Den numera berömda vårdstrejken som bland annat berör Region Skånes sjukhus och därmed, om än i begränsad omfattning, även mina vårdmöjligheter. Det är lätt att sympatisera med sjuksköterskor som sliter hårt varje dag i ett stundom fysiskt krävande arbete men också med en psykisk stress. Jag är imponerad över alla hjältar i vården som gör fantastiska insatser dagligen. Men min fråga till politikerna blir: strejkar förnuftet?
Precis som Maria Rankka, VD för Timbro påpekar är problemet i grunden att det råder brist på arbetsgivare inom vårdsektorn. Erfarenheterna på arbetsmarknaden visar att lönerna också stiger i takt med att man byter arbete med nya möjligheter. Men eftersom offentlig sektor är så segmenterad och åderförkalkad i sitt tänkande fryser löner, anställningar, anställda och slutligen också metoderna fast för att bryta mönstret.
Strejk är i grunden en förlegad konfliktåtgärd som inte borde höra hemma på en modern arbetsmarknad där anställda ska kunna be arbetsgivare att fara och flyga ifall inte ett rimligt avtal kan nås. Det ska finnas en hög grad av konkurrens med alternativ att vända sig till. Konkurrensen om arbetskraften stärker arbetstagare och får arbetsgivarna att anpassa sig i större utsträckning. Men så länge kommuner, landsting och regioner är monopolister blir det inga stora förändringar.
Kom igen politiker, strejkar förnuftet?
Etiketter arbetsmarknaden, Offentlig sektor, Vårdstrejken
april 21, 2008 kl 9:36 e m
Hur många måste dö i den svenska sjukvården för att facket ska få igenom sina krav? Vissa arbetsuppgifter är viktigare än strejk. Leve valfrihet och entreprenörskap!