Bilder från födelsedagsfirandet

De obligatoriska diskussionerna under dagen.

Det bjöds på skånsk spettkaka.

Signerad RBK-födelsedagspresent på kvällen.

Niklas uppskattade spettkaka, sådär.

 Kvällsmingel.

Födelsedagsfirande, 15 Hp

Det är fullt upp med födelsedagsplanering inför min 25-årsdag. Därmed har den annars hektiska vardagen utbyts mot planering och detaljarbete med inköp, ordningsställande och pysslande som jag knappt trodde ens var möjligt. Med tanke på hur utvecklingen ser ut på våra svenska högskolor och universitet, skulle det inte förvåna mig ifall det inom en snar framtid går att läsa till sig 15 Hp födelsedagsfirande.

I dagarna inköptes för övrigt nya Gin & Tonic-glas. Som sann lojal varumärkeskramare är det Bombay Saphire-gin som gäller. Bland mobiltelefoner är det Sony Ericsson och när det gäller tuggummi gäller Stimorol. Och så fortsätter det. Mer om varför varumärken är viktiga och vikten av att skydda dessa blir det i min kandidatuppsats i immateiralrätt.

Dagens inlägg är ett bra KD-förslag som vi moderater drivit länge men som kräver rejäla minskningar i statens finanser för att klara finansieringen och Kristdemokraterna får gärna gå först med idéer, vad sägs som offentligt finansierad kultur? Eller delar av utlandsbiståndet som dagligen förvärrar svälten i länder? Förslagen är många men få vågar presentera några. Skattesänkningar är viktiga men det är också utgiftsminskningar!

Jag är MUF:are, inte RUF:are

Det händer ibland att somliga undrar varför jag och många andra unga moderater som medlemmar i Moderata Ungdomsförbundet ofta kritiserar regeringens politik, istället för att i alla lägen försvara densamma. I grunden handlar det om att orättvisorna aldrig får accepteras och som moderaternas bästa vänner är också vi dess ärligaste kritiker. Vi ska inte vara RUF, Regeringens Ungdomsförbund utan i alla lägen ställa oss på ungdomars sida mot politiker och politiska system som vill sätta käppar i framtidshjulet.

Men i dag blev man riktigt lycklig över skånska ministern Tobias Billströms förslag om att faktiskt ge människor möjlighet att bygga sig en framtid i Sverige och låta arbetsmarknaden fungera på ett bättre sätt. Välstånd byggs av människor och ju fler människor i en fungerande marknadsekonomi desto högre blir också välståndet. Det här förslaget är absolut ett steg i rätt riktning, äntligen!

Riktigt kul är det för övrigt att notera vänsterns bitterhet över tingens ordning. Vänsterbloggaren Jinge.se gråter ut om att DN Debatt har förvandlats till regeringens megafon. Plötsligt styrs inte längre Sverige av enpartistaten där Göran Persson fattar, verkställer och framförallt berättar om alla regeringsbeslut. Plötsligt går det att på ett enkelt sätt vid frukostbordet läsa om framtida förslag med på förhand bred folklig förankring. Plötsligt styrs Sverige av Allians för Sverige. Buhu. Stackars oppositionen. Verkligen.

Angående barnbidraget

Debatten om barnbidragsutspelet av Maud Olofsson blev häftigare än väntat. I gårdagens Aktuellt grät en av sossarnas riksdagsledamöter ut och kallade allt för ”fattigbidrag” och att ”det minsann inte gick att dela upp den generella välfärden i mindre bitar”. Vad samma sosse vill kalla socialbidraget för och varför studenter som arbetar extra ska delas upp i mindre välfärdsbitar, fick vi inte höra ett ord om. Inkonsekvent, otrovärdigt och löjligt.

Själv ställer jag mig extremt kritisk till att, på de grunder som Centerpartiet anfört, inkomstbepröva barnbidraget. I grund och botten har nämligen barnbidraget spelat ut sin roll som relik från 1940-talets samhälle. På grund av beskattning av låg- och medelinkomsttagare och marginalskatter som slår hårt mot mindre ekonomiskt starka grupper så har barnbidraget förvandlats till skillnaden mellan att å ena sidan få ekonomin att gå ihop vid månadens slut och å andra sidan allvarliga ekonomiska problem, för ensamstående föräldrar och småbarnsfamiljer. Det är, om något, ett fattigdomsbevis på en befolkning som är arbetande fattiga.

