Marknadsekonomins solidaritet
I dag är det 95 år sedan världens dittils enskilt största privata projekt för donation till välgörenhet grundades då kapitalisten John D Rockefeller skänkte 100 miljoner dollar till den särskilda stiftelsen “Rockefeller Foundation” med uppdraget att föra mänsklighetens välmående världen över. Det går än i dag bra att besöka lokalerna i centrala New York, något som jag själv aldrig haft möjlighet att göra men hört mycket gott om. Trots miljoner och åter miljoner dollar än i våra dagar, nästan ett hundra år senare, så har marknadsekonomin fått Rockefeller att blekna i jämförelse med ännu större solidaritet.
I länder med frihet, marknadsekonomi och stark äganderätt är frivillig insamling av pengar, stiftelser och välgörenhetsgalor en självklarhet. Verklig solidaritet står på agendan där frivilliga gåvor och stora förväntningar från allmänhet att förmögna också delar med sig till behövande i samhället. Ingen polis knackar på dörren, ingen skatteindrivare tvingar fram medel och ingen lagstiftare försöker konfiskera pengarna med retoriska rökridåer om solidaritet. Bara ett genuint intresse, att med olika motiv, hjälpa andra. Det är verklig solidaritet.
Vad har då hänt sedan Rockefeller stiftelsen? Världens största stiftelse i dag är Bill & Belinda Gates-stiftelsen med ett värde på över 33 miljarder (!) dollar (varav 3 miljarder går till AIDS-forskning) där Bill Gates själv lovat att från och med juni 2008 avveckla delar av sin ledningsroll på Microsoft till förmån för välgörenhetsarbete. Läkemedelsentreprenören Henry Wellcome grundade Storbritanniens största stiftelse som i dag är världens näst största som samlar ca 23 miljarder dollar. Ett annat exempel är mediamogulen Ted Turner som lovade och är på god väg att betala USA:s FN-skuld på ca 1 miljard dollar.
Många amerikaner och britter, var är svenskarna? Samma fråga ställde Metro för snart ett halvår sedan och onekligen verkar välgörenhet svårare i ett land med högre skattetryck, lägre förståelse för ekonomiska olikheter och färre andel rika människor. Svenskarna är ingen snål befolkning, vilket vi fick erfara under Tsunamikatastrofen 2004 men onekligen står ett unket system i vägen för verklig solidaritet.
Det är kanske dags att börja syna bluffen när vänstern vill använda tvång, skrämsel och regler i syfte att uppnå något genuint som kräver frivilligt intresse och engagemang av egen kraft - solidaritet!
Taggar: Marknadsekonomi, Välgörenhet
