Sådan är kollektivismen

Efter mitt inlägg om mördaren Che Guevara ställde signaturen Karin frågan: “Menar du verkligen att socialister och nazister skulle ha samma ideologi” i en kommentar. Ibland är sanningen hård och obehaglig för kollektivistiska ideologer ovetande om att t-shirtsikonen är mördare eller att den där sången på 1 maj hyllar ideal som skördat miljontals offer, delar samma grundläggande ideologiska rötter som nazisternas läger. Sådan är kollektivismen.

Kollektivismen sätter alltid gruppen före individen – det spelar ingen roll om det är rasen, klassen eller nationen. Socialister offrar enskilda människors rättigheter, drömmar och möjligheter till självförverkligande på klassens heliga altare med det klasslösa samhället som utopi. Nazister offrar den enskilda individens rättigheter på samma kollektivtiska altare fast med rasen, istället för klassen, som ursäkt för att kränka människans frihet. Nationalsocialister föredrar istället nationalstaten istället för primärt rasen eller klassen som motiv för sina handlingar.

Eller som den amerikanska filosofen Ayn Rand så träffsäkert uttryckte det:

It is too obvious, too easily demonstrable that fascism and communism are not two opposites, but two rival gangs fighting over the same territory

Konsten att skapa motsättningar mellan människor och att skapa inneboende konflikter människor emellan är kollektivisternas paradgren. Den enes bröd är den andres död, säger kollektivisten medan frihetsvänner pekar på handel och hela ekonomier som bevis på att människor tjänar på samarbete. Det var därför ingen slump att socialisten och vänsterpolitikern Gudrun Schyman valde att byta ut “klassen” med “könet” där kampen istället för rika mot fattiga handlade om männen mot kvinnorna. Det gick hem bättre i opinionen.

På samma sätt flyttade kollektivisterna Sverigedemokraterna sin tidiga politik ifrån synen på rasmotsättningar till motsättningar mellan svenskar och invandrare. Att det i Sverige finns individer med över 9 miljoner unika förutsättningar och önskemål som har allt att vinna på mångfald i ett öppet land med marknadsekonomi ska vi alla totalt glömma bort. I kollektivisternas värld måste det finnas ursäkter, ofta minoriteter, att skylla alla problem på för att ursäkta den egna unkna politiken.

Sådan är kollektivismen och därför är jag stolt individualist.

Etiketter Fråga, Kollektivism, Nazism, Socialism, Svar