Lösningen är istället att sänka skatterna, göra avdragsmöjligheter och låta ensamstående föräldrar och barnfamiljer behålla mer i den egna plånboken från början. Att klara sig själv utan att leva på andras bekostnad är värdigare för människor än att tvingas förhålla sig till socialförsäkringspolitikers godtyckliga utspel som riskerar den egna vardagen.

Därför ser jag, i ljuset av den häftiga debatten, bara ytterligare bevis för de akuta behoven av att sänka skatterna i landet och undvika en situation där bidragstekniska lösningar är utgångspunkten för den generella välfärden. Det enda rätta är att arbete, tillväxt och att fler av egen kraft får vardagen att gå ihop ekonomiskt. Först då förvandlas en enskild politikers godtyckliga syn på bidragsnivåer till ett axelryck istället för ett reellt hot mot den egna vardagen.

Hurra för gränslös handel!

En av EU:s baksidor är att de sedan barnsben ökända taxfree-butikerna försvann men istället öppnades gränserna upp till förmån för fri rörlighet av varor, tjänster, kapital och människor sedan Romfördragets dagar 1957. Det är faktiskt riktigt schyst och absolut några av EU:s mest lysande positiva drag. I dag användes detta genom privat besök i staden Helsingör.

Helsingör är en charmig småstad mest känd för att stora delar av butikerna i centrum ägs och drivs av svenskar med svenska kunder som betalar i svensk valuta. På sitt sätt känns Helsingör mer som Helsingborgs västra stadsdel än en stad i annat land. Med på resan var Marcus Bandstein, ordförande MSU-kommittén i Skåne som gör ett bra jobb med skolungdomsverksamheten i distriktet där forna dragplåstret MSU Academy som utbildning äntligen är tillbaka!

Särskilt intressant blev dagens Danmarksbesök med tanke på en debattartikel i Helsingborgs Dagblad där två företrädare från vardera sidor sundet agiterar för ökat samarbete städerna emellan. Gott så! Men jag kunde inte låta bli att småskratta åt formuleringen som skulle styrka varför städerna har gemensam historia: ”Uppenbar är tiden före Roskildefestivalen 1658″. Att kalla Roskildefreden för en festival, känns måhända lite magstarkt ur dansk synpunkt? Typiskt HD:s debattsida, alltid fylld av övverraskningar!

En våffla och två pucko, tack!

Med mina företagsekonomiska kursböcker och indirekt stöd av Coca Cola och deras produker som inköpts i studiefrämjande syften är det fullt upp. Förhoppningsvis blir man klokare av alla timmar framför böckerna. Om inte annat är det skön undanflykt ur en politisk vardag som blir allt knäppare.

Detta när Centerpartiet i Marxistisk anda föreslår avskaffat barnbidrag för högre inkomster, Firman Clinton samlar fler friska lögner och skandaler som snart får Mona Sahlin att blekna i jämförelse samtidigt som riksdagsledamoten Ann-Marie Pålsson vill ha mer lagstiftande makt. Svaret på den sista noteringen stavas troligen författningsdomstol.

Det är därför mycket passande att på våffeldagen inmundiga två stycken puckon-dricka till våfflan.

McCain-kampanjen

Jag noterar att presidentkandidaten John McCain har ett alldeles särskilt stöd i bloggosfären genom sin dotter som bloggar med bilder och skvaller omkring själva kampanjen.

På bloggen kan man läsa att det käkas ”Swedish fish”-godis i kampanjstaben, se Arnold Schwarzeneggers boots, republikanskt M&M-godis, att senatorn själv med fru få gå igenom säkerhetskontrollen innan han får gå på sitt kampanjplan och mycket mer.

Följ bloggen här.

Mer nördhumor

För oss som läser och har läst nationalekonomi kan många inte låta bli att småskratta. Själv kunde jag inte sluta skratta när han redogör för varför frihandel gör att alla får det sämre, enligt mainstreamböcker i ämnet.

”Bidrag, bidrag, bidrag”

Dagens socialdemokratiska utspel om att sänka småföretagandet i landet med bidragsmedel måste ändå betraktas som att bota huvudvärk med att skjuta sig själv i huvudet. Nu ska svenska företagare bli världsexperter på att fylla i blanketter och bli ännu mer beroende av politiker i ett samhälle som får Ebba Gröns ”Staten och kapitalet” att blekna i jämförelse. Förslaget är dåligt rakt igenom och det borde även en arbetsmarknadsminister med ekonomiexamen vid Lunds universitet inse. Tyvärr verkar det inte så.

Synen på välstånd ur socialdemokratisk ståndpunkt är ett Keynesianskt bankomatsamhälle där välstånd automatiskt sprutar ut ur väggen och att statskassan är en förutsättning för att fylla på med mer pengar bakom väggen. Har Sveavägen 68 i Stockholm någonsin övervägt att överge fördelningstanken till en mer skapande tanke för att istället vara experter på att fördela brödsmulorna, kanske baka en limpa bröd till? Förmodligen inte.

Ibland undrar man om socialdemokratiska riksdagsledamöter på fullaste allvar tror att statens konton, helt utan konsekvenser, fylls med pengar automatiskt när man tryckt på knappen som säger detta i plenisalen. Förslag på valreklam är att köra Duracellkaninen trummande med budskapet: ”Bidrag, bidrag, bidrag” för att marknadsföra den egna ekonomiska politiken.

Det är ingen slump att socialdemokratiska regeringar lämnat massarbetslöshet bland ungdomar, färre små- och medelstora företag som vuxit sig stora och få möjligheter för oss unga att utan straffavgifter klara sig som entreprenörer. Dagens förslag går i exakt samma bidragsträsk. Det fanns åtminstone en tanke at förbättra för småföretagare. Men det räcker inte. Sällan har uttrycket ”The road to hell is paved with good intentions” varit mer passande. Min enda tanke just nu är att aldrig rösta socialdemokratiskt.

Samhällsansvar eller humbug?

Debatten om företags och hela branscher samhällsansvar har pågått i decennier. Mitt eget intresse för ämnet artade sig i form av en kurs vid handelsrättsliga institutionen på Ekonomihögskolan i Lund med namnet: ”Etik i affärslivet” där diskussionerna fortsatte långt efter föreläsningarnas slut. Själv inspirerades jag av Milton Friedmans tankar om ämnet som presenterades redan på 1970-talet.

I dag noterar jag nämligen att näringsminister Maud Olofsson attackerar bensinbolagen till förmån för glesbygden. Svensk bensinhandel uppskattar nämligen att 1 000 av landets 3 700 mackar läggs ned inom tre år eftersom det inte längre är lönsamt.

Jag delar den djupa oron näringsministern känner inför att tiotusentals får många mil att åka för att kunna tanka den i vardagen helt avgörande bilen. Det är ett allvarligt samhällsproblem värt att utvärdera och hitta lösningar på. Inte för att bensinbranschen har ett samhällsansvar utan för att regeringen har ett ansvar att inte reglera sönder näringslivet i Sverige och i förlängningen hindra människors möjligheter att tanka sina bilar.

Genom att ställa sig på glesbygdens sida mot näringsministern undrar jag helt enkelt varför regeringen inte vill sänka och överväga att slopa skatter och avgifter på bilarna? Detta skulle öka lönsamheten för branscher som ser till att det går att tanka bilen inom några kilometers avstånd. Om glesbygden nu är så viktig, varför menar inte regeringen då allvar med det? Vad gäller miljön är det enda rimliga att låta utsläppen bära sina egna kostnader med utsläppsrätter – inte att gräva i glesbygdens plånböcker.

Jag kunde nämligen inte bry mig mindre om OKQ8, Statoil eller Shell konkursade i morgon. Det är inte relevant. Vad som är relevant är att glesbygden i dag straffas på orättvisa grunder eftersom extraavgifter, staffbeskattning och hårda regleringar minskar människors välstånd, valfrihet och i förlängningen liv.

Alla som spelat sällskapsspel och andra brädspel vet att det ibland är helt omöjligt att vinna på grund av alla krångligt obegripliga regler. Lägg då till, utöver krångliga regler, att du får spela med färre tärningar än motståndarna samtidigt som du får börja en bra bit bakom motståndarna. Och precis när du inte känner för att spela längre, eftersom du vet att chansen till vinst är liten, skyller spelbolaget ifrån sig på att det är ditt fel att ingen längre kan följa rundan. Du har faktiskt ett ansvar, du verkar i det rummet du är i.

Då tänker du som spelare att det finns andra rum i andra län, städer och länder att spela i där chansen till vinst är mycket större. Också undrar politikerna varför ingen vill driva bensinmackar på glesbygden.

Uppdatering 24/3: Dagens ledare i SvD analyserar också frågan. Regleringarna och orättvisorna var värre än befarat. Det finns, utöver alla regler, avgifter och straffskatter även sedan förra regeringens lagstiftande tvångsåtgärder att även små bensinmackar ska erbjuda alternativa driftsmedel vilket innebär investeringskostnader på flera hundra tusen kronor.