varandra och nu senast har den ekonomiskt revolutionerande kalkylen avslöjats om att allt färre har råd att betala trängselskatt för att köra på vägar som de redan betalat skatt för i bilar som är skattade med drivmedel som är rekordbeskattat. Det är inte många kronor kvar i plånboken i slutet på månaden när största utgiften är vare sig hyran eller maten utan skatten.

Det är så absurt. Vi tar det en gång till för säkerhetsskull: Vi betalar alltså skatt för att bygga vägar som vi sedan ska betala skatt för att köra på i bilar som är skattade med drivmedel som är rekordbeskattat. Också undrar politikerna varför ingen har råd att betala. Jättemärkligt. Verkligen.

Banker vs CSN 1-0

Det finns tre helt säkra saker i livet för unga svenska akademiker. Dessa är 1) döden 2) skatter och 3) CSN. Den inbördes rangordningen upplåter jag andra att avgöra. Tydligen har det visat sig att Centrala studienämnden nu tar i med hårdhandskarna mot 30 000 utlandssvenskar som är skyldiga 3,7 miljarder kronor till följd av ett förlegat system som inte tar hänsyn till att alla studenter är olika.

Om Sverige ska lyckas etablera sig som en världsledande utbildningsnation krävs flera reformer där skrotandet av CSN står högt upp på listan. Det kan inte vara rimligt att tvinga olika studenter med olika betalningsförmåga, intresse, utbildningsprofiler och val av utlandsstudier att teckna i princip exakt samma lån. Att ubilda sig själv är att investera i sig själv och sitt humankapital som förhoppningsvis ger avkastning i framtiden antingen ekonomiskt eller på andra sätt.

Att då låsa fast människor kring ett enda alternativ är inte att anpassa sig efter studenten. I dagens Sverige ska inte vi studenter fråga oss vad CSN kan göra för oss utan vad vi kan göra för CSN. Oviljan att betala tillbaka sina lån till följd av det unkna systemet vars telefonköer får brödköer i diktaturer att framstå som en promenad i parken, är säkert en delförklaring till situationen. Det är givetvis ingen ursäkt att smita från sina skulder men väl en förklaring. Dålig politik leder som bekant till dåliga resultat.

Om vi studenter istället kunde teckna lån med olika banker som nischar sig under konkurrensformer med staten som garanti för lånen skulle både betalningsviljan och kvaliteten kunna säkras.

Staten och våra tallrikar

Delstaten Kalifornien är på många sätt en viktig social samlingsplats och inspiration för unga människor som sätter trender och påverkar sin omvärld. Tack vare Silicon Valley och Hollywood har inflytandet varit enormt med Google, Facebook och underhållning som sätter samtalsagendan världen över. I mina ögon utövar också delstaten och dess guvernör Arnold Schwarzenegger ett liknande politiskt inflytande med flera sociala reformer som kastar omkull saker. Det har varit lagar mot rökning, stärkt naturskydd men också legalisering av könsneutrala äktenskap. Många av dess väldigt sunda reformer.

Men nu verkar nästa trendsättning vara på gång med förbud av transfetter för samtliga 88 000 restaurangen i delstaten. I Sverige är det frivilligt för tillverkare att redovisa om produkter innehåller transfetter och på restauranger får maten innehålla transfetter medan Danmark valt en förbudslinje om gräns på högst 2 gram industriellt framställda transfettsyror per 100 gram fett i livsmedel. Olika politik i olika länder som leder till olika resultat. Eller?

Trots Sveriges val att inte förbjuda, reglera och peka med det statliga pekfingret konsumerar vi inte alls mer transfetter än danskarna. Mina erfarenheter är att vi konsumenter inte ser politiker som några hälsoförebilder. Det dricks alkohol trots monopol, skatter och förbud. Det röks cigaretter trots skyhög beskattning av tobak. Det äts fet mat trots hot om samma unkna förbudsmetoder.

Allvarligt talat; hur många hade enbart börja äta sallad om fettskatt infördes, transfetter förbjöds och statliga hamburgerrestauranger infördes? Och är det ens önskvärt att vilja bestämma över människors tallrikar? Vart går gränsen för statens uppgifter och politisk makt? Rimligen någonstans innan dess!

Att vara instängd i utanförskap

I går lanserades MUF:s fjärde delrapport inom ramen för Moderata Ungdomsförbundets politiska utvecklingsarbete som undertecknad ansvarar för i förbundsstyrelsen. Vår jämställdhetspolitik fräschas upp rejält med riktigt bra konkreta lösningar för tuffa utmaningar som vi tidigare inte lyckats klara av att lösa fullt ut. Därför ser vi bl.a. garanti för tillgång till skyddat boende för alla tusentals kvinnor som lever under döds- och våldshot.

Läs rapporten här.

Y.C.D.B.S.O.Y.A

Stressiga dagar just nu med Projekt MUF:s samtliga delrapporter som lanseras på bred front #1, #2, #3, #4 samtidigt som viss avkoppling i solen och besök i Köpenhamn hunnits med. Som student utan tretermingssystem måste dessutom en inkomst garanteras, vilket tar stora delar av dagen.

Allt sker som brukligt givetvis under arbetsnamnet YCDBSOYA som står för You Can’t Do Business Sitting On Your Ass.

Köpenhamn över dagen

I morgon torsdag befinner jag mig i Köpenhamn på dagsutflykt. Det innebär ett begränsat bloggande men förhoppningsvis kan bilderna från maktens korridorer inspirera till politiskt tänkande och engagemang att förändra världen